Men sådant kan man kanske strunta i. Dels kan det vara lite roligt ibland att bara sticka ut hakan och gissa lite. Dels så är det naturligtvis så att det alltid är betydligt lättare att försöka smocka till de som faktiskt sticker ut hakan än att våga sticka ut någon haka själv. Lättare, men inte särskilt beundransvärt.
Jag har ju gjort den här övningen några säsonger nu, när jag dagen innan säsongspremiären går igenom hur jag tror att Premier League som helhet kommer att sluta. Det är ju en på många sätt omöjlig övning. Minsta feltänk medför många olika konsekvenser som leder till en mängd följdfel, till dess att pusslet börjar se helt upp och nedvänt ut. Ett sätt att gardera mot detta, och göra övningen mer meningsfull, är att inte bara tippa lagens placering utan även spread, alltså det intervall av platser inom vilket jag tror de kan sluta.
En annan aspekt man behöver fundera kring när man gör en sådan här blogg är om man ska spela säkert eller chansa lite. Play it safe or go for the long shot. Det vill säga, att kallt bara försöka beskriva det som man bedömer som mest sannolikt eller försöka förutse det som skulle kunna hända även om det kanske inte är det från början mest sannolika. Väljer man det ena anklagas man ofta för att vara feg och förutsägbar. Väljer man det andra så häcklas man kanske för att inte veta något.
Grejen är ju att en liga normalt sett i huvudsak slutar så som det från början är sannolikt att den ska sluta. Men aldrig helt och hållet. Och det knepiga så här innan säsongen börjar är att gissa rätt på de lag som så att säga kommer att trotsa oddsen, åt antingen det ena eller det andra hållet.
:::
Titelstriden
(1) Man City (1-3)
(2) Chelsea (1-3)
(3) Man Utd (1-4)
Japp, jag tror Man City tar hem det. De har ett i grunden mycket starkt och brett lag, de underpresterade förra säsongen men har värvat mycket klokt hittills under sommaren. Laget och klubben som helhet känns hungrigare och mer på tårna inför den här säsongen. Det är också ett lagbygge som känns mer färdigt än Chelsea.
Chelsea kommer utgöra ett stort hot mot Man Citys seger. Min bedömning är ändå att José Mourinho kommer behöva ett år på sig att helt och hållet få ordning på Chelseas lag och taktik. Laget känns mer naivt och mindre helhetligt än både Man City och Man Utd.
Man Utd är något av en mörk häst den här säsongen. Å ena sidan är de regerande mästare och vann ligan med bred marginal förra säsongen. Å andra sidan tvingas de nu hantera en förändring de sluppit ifrån i över 25 år. De ska inte avfärdas från titelstriden men det är ändå rimligt att tänka sig att rollerna kan behöva någon eller några säsonger att sätta sig.
Tiebreaker: Om Man Utd lyckas värva en kvalitetsspelare till det centrala mittfältet
:::
Champions League
(4) Tottenham (3-6)
(5) Arsenal (3-5)
(6) Liverpool (4-6)
Jaja jag vet, Arsenal slutar alltid bland de fyra främsta lagen, och Tottenham slutar alltid efter Arsenal. Och så kommer det naturligtvis alltid vara, till dess att det inte är så längre.
Mycket kan förändras under de kommande två veckorna, men hittills har Tottenham haft ett betydligt mer produktivt transferfönster än Arsenal. De har ökat kvaliteten i spelartruppen samt åtgärdat en tidigare uppenbar brist i anfallet. Jag ser det som fördel Tottenham, även om jag är fullt medveten om Arsenals förmåga att samla ihop sig i säsongsspurten.
Liverpool tror jag kommer gå framåt den här säsongen, men inte i utsträckningen att det tar dem till Champions League. De har dock potential att utmana både Arsenal och Tottenham, och man kan av spreadsen utläsa att jag tror att de sex topplagen i Premier League den här säsongen kommer vara låsta till dessa redan nämnda lag.
Tiebreaker: Om Arsenal värvar en världsklassanfallare
:::
Europa
(7) West Ham (7-9)
(8) Newcastle (8-12)
(9) Swansea (7-9)
(10) Everton (8-11)
Jag får god feeling gällande West Ham. De har ett i grunden väldigt starkt lagbygge. Framför allt gillar jag Mohamed Diamé på defensivt mittfält. De har också värvat starkt i sommar, både Andy Carroll och Stewart Downing kommer förstärka laget avsevärt. Huruvida en sjundeplats verkligen kommer räcka till Europa League beror på hur det går i cupspelet.
Newcastle är otroligt svårbedömda. De två senaste säsongerna visar både fisk och fågel, och därefter känns det kanske rimligt att tänka sig dem mittemellan den här säsongen. Den okända faktorn är hur klubbens internpolitik påverkar vad som sker på planen, och om exempelvis Alan Pardew blir kvar i klubben säsongen ut.
Roberto Martinez pratade om Champions League-spel när han lanserades som Evertons nye manager. Det tror jag är överoptimistiskt och menar snarare att Everton kommer att tappa mark i tabellen den här säsongen. Martinez har värvat någorlunda klokt under sommaren, men det är svårt att se Everton som lika enhetligt och defensivt välorganiserat som tidigare säsonger.
Tiebreaker: Om Swansea lyckas kombinera Premier League och Europa League
:::
Ingenmansland
(11) Southampton (10-16)
(12) Sunderland (9-14)
(13) Stoke (12-16)
(14) Aston Villa (11-15)
(15) Cardiff (12-16)
Southampton är fullständigt omöjliga att bedöma inför säsongen. Det känns som om de har förstärkt, men det känns samtidigt som om de kan vara lite svajiga. Jag drar ändå åt det positiva hållet och gissar att det konstruktiva spel som Mauricio Pochettino byggde under våren bär ännu mer frukt med förstärkt backlinje och defensivt mittfält.
Sunderland är ytterligare ett wild card. Paolo Di Canio har värvat som den värste von Pluring och verkligen lyckats locka några riktigt intressanta spelare till nordöstra England. Det finns mycket potential i Sunderland men något varnar mig också för risken att Di Canio kan vara sin egen och lagets värste fiende.
Jag tror Mark Hughes personliga revanshbegär är en av de främsta faktorerna som talar för Stoke. Säsongen kommer utvisa om Stokes tidigare extrema funktionalism var något som höll dem kvar i Premier League, eller snarare begränsade dem i deras ambitioner. Jag tror att Hughes kommer lyckas hitta ett mer vägvinnande spel med Stoke, men att det inte ger något omedelbart resultat i sluttabellen.
Cardiff är den enda av nykomlingarna som känns tillräckligt förstärkta så att jag på förhand tror att de kommer kunna hålla sig utanför nedflyttningsstriden. De har varit offensiva på transfermarknaden, och lyckats hitta riktiga spetsvärvningar i samtliga lagdelar, utan att för den sakens skull värva sönder den trupp som vann The Championship förra säsongen.
Tiebreaker: Om Stoke lyckas hitta en målskytt av hög kvalitet
:::
Nedflyttning
(16) Norwich (12-18)
(17) Fulham (14-18)
(18) Hull (16-19)
(19) West Brom (16-20)
(20) Crystal Palace (18-20)
Det bär emot att placera Norwich i den här kategorin, i och med att de gjort några riktigt spännande värvningar i Ricky van Wolfswinkel och Leroy Fer. De har samtidigt tappat Grant Holt, vars betydelse kan visa sig stor. Potentialen i Norwich är dock stor och jag tror de kommer ha goda chanser att hålla sig kvar i Premier League.
West Brom riskerar stå för det stora fallet den här säsongen. Mycket av det baserar jag på att laget har tappat Romelu Lukaku, att Peter Odemwingie verkar både ointresserad och ointressant, samt att Nicolas Anelka inte känns som rätt spelare att lyfta laget. En backlinje med Gareth McAuley och Jonas Olsson känns också aldrig riktigt säker, även om nyförvärvet Diego Lugano har mycket att bidra med där.
Crystal Palace är jag minst imponerad av bland nykomlingarna. De känns svajigare än både Hull och Cardiff, och jag stör mig på alla dessa anfallare och offensiva spelare som Ian Holloway värvar eller försöker värva, när det Crystal Palace först och främst behöver är att förstärka försvaret. Balansen i laget är skev och det brukar straffa sig över en lång Premier League-säsong.
Tiebreaker: Om Hull lyckas ordna till målskyttet
:::
Försök nu att inte ta det här alltför personligt. Ta det på det allvar som det förtjänar istället. Roligare så.
:::
Be Champions!!