England har matchbollar i VM-kvalet
Peter Hyllman
Bordtennis är en psykologiskt intressant sport. En spelare kan spela hur lugnt och tryggt som helst ända fram till de allra sista bollarna i matchen, för att därefter mer eller mindre omedvetet antingen stressa upp sig själv eller bli alltför passiviserad. Det ligger en viss sanning i den förvisso överdrivna klyschan att den sista bollen ofta är den svåraste att vinna.
England må förvisso hoppas att de inte drabbas av något liknande inför de två sista gruppspelsmatcherna i VM-kvalet. Dessa spelas båda på hemmaplan, mot först Montenegro och därefter Polen. Därför att England går in till dessa båda matcher med matchbollar i VM-kvalet, med alla chanser i världen att kvalificera sig automatiskt till sommarens VM i Brasilien.
Detta efter att England klarat av två bra resultat i de två nyss avslutade VM-kvalmatcherna. Hemmasegern mot Moldavien var programenlig. Den viktiga matchen var den som följde, det vill säga gårdagens bortamatch mot Ukraina. Det var framför allt en match som inte fick förloras, och England klarade med närmast italiensk förutsägbarhet också 0-0.
:::
Det är samtidigt en källa till oro att även om England förvisso har matchbollar på hemmaplan mot Montenegro och Polen, så förblir det trots allt matcher som England måste vinna. De har inte råd att tappa poäng. Om de tappar poäng så har nämligen både Ukraina och Montenegro utmärkta chanser att gå förbi dem.
Oron består rimligtvis i att England förvisso har varit rätt duktiga på att inte förlora i det här VM-kvalet. Men å andra sidan har de ännu bara lyckats vinna mot gruppens två slagpåsar, San Marino och Moldavien. Det måste det bli ändring på nu. England kan möjligen komma undan med en poäng mot Montenegro, om Ukraina misslyckas med att vinna mot Polen. Men något annat än vinst mot Polen och ett ovisst playoff väntar definitivt för England.
England har haft dåliga erfarenheter förut av att spela med pressen på sig att de så att säga måste vinna. Roy Hodgson är samtidigt en tämligen försiktig förbundskapten. Det är något som talar för att matcherna resultatmässigt kommer vara rätt täta och att utrymmet för nerver därför blir extra högt.
:::
En sak tycker jag dock har varit positivt med det här landslagsuppehållet för Englands räkning, vid sidan av resultaten på planen som ändå måste ses som tillfredsställande. Och det är att Rickie Lambert har tagit en så pass stor och naturlig plats i det engelska landslaget.
Det har länge funnits ett begränsat och inte alldeles nyttigt tänkande i den engelska landslagsledningen att hela tiden vara fokuserade på de engelska toppklubbarna. Det har funnits en benägenhet att hellre ta ut en bänkvärmare i någon av dessa klubbar än att faktiskt våga satsa på någon etablerad engelsk spelare i någon av klubbarna nedanför som spelar regelbundet.
Huruvida Roy Hodgson har visat ett särskilt stort mod genom att ta ut Lambert i den engelska landslagstruppen, eller om han på grund av skador blott varit därtill nödd och tvungen, är lite svårt att sia om. Oavsett vilket så har Lambert gett Hodgson all tänkbar positiv feedback att sådana uttagningar faktiskt kan löna sig, och inte bara är en risk man ska undvika.
Rickie Lambert slår mig som en spelare som aldrig skulle tveka på att slå in en matchboll, oavsett matchläge. Det är just precis en sådan spelartyp som England behöver i ett världsmästerskap. Det vore stor tragedi om Lambert inte fick spela VM i sommar, som 32-åring.
:::
Be Champions!!
Publicerad 2013-09-11 06:00