Idag är det fredagen den 13:e. Det innebär för vissa absolut ingenting samtidigt som andra hukar sig lite extra i sin allmänna vidskeplighet. För en del är det alltså en dag när skrocket säger att man kommer vara särskilt otursdrabbad. För andra frammanar datumet minnen från en serie kultförklarade slasherfilmer från 1980-talet.
Flyt och oflyt. Tur och otur. Begreppspar som används ofta inom fotbollen och inte minst av supportrar. Oftast, om man gräver under ytan, som en form av förklaring av något som man egentligen bara inte förstår eller möjligen för den delen vill förstå.
Men ibland ska man så klart inte förneka att vissa lag helt enkelt är oförklarligt otursdrabbade. Man är sin egen lyckas smed säger ordspråket och det omvända är naturligtvis lika sant det. Det vill säga att precis som man formar sin egen lycka så orsakar man också oftast sin egen olycka. Mer eller mindre medvetet naturligtvis.
Huruvida detta stämmer in på dessa tre icke rangordnade höjdpunkter av otur och olycka inom engelsk fotboll går att diskutera.
:::
(1) Sheffield United åker ur Premier League på ett rättshaveri
Neil Warnock var allt annat än glad mot slutet av Premier League säsongen 2006-07 när det visade sig att hans Sheffield United alltmer drogs in i en bitter nedflyttningsstrid med West Ham. När det till sist slutade olyckligt så brast det för honom och han riktade sina verbala tirader mot allt och alla.
Bitterheten var naturligtvis befogad. West Ham hade varit uträknade under stora delar av säsongen men svarade för en väldigt stark upphämtning under våren, därtill inspirerade av en viss Carlos Tevez.
Carlos Tevez och Javier Mascherano förbluffade fotbollsvärlden när de sommaren 2006 i samband med världsmästerskapet i Tyskland skrev på för West Ham. Alla förväntade sig att större klubbar skulle hugga på dessa båda spelare.
Det visade sig emellertid senare att det sätt som West Ham lyckats värva de båda världsspelarna helt enkelt inte var legitimt, eller överensstämmande med Premier Leagues regelverk. West Hams great escape inspirerades alltså av en spelare som inte borde ha fått spela.
Så naturligtvis var Neil Warnock utom sig av rättfärdig vrede. Sheffield United tilldömdes senare ett skadestånd från West Ham för sveda och värk. Men med tanke på att Sheffield United nu harvar i League One så lär de nog ha rätt svårt att trösta sig med detta skadestånd.
West Ham å sin sida protesterar knappast. Det var ett billigt skadestånd att betala för möjligheten att spela kvar i Premier League. Av vilket man lär sig att ska man utmäta straff så måste det vara större än den förväntade vinsten med regelbrottet.
(2) Tottenham kvalificerar sig till Champions League, fast ändå inte
Det kan tyckas att förutsättningarna inom den engelska fotbollen är tämligen enkla. Sluta bland de fyra bästa i ligan, och du får chansen att spela Champions League-fotboll säsongen därpå. Klart och konkret.
Säsongen är 2012-13 och Tottenham gör i princip allt rätt. De har en klart bra säsong med lagets mått mätt och slutar fyra i Premier League. Allt borde vara frid och fröjd och Champions League-spel bokat. Men icke. För samtidigt går det sjätte laget i ligan och vinner Champions League.
Bara att Chelsea faktiskt vinner Champions League var naturligtvis en form av otur i sig för Tottenham. Men att bli av med sin förtjänade Champions League-plats eftersom UEFA av någon outgrundlig anledning anser att man ska bestraffa den liga som lyckas vinna Champions League är i en alldeles egen division av otur.
(3) John Terry missar straffen i Champions League-finalen
Den tionde och sista ordinarie straffen ska slås i Champions League-finalen 2008. Chelsea har satt samtliga sina, Man Utd har missat en. Fram kliver lagets kapten för att sätta straffen som ska skapa klubbhistoria. Målvakten är överspelad och John Terry har bara att placera in bollen.
Det kan diskuteras in i oändlighet huruvida vad som därefter händer är otur eller oskicklighet i någon form. Går det att förutse att man ska halka, går det att förbereda sig för, eller snarare mot? Visst är det också en fråga om koncentration, men få skulle nog kunna konkretisera vad John Terry skulle ha gjort annorlunda.
Således otur. Och eftersom ett eventuellt mål hade varit historiskt så får man väl också beskriva det som hände som historisk otur. Även om nu 13 andra spelare under identiska eller jobbigare förhållanden lyckades med att hålla sig på fötterna.
:::
Be Champions!!