:::
Något gammalt
Härgad och sargad. Det var väl ungefär så som Arsene Wenger såg ut när han kom till TV-intervjuerna efter den miserabla matchen mot Aston Villa. Liksom åldrad i förtid.
Ännu en säsongsinledning när buropen haglar ned mot både det egna laget och honom själv. Ännu en säsongsinledning när Premier Leagues numer mest seniore manager ifrågasätts ända in i själen. Arsenals supportertrust gjorde efter matchen till och med utspel om att Wengers nya kontrakt borde läggas på is.
Arsenal befinner sig nu i en besvärlig situation. Det är två veckor kvar av transferfönstret och nu måste de rimligtvis värva något. Nu är dock även varenda säljande klubb medveten om att Arsenal är tämligen desperata, och kan trissa upp priserna därefter. En besvärlig situation som Arsenal har försatt sig själva i.
Intrycket är att Arsene Wenger bedriver ett enmanskrig mot vad han upplever som inflaterade transfersummor. Det har gått någon form av princip i saken. Men när ingen hakar på i striden så blir det snabbt en förlorad sak, och till skada för Arsenal.
Något nytt
Det var en minst sagt något ovanlig syn att se en ny manager på Man Utds bänk. Vad som inte skett på 27 år hade till sist skett ”på riktigt”, Alex Ferguson var inte längre manager för Man Utd.
Premiären hade ju knappast kunnat gå bättre för Man Utd. Det var inga stora förändringar från Alex Fergusons tid. Kvar var dock den hänsynslösa effektiviteten och vinnarviljan.
Som lagmaskin betraktat måste det vara en bekväm situation för David Moyes att ta över Man Utd. Det är ett lag som till stor del kan styra sig självt ute på planen, där behövs inget överdrivet ”coachande”. Vilket i större utsträckning frigör Moyes att bidra mer med det taktiska inför match.
Vilket kanske är till hans fördel. För en närmast hädisk fundering kan ju vara att Moyes möjligen är bättre på det rent matchtaktiska än vad Ferguson var.
Något lånat
Att leva på lånad tid. Ett uttryck med vilket Alan Pardew borde vara rätt bekant med efter den här sommaren. Och kanske i synnerhet efter gårdagens extremt svaga resultat borta mot Man City.
När Joe Kinnear anställdes som fotboll director i Newcastle var det många som såg det som ett höftskott av Mike Ashley riktat mot Pardew. Ett sätt att försöka provocera honom bort från klubben. Men Pardew valde i slutänden att stanna kvar.
Om Mike Ashley möjligen var tveksam förut så lär inte Newcastles insats mot Man City ha rätat ut några frågetecken, i alla fall inte åt rätt håll. Det var blekt, det var svagt, det var viljelöst och det var odisciplinerat.
Om det pågår ett maktspel inom Newcastle så var det ett spel och ett resultat som spelade Ashley och Kinnear rätt i händerna, och som gjorde Pardews sits svagare.
Något blått
Vilken stämning på Stamford Bridge när den specielle, eller den lycklige, till sist återvände hem till de som älskar honom och de som han älskar tillbaka. Till och med Hull och Steve Bruce verkade tagna av stunden.
Och den offensiva virvelvind som drabbade Hull var något alldeles speciellt. José Mourinho gick på knock, och även om räkningen gick ända till 90 i den här matchen så var Hull utslagna långt innan dess.
Symboliskt och sympatiskt att de två målskyttarna var Oscar och Frank Lampard. Nytt och gammalt i samspel, en övergång från en äldre generation till en ny generation av Mourinho-esque inspiration.
:::
Omgångens vinnare: Man Utd, Man City och Aston Villa
Omgångens förlorare: Arsenal och Newcastle
Omgångens manager: José Mourinho. Det fanns några kandidater den här omgången, men låt oss inte snåla med sentimentaliteten.
:::
Transferkollen
Scott Parker – Fulham, okänt. Bra och nödvändig värvning för Fulham som var i stort behov av att förstärka sitt defensiva mittfält bakom en i övrigt offensivt inriktad uppställning. Parker är outtröttlig och en inte oäven passningsspelare vilket kan komma Fulham väl till pass. Med beröm godkänd (++++)
:::
Be Champions!!