Det är ju egentligen rätt ironiskt. Det förutspåddes ju att flera engelska klubbar skulle få problem i Champions Leagues gruppspel den här säsongen. Man Utd och Arsenal definitivt. Kanske Man City. Men dessa tre lag vinner sina första matcher förhållandevis bekvämt.
Samtidigt går Chelsea på en riktig mina redan i första matchen. På hemmaplan mot Basel. Chelsea som de allra flesta menade skulle få en behaglig resa hela vägen till slutspel.
Torsk mot Basel alltså. Hemma på Stamford Bridge. Managers har fått sparken för mindre. Inte minst i Chelsea. José Mourinho själv fick ju exempelvis senast sparken (nåja, en soft sådan) efter att Chelsea bara klarat av 1-1 hemma mot Rosenborg.
Men det där är naturligtvis fåniga paralleller. José Mourinho riskerar självklart inte sparken. Det finns gränser också för Roman Abramovichs vansinne, om detta är jag fullt och fast övertygad. Däremot så finns det mycket att oroas över med Chelseas spel. Två raka förluster var inte vad doktorn ordinerade.
Mourinho talade innan matchen om sina unga ägg. Men kanske var det lite väl löskokt igår, inte minst defensivt.
:::
Imponerande resultat av Arsenal igår kväll emellertid. Det såg väl inte hela tiden så väldigt vackert ut, men laget har en märklig förmåga att få med sig resultat i sådana här europeiska bortamatcher.
:::
Ikväll är det annars Europa League som gäller för hela slanten. Tottenham, Wigan och Swansea går in i turneringens gruppspel.
Tottenham möter norska Tromsö hemma på White Hart Lane, och det ska ju rimligtvis bara kunna sluta på ett enda sätt. Det ska vara tre enkla poäng för Spurs.
Tuffare blir det i så fall för Wigan som korsar kanalen och möter belgiska Zulte-Waregem på bortaplan. Med Maribor och Rubin Kazan också i samma grupp så är det en lurig uppgift för Wigan att försöka krångla sig vidare till slutspel. Alls inte omöjlig förvisso.
Wigan är ju en av två engelska klubbar på senare år som drabbats av det oblida ödet att genom en cupvinst kvalificera sig för europeiskt cupspel, samma säsong som de åker ur Premier League. Man får säga att det är rätt ovanligt, att klubbar från ett lands andradivision spelar europeisk fotboll.
Wigans inledning på säsongen har varit haltande. Säsongen är i sin linda så klart men åtta poäng på sex matcher gör att Wigan parkerar på 15:e plats och nedre halvan av tabellen.
Har de spelartruppen för att kunna hantera både Europa League och The Championship, som alltså har åtta omgångar mer än Premier League?
:::
Men den riktiga holmgången ställs Swansea inför. De reser också utomlands, närmare bestämt till Mestalla och Valencia.
På något vis är det en intressant kontrast som möts. Valencia borde ju vara i Spanien vad till exempel Tottenham, Arsenal eller Liverpool är i England. Det vill säga en stark klubb som alltmer framgångsrikt tar upp kampen med ligans större klubbar.
Istället är det en klubb som av ekonomiska skäl tvingas göra sig av med sina bästa spelare, och som tvingas se avståndet till Barcelona och Real Madrid öka oupphörligt. En klubb som försökte ta upp kampen med dem men som ruinerade sig i försöket.
Swansea å andra sidan är den mindre klubben som tack vare TV-avtal och sunda finanser har arbetat sig uppåt i den engelska fotbollshierarkin, och som nu som klubb betraktat sannolikt är starkare än Valencia. Hur de är som lag återstår att se.
För lite drygt tio år sedan var Valencia en europeisk stormakt. De ekonomiska realiteterna har dock urholkat detta. Swansea å sin sida baserar sin uppgång till stor del på ett inflöde av spansk talang. En klubb som Valencia är troligtvis en sportslig förebild för Swansea.
Ikväll möts kanske de båda klubbarna i hissen. Valencia på nedgång, och Swansea på uppgång.
:::
”Hur vill du ha äggen imorgon bitti?” Kanske världens sämsta raggreplik. ”Befruktade tack!”. Definitivt världens bästa svar. True story.
:::
Be Champions!!