Financial Fair Play For Dummies

Några idéer har jag så klart redan själv, men om någon undrar över något specifikt så finns det fortfarande möjlighet att föreslå något mer specifikt ämne under denna vecka.

Jag tänkte dock inleda med det mest aktuella och grundläggande området av dem alla, nämligen UEFA:s så kallade financial fair play-regler. Det råder ju en rätt stor mängd av både uppfattningar och missförstånd om dessa regler och vad de betyder, och jag tänkte ta tillfället i akt och reda ut några av de mest centrala knutarna.

Då kör vi.

:::

Vad är syftet med Financial Fair Play?

Frågan är enkel, men svaret är desto mer komplext. Enkelt sagt, utifrån UEFA:s perspektiv så är syftet att göra den europeiska fotbollen finansiellt sett mer hållbar genom att tvinga klubbarna att vara ekonomiskt självförsörjande och inte beroende av externa kapitalinsatser.

De som motsätter sig regelverket menar att det istället är en politisk komplott från de redan etablerade storklubbarna att befästa sin egen överlägsenhet genom att i praktiken utestänga övriga klubbar. Det komplexa består i att båda dessa syften kan göras gällande, även om motståndarnas bockfot är tämligen illa dold den med.

Det är naturligtvis lögn att Financial Fair Play förhindrar övriga klubbar från att spendera. Regelverket tvingar dem bara att innan de spenderar faktiskt skapa egna intäkter, alltså pengar, som de kan spendera för.

Är det förbjudet att gå förlust med Financial Fair Play?

Nej, det kan man inte säga att det är. För det första så införs regelverket stegvis så att tämligen höga förluster är tillåtna inledningsvis. För det andra så är regelverket konstruerat så att klubbar granskas över rullande treårsperioder, och det är över dessa tre år som en klubb på sikt måste gå jämt upp. Det är alltså fullt möjligt med Financial Fair Play att gå med förlust ett år.

För det tredje, och i den här paragrafen finns det mycket öppna landskap, så säger regelverket minst sagt något luddigt att åtgärder kan vidtas om inte klubben kan visa på att ekonomin ”går åt rätt håll”. Vilket alltså i praktiken skulle kunna betyda att det enda som krävs under en treårsperiod är att en klubb går med mindre förlust än tidigare.

Hur kan klubbar fortsätta göra ”megavärvningar” med Financial Fair Play?

Många undrar ju över just detta, hur i hela friden kan klubbar som PSG, Monaco, Chelsea, Man City med flera fortsätta att göra värvningar för enorma summor pengar trots att de redan i nuläget gör enorma förluster eller i bästa fall kämpar kring nollstrecket? Bryr de sig inte om Financial Fair Play?

Jo, det gör de alldeles säkert. Men funderingen bygger på ett missförstånd av vad regelverket tar i beaktande, och möjligen på företagsekonomisk okunskap. Financial Fair Play baseras alltså helt och hållet på en klubbs resultat. Och en klubbs resultat är differensen mellan dess intäkter och dess kostnader. Men när exempelvis Arsenal köper Mesut Özil för £42m så är inte detta en kostnad.

Kostnaden är istället Özils lön i Arsenal. Dessutom uppstår det en kostnad genom att värdet på kontraktet skrivs av. Så om Özil alltså skriver på ett femårskontrakt med Arsenal så är Arsenals amorteringskostnad för Özil något förenklat £8,4m per år (£42m/5), plus alltså lönekostnader.

Och då blir det helt plötsligt mindre svårt att förstå hur det är möjligt för klubbar att göra till synes många stora affärer och ändå få det hela att rent hjälpligt gå ihop ekonomiskt med Financial Fair Play.

Hur påverkas klubbar med höga skulder av Financial Fair Play?

En i mina ögon liknande frågeställning som den förra, och med ett tämligen likvärdigt svar. Frågan är alltså hur det kan vara förenligt med Financial Fair Play att ha mycket höga skulder. Flera engelska klubbar har ju varit tämligen högt skuldsatta, bland dem inte minst Man Utd.

Men det är naturligtvis inget problem alls, eftersom Financial Fair Play alltså bara bekymrar sig om resultatet och således kostnaderna, och en skuld är helt enkelt ingen kostnad. Däremot uppstår en finansiell risk för klubben om den av någon anledning inte längre kan betala tillbaka sin skuld.

Den kostnad som uppstår av en skuld är istället enbart räntekostnaderna på den. Men det är ju betydligt mer lätthanterliga belopp vi talar om då för en klubb av till exempel Man Utds kommersiella storlek.

Vilken effekt kommer Financial Fair Play att få?

De mer cyniska betraktarna menar så klart att Financial Fair Play aldrig kommer få någon meningsfull effekt, eftersom UEFA inte har någon egentlig makt eller ens något incitament att driva igenom regelverket genom att utestänga klubbar som bryter mot det från deras turneringar. Det skulle ju riskera minska dessa turneringars attraktionskraft och intäktspotential.

Det ligger så klart något i det, samtidigt ser vi ändå att Financial Fair Play faktiskt redan har börjat få vissa effekter. I det stora ser vi exempelvis prov på den här sommaren på en resursmässig förskjutning från La Liga och Serie A till Premier League. Det nya TV-avtalet i Premier League har gett även klubbarna under toppen större handlingsutrymme, samtidigt som italienska och spanska klubbar, under de allra största, tvingats till viss finansiell sanering. Flödet av talang ser ut därefter.

Där finns även effekter på mikronivå. Exempelvis börjar det bli allt vanligare att klubbarna börjar förhandla mer detaljerat med varandra om hur transfersummor etc skall betalas över tid, i delsummor och så vidare. Allt för att sprida ut den finansiella belastningen över tid. En effekt har alltså blivit att klubbar har börjat resultatplanera i större utsträckning.

:::

Det finns naturligtvis fler frågor och funderingar kring Financial Fair Play. Det är i så fall bara att lufta dem i kommentarsfältet. I övrigt tackar jag Kamrat Linhem för en alldeles utmärkt blogg om Wolves igår. Det var dessutom rätt skönt att få lata sig en dag.

:::

Be Champions!!