Frågan ställdes mig på twitter igår vilka möjligheter Gareth Bale skulle ha att lyckas i Real Madrid. Med den transfersumma han i så fall skulle ha i ryggen, med sin trots allt ringa erfarenhet av Champions League-spel, och just ansluten till vad som förmodligen är världens största fotbollsklubb, så vore det ju så klart en flytt som är behäftad med viss risk.
Samtidigt vore det naturligtvis ett förskräckligt perspektiv att en spelare skulle avstå från en utmaning just på grund av en sådan här risk. Jag vet förvisso inte om det vore rätt beslut av Gareth Bale att lämna Tottenham för Real Madrid, men att våga sig på en utmaning, och för all del flytta utomlands, kan aldrig i sig vara en dålig idé. Tvärtom är det en idé som fler brittiska spelare skulle må bra av att pröva på.
På sätt och vis känns också den här invändningen mot Gareth Bales flytt till Real Madrid lite fånig. Om vi föreställer oss att det hade varit en helt annan spelare, eller om Gareth Bale inte råkat ha ett brittiskt pass, hade den här invändningen då alls tagits upp? Hade någon i det läget ifrågasatt spelarens vilja att flytta till Real Madrid och få möjligheten att spela Champions League med ett av Europas bästa lag?
Men, det är kanske inte det enda som är värt att prata om vad gäller Gareth Bale. Därför att en annan mycket god poäng gjordes nämligen också på twitter, nämligen i form av den här artikeln från 2009. Poängen är alltså värdet i att ge spelare tid, tålamod och förtroende. Det är summor i regionen av £80-90m som för tillfället tillskrivs Gareth Bale, för bara några år sedan pratades det alltså om att sälja floppen för typ £3-4m.
Något värt att tänka på oss som tänker och kommenterar runt fotboll och där vi ofta är rätt snabba med att avfärda också förhållandevis unga spelare som odugliga. Det väcker också frågan vilka spelare i Premier League för tillfället som är misstänkta floppar men som om några år mycket väl kan vara den tidens ”Gareth Bale”.
En intressant fråga är då naturligtvis vilka dessa spelare faktiskt skulle kunna vara. Liverpool har ju så klart två verbalt misshandlade spelare i form av Jordan Henderson och Stewart Downing, där kanske framför allt Henderson har en stor utvecklingspotential. Anderson och Danny Welbeck är en spelare i Man Utd som med goda skäl frustrerar en och annan supporter. Spelare kan också nämnas som Connor Wickham i Sunderland, Aaron Ramsey i Arsenal, Marc Albrighton i Aston Villa och så vidare.
Det är väl ungefär här som jag brukar landa i någon form av lista där jag nämner eller rankar fem spelare som är den här typen av spelare. Men det brukar ofta bara leda till att valet av enskilda spelare på den listan häcklas eller ifrågasätts. Därför väljer att prova den här lite mer öppna formen av diskussion istället, och låter med andra ord er göra jobbet.
:::
Transferkollen
Gary Hooper – Norwich, £5m. Neil Lennon, Celtics manager, menade att Hooper är klubbens bästa anfallare sedan Henrik Larsson. Det är så klart sådant som managers säger, men det är ändå en kanonvärvning av Norwich, som med Grant Holt såld behövde förstärka sitt anfall. Med beröm godkänd (++++)
Danny Graham – Hull, lån. Graham såg inte ut att ha någon större framtid i Sunderland, och visst kan det ha varit svårt för Sunderland att få honom såld, men att låna ut honom till Hull är kaxigt. Graham är en typ av spelare som skulle kunna hålla Hull kvar i Premier League, på Sunderlands bekostnad. Med beröm godkänd (++++)
Ange-Freddy Plumain – Fulham, fri. Fulham jobbar på för att bygga upp sin egen akademi. Poachningen av Plumain från Lens riskerar försätta Fulham i samma situation som Chelsea befann sig i med Gael Kakuta, det vill säga med ett transferembargo på halsen. Bra talang dock. Godkänd (++)
John Brayford – Cardiff, £1,5m. Rutinerad mittback från Derby, och Cardiff förstärker åtminstone bredden i sin backlinje. Rätt precis den typ av värvning jag för ett tag sedan efterlyste från Cardiff, det vill säga att de skulle tänka bredd och inte bara fokusera på profilvärvningar. Godkänd (++)
:::
Be Champions!!