Det är ju en genial metod i all sin ondskefulla enkelhet. Varje student som av någon anledning har synpunkter på just sitt betyg kan naturligtvis när som helst få de där 10 procenten slängda i huvudet, varenda formell invändning är effektivt avskuren på förhand. Men metoden skulle göra de flesta studenter mycket bestörta, de som till naturen ogillar all form osäkerhet och eftersträvar tydlighet framför allt.
Det är ju lite samma sak med värvningar inom fotbollen. De diskuteras ju ofta som om det handlade om en exakt vetenskap. Spelare x värvas eftersom y och på grund av z. Alla förutsättningar slängs in i en låda, man trycker på en knapp, lådan rasslar till lite grann och spottar därefter ut det exakta svaret i form av just den spelare som precis har värvats.
:::
Football Manager har så klart påverkat det här. Ofta när värvningar diskuteras så märker man hur många, inte alltid uttalat men icke desto mindre, förhåller sig till den aktuelle spelarens styrkor, svagheter och allmänna förmågor dels utifrån dennes egenskaper i spelet, dels utifrån huruvida spelaren är ljusgrön eller mörkgrön i en viss position. Det är ju ett spel som skapar en illusion utav exakthet och därmed objektivitet.
Det är ju en illusion som klubbarna själva gärna matar och göder. Det är ju stora beslut som fattas när det gäller att värva spelare, många miljoner kronor som betalas och en hög insats i termer av framgång på fotbollsplanen. Naturligtvis vill klubbarna få det att framstå som att deras beslut är fattade på synnerligen rationella och objektiva grunder.
I själva verket så är dock beslutsfattandet kring värvningar betydligt mer luddigt än så, och tar hänsyn till ett flertal faktorer där vissa absolut tangerar någon form av vetenskaplighet, men där många andra faktorer snarare snuddar vid vidskeplighet. Den här bloggen syftar närmare till att bena ut några av dessa olika faktorer.
:::
Teknik
I den vetenskapliga änden av skalan finner vi teknik, i grund och botten sådant som man kan beskriva som rent fotbollsmässiga färdigheter. Detta är troligtvis det närmaste vi i verkligheten kommer Football Managers olika egenskaper och kategorier.
Om vi med teknik avser något bredare än enbart att kunna göra häftiga dribblingar eller genomföra trix med bollen, utan snarare handlar det kanske om allehanda tekniska färdigheter innefattandes allt från bollkontroll via positionsspel till huvudspel och så vidare. Det vill säga allt sådant som en fotbollsspelare tränar och måste vara bra på.
Allt detta kan naturligtvis mätas i någon mening och det har utvecklats tämligen sofistikerade metoder för att testa, mäta och utveckla spelarnas förmågor i dessa avseenden. Dessa metoders vetenskaplighet kan i sig så klart ifrågasättas, men teknik är ändå ett område där scouter, managers och fotbollsdirektörer kan luta sig mot ett väldigt systematiskt bakgrundsmaterial.
Taktik
Något längre ned på skalan finner vi så taktiska skäl att värva en spelare. Till exempel kan man kanske komma fram till att Wilfried Bony är en vass anfallare med ett starkt huvudspel, något som Swansea dittills saknat och de väljer att värva honom för att få fler taktiska alternativ på fotbollsplanen.
Allt sådant här går förhållandevis enkelt att till synes objektivt argumentera hem. Arsenal saknar en defensiv mittfältare, så därför värvar de Mathieu Flamini. Chelsea har problem med sin anfallsbesättning, därför värvade de Samuel Eto’o. Liverpool behöver förstärka sin backlinje, därför värvade de Mamadou Sakho. Och så vidare.
Men det börjar samtidigt sippra in inslag av häxdoktori när taktik börjar användas som skäl. Olika managers kan exempelvis ha olika uppfattningar om hur en spelare bäst ska användas och på vilka positioner han gör sig själv och laget mest nytta. Personliga uppfattningar och preferenser börjar spela en större roll i beslutsfattandet.
Kvalitet
När istället en spelares kvalitet i största allmänhet börjar vägas in som ett skäl så närmar vi oss alltmer vidskeplighetens ände av skalan. Med kvalitet ska inte nödvändigtvis förstå en spelares rent tekniska egenskaper, utan snarare dennes status och storlek i största allmänhet. Ofta pratar man till exempel om världsklasspelare och inte.
Det finns naturligtvis flera olika grader och nivåer. Men frågan återstår dock vad som egentligen avses med exempelvis världsklass. Svaret blir inte mindre komplicerat av att många definierar till och med förutsättningarna för begreppet helt olika. Det enda man kan vara rätt säker på är att de flesta bedömer spelare som exempelvis världsklass eller Premier League-klass med en förbryllande grad av tvärsäkerhet.
Helt hokuspokus är det så klart inte. Det finns olika mått och steg man kan ta för att bedöma en spelares kvalitet och status. Hans lön exempelvis är teoretiskt marknadens värdering av hans förmåga. Klubbar han tidigare spelat för är en annan signal. Individuella utmärkelser och vunna titlar är andra nyckeltal i sammanhanget.
Karaktär
Om de tre tidigare kategorierna i någon utsträckning har handlat om vad en spelare gör så försöker kategorin karaktär snarare fokusera på hur en spelare är. Vi befinner oss nu tämligen långt från vetenskaplighetens farvatten, och istället skönjer vi vidskeplighetens stränder.
I många fall talas det i värvningsdiskussionen tämligen tyst om spelarnas karaktär eller personlighet. Kanske för att det är en tämligen känslig fråga att ta upp till offentlig diskussion. ”Nej, vi valde att inte värva den här spelaren för vi litade inte riktigt på hans personlighet.” En rätt tuff sågning. Samtidigt visar det sig ofta vara en viktig för att inte säga avgörande dimension för om en spelare lyckas eller ej.
En spelare kan vara hur talangfull som helst, men om denna talang inte kombineras med en driven och disciplinerad personlighet så kommer den troligtvis inte nå sin fulla potential. Alex Ferguson pratade ofta om en spelares karaktär, men om detta var han också rätt ensam. Han var å andra sidan också rätt ensam om att vinna så många titlar med lag som många ofta menade var tekniskt underlägsna.
Men när det gäller att värdera en spelares personlighet så är vi så klart inne på otroligt luddiga områden. Det är oerhört svårbedömt och felmarginalen är mycket stor, till och med för väldigt erfarna bedömare. Intuition och magkänsla lär spela en avgörande roll. Vetenskapliga metoder för att fånga detta är få och otillförlitliga.
Symbolik
Allra längst bort på vidskeplighetens skala hittar vi dock det här när man börjar anföra symbolik som skäl för att värva en spelare. Vi har ju så klart ett mycket nutida exempel på en sådan värvning i form utav Mesut Özil, som man menar kommer ha alla former av underbara effekter på Arsenal både som lag och som klubb.
Med symbolik avses att en värvning kommer att påverka något. Spelarna i klubben kommer att vilja vara kvar. Andra spelare kommer vilja komma till klubben. Klubbledningen kommer bli mer benägen att göra fler stora värvningar. Omvärlden och media kommer uppfatta klubben som ambitiös. Och så vidare.
Det hela fordrar naturligtvis en tämligen stor dos utav amatörpsykologi där man mer eller mindre insiktsfullt tvingas gissa hur andra människor tänker, tycker och känner kring en specifik värvning. Sedan ska man leda i bevis att detta på något sätt faktiskt har en påtaglig effekt. Ofta blir det väldigt svårt att skilja vad som kan komma att hända från vad man vill ska komma att hända.
Någon vetenskaplighet i formell mening finns här inte att tala om.
:::
Nu är inte poängen med den här bloggen att påstå att vidskeplighet är något dåligt när det gäller värvningar. Tvärtom syftar bloggen snarare till att kritisera och dekonstruera den väldigt vanliga föreställningen att värvningar alltid sker med utgångspunkt i ett vetenskapligt förhållningssätt.
Det faller på sin egen orimlighet. Om värvningar vore i närheten av en exakt vetenskap så skulle det inte vara alls så vanligt som det ändå är att värvningar misslyckas eller inte alls går som man har tänkt sig. Värvningar innefattar människor, både spelaren och de som värvar honom, och ingen vetenskaplig modell har ännu lyckats fånga människans fullständiga komplexitet.
Istället är det så att de allra flesta värvningar innefattar både ett mått utav vetenskaplighet och ett mått utav vidskeplighet. Hur stora dessa mått är, om de motsvarar professorns 90-10%, kan variera med spelare och sammanhang. Men en god värvning kräver troligtvis att klubben uppvisar såväl metod och analys som fantasi och intuition i sitt beslutsfattande.
När värvningar går fel beror det normalt sett på att klubben eller managern har övervärderat det ena på bekostnad av det andra. Exempelvis genom att stirra sig blind på spelarens tekniska färdigheter men blivit blind för dennes svaga karaktär. Eller genom att värva för värvandets egen skull utan att reflektera över hur spelaren rent taktiskt passar in i laget.
Att värva är en vetenskap. Men att värva är också en konst. Inom fotbollen precis som i samhället i stort så lever vetenskapen och konsten sida vid sida, och upplyser och befruktar varandra.
:::
Be Champions!!