Just med tanke på landslagsuppehållet så är ju augusti lite grann av en falsk start av säsongen. Den hinner liksom knappt börja innan den ska ta och göra ett två veckors uppehåll. Det är naturligtvis inget nytt med det, men det känns trots det rätt snopet. I och med att transferfönstret samtidigt stänger först efter augusti så blir ju de första två-tre omgångarna lätt lite preliminära till sin natur.
Om vi ser tillbaka på de tre första omgångarna så kan vissa saker noteras. Bland annat att egentligen inget av de tre förväntade topplagen har imponerat i någon större utsträckning. Både Man City och Man Utd har visat svaghet och Chelsea har även de framstått som sårbara. Imponerat har emellertid Liverpool gjort som leder ligan med maximal poäng och inga insläppta mål efter tre 1-0-segrar.
Ett-noll till The Liverpool. Typ.
Om vi tittar ned mot botten av tabellen så framträder vissa förväntade mönster. Att Hull skulle ligga därnere kommer inte som någon överraskning, särskilt inte som de har inlett med två bortamatcher mot Chelsea respektive Man City. Inte heller förvånar det att West Brom ligger på jumboplatsen, med en poäng efter tre matcher.
:::
Den här helgens omgång saknar måhända de här uppenbara supermatcherna, i viss kontrast med den sista omgången innan uppehållet exempelvis. Det är inga av toppklubbarna som ställs mot varandra, och inte heller är det något derby som drar till sig uppmärksamheten.
Trots detta skulle jag säga att det ändå är en rätt spännande omgång vi har framför oss. Om inte annat så för att den innehåller ett flertal matcher av vad man kan beskriva som mellanvikt. Men framför allt är det en omgång i vilken det faktiskt är extra viktigt att flera lag faktiskt lyckas vinna sina matcher.
Man Utd vs Crystal Palace
Infödingarna börjar möjligen bli lite oroliga på Old Trafford. En poäng på de båda matcherna mot Chelsea och Liverpool, och inte ett enda gjort mål framåt. Det främsta orosmomentet är väl dock den otrygghet som Alex Fergusons frånvaro orsakar.
Matcher mot Chelsea och Liverpool är dock en sak, och det är ju knappast första gången som Man Utd får en halvtrög ligastart. En hemmamatch mot Crystal Palace måste dock vinnas, allra helst som det annars skulle betyda att Man Utd har spelat tre ligamatcher i rad utan att vinna. Och det händer ju liksom inte alltför ofta.
Med ett tveksamt transferfönster bakom sig, och en gjord värvning i form av Marouane Fellaini, så behöver dessutom David Moyes den här vinsten. Han slipper gärna de frågor som något annat resultat skulle medföra.
Fulham vs West Brom
En match i vilken det rimligtvis är väldigt viktigt för båda lagen att vinna, i och med att båda faktiskt befinner sig i den nedre änden av tabellen.
Fulham vann mot Sunderland i den första matchen och det var väl vackert så. Sedan dess har det dock blivit två förluster med haltande spel och Martin Jol börjar se lite pressad ut. En hemmamatch mot West Brom måste vinnas, allra helst som Fulham annars kommer befinna sig under nedflyttningsstrecket, med all den press som det innebär.
West Broms säsongsinledning har varit ännu sämre. De lyckades försvara till sig en poäng på Goodison Park i den andra omgången, men spelet i övrigt har varit hafsigt och taffligt. En bortamatch mot Fulham är allt annat än ovinnbar och det börjar bli dags för Steve Clarke att visa att han rör sig i rätt riktning med laget.
Sunderland vs Arsenal
Känslan inför säsongen med Sunderland och Paolo Di Canio var att det skulle bli antingen solsken eller pannkaka. Några mellanting var svåra att föreställa sig med en manager som framstår som så kompromisslös som Di Canio. Det bär eller det brister.
Inledningen på säsongen har mestadels handlat om pannkaka. Sunderland lyckades förvisso skrapa till sig en poäng borta mot Southampton, men i övrigt har det gått trögt och laget föll på sätt och vis samman senast borta mot Crystal Palace.
Resultaten har knappast gjort Paolo Di Canio på sitt bästa humör som fortsätter sin vana att öppet kritisera sina spelare. Det kan säkert finnas en metod i det beteendet, men det är också något som riskerar skapa friktion, särskilt när det drabbar också väldigt laglojala spelare, som i det här fallet John O’Shea.
Det börjar helt enkelt närma sig den där punkten där Sunderland måste börja vinna för att åskmolnen ska börja skingras. En förlust mot Arsenal är kanske inte i sig något att yvas för mycket över, men det är samtidigt en match som Sunderland mycket väl kan vinna.
Och det börjar alltså bli dags för Sunderland att inte bara vinna, utan även att faktiskt vinna.
Everton vs Chelsea
Lite av samma problematik har ju Everton som förvisso hittills under säsongen inte har förlorat, men å andra sidan har de heller inte vunnit. Då har de heller inte mött dryptufft motstånd, och Everton bör sikta på mer än oavgjort mot lag som Norwich, West Brom och Cardiff.
Evertons stora problem har varit målskyttet. De gjorde förvisso två mål mot Norwich, men gick mållösa mot såväl West Brom som Cardiff. I synnerhet mot West Brom hemma blev det tydligt hur svårt Everton hade att hitta nyckeln till ett lågt liggande försvar.
Det här är inget nytt för ett fotbollslag under Roberto Martinez ledning. Hans ledord inom fotbollen är till stor del tålamod. Problemet med tålamod är att tålamod utan intensitet också ger motståndarna mer tid och utrymme att forma sitt lag.
Kanske passar ett motstånd som Chelsea på sitt sätt Everton bättre i nuläget. Ett svårare motstånd naturligtvis, men Chelsea är samtidigt ett lag som också själva kommer vilja föra spelet. Detta kan öppna upp större ytor för Everton att utnyttja.
En seger mot Chelsea vore också ett bra sätt för Roberto Martinez att få igång Evertons säsong på allvar.
:::
Dagens matcher: Man Utd vs Crystal Palace (13:45), Aston Villa vs Newcastle, Fulham vs West Brom, Hull vs Cardiff, Stoke vs Man City, Sunderland vs Arsenal, Tottenham vs Norwich, samt Everton vs Chelsea (18:30).
Fem av de sex topplagen i action under dagen således. Åtminstone i tre av fallen i hyfsat tuffa bortamatcher dessutom. Vi befinner oss i september nu. Det börjar som sagt bli dags att sålla agnarna från vetet. Efter den här helgen har mer än en tiondel av säsongen spelats.
:::
Angående det här med att vinna. När den legendariske vietnamesiske generalen Vo Nguyen Giap, den militära befälhavaren som besegrade såväl Frankrikes som USA:s arméer på fältet, framåt ålderns höst utfrågades om vad som egentligen var förklaringen, den taktiska hemligheten, så blev han inte svaret skyldig.
Enkelt, menade General Giap, man måste vinna. Man måste helt enkelt och utan något som helst tvivel vinna. Mer komplicerat än så är det kanske till sist inte. Julius Caesar erfor något liknande när hans underlägsna styrkor besegrade Pompeys trupper i det romerska inbördeskriget.
Alla vill så klart vinna. Men det är också en rätt stor skillnad mellan att vilja vinna och att måsta vinna. ”Need to have” i relation till ”nice to have”.
:::
Be Champions!!