När Christian Benteke förra helgen i början av andra halvlek kvitterade för Aston Villa mot Newcastle på hörna, efter slarvigt försvarsspel, så kändes det lite som samma gamla vanliga visa för Newcastle, som har haft förtvivlat svårt under längre tid att hålla uppe spelet under en hel match.
Hela förra säsongen så var mönstret detsamma och återkommande. Newcastle spelade hyfsat bra under första halvlek för att därefter falla samman under andra halvlek. På så vis blev vinster till oavgjorda resultat, och oavgjorda resultat till förluster. Och poäng tappades i en förutsebart hög utsträckning med ett påföljande ras i tabellen.
Framför allt var Newcastles bortaform förra säsongen utomordentligt svag. De vann bara två bortamatcher under hela ligasäsongen. Det är naturligtvis alldeles för lite för en klubb som åtminstone aspirerar på någon av de europeiska cupplatserna.
Men mot Aston Villa visade Newcastle att de kan bättre än så. Trots att Aston Villa kvitterade så fortsatte Newcastle att spela övertygande fotboll, till stor del pådrivna av Hatem Ben Arfa som troligtvis gjorde sin allra bästa match i en Newcastletröja.
Följden blev att ett oavgjort resultat förvandlades till vinst. Och det lilla steget för Newcastle i matchen mot Aston Villa kan innebära ett gigantiskt hopp uppåt i tabellen sett över hela säsongen. Det fordrar emellertid att Newcastle lyckas bygga vidare på vinsten, nu närmast hemma mot Hull.
:::
Kvaliteten på Newcastles lag är odiskutabel. Det var detta som gjorde förra säsongens kräftgång så oväntad.
Mot Aston Villa ställde Newcastle upp med ett centralt mittfält bestående av tre spelare. Vurnon Anita, Moussa Sissoko och Yohan Cabaye. Det är ett mittfält som står sig väldigt bra i Premier League-konkurrensen, oavsett vilka motståndare man ställer mot dem. En väldigt intressant blandning av kreativitet och soliditet.
Framför denna trio ställde Alan Pardew upp med en anfallstrio bestående av Loic Remy, Papiss Demba Cissé och Hatem Ben Arfa. Det gav Newcastle en målfarlighet som de har saknat i princip ända sedan i julas, innan de sålde Demba Ba till Chelsea.
Framför allt Hatem Ben Arfa har alltså varit avgörande för Newcastles spel. Han avgjorde matchen mot Fulham innan landslagsuppehållet, och han var helt och hållet instrumentell i matchen mot Aston Villa. Frågan är naturligtvis om Newcastle lyckas behålla honom i laget särskilt länge till.
Samarbetet mellan mittfält och anfall fungerade också utmärkt. Newcastle spelade snabbt och kraftfullt, hittade löpningar och passningsvägar, och Pardews tidigare så stelbenta försök till 4-4-2 var omvandlat till det flödande 4-3-3 som fungerade så bra under succésäsongen 2011-12.
:::
Så vad är egentligen skillnaden jämfört med förra säsongen?
En skillnad är naturligtvis att Alan Pardew den här gången kunde ställa upp med ett mer eller mindre fullt lag. Där finns egentligen inga skador att tala om, och den här säsongen är belastningen på laget dessutom mindre i och med att Newcastle inte spelar i Europa League.
Detta leder dock till en oroväckande tanke. Nämligen att även om Newcastle har en mycket högkvalitativ startelva så håller spelartruppen som helhet inte riktigt samma kvalitet på bredden. Det finns alltså en risk att Newcastle kommer visa sig vara väldigt känsliga för skador under säsongen.
Och det är ju knappast något som Newcastle har haft tur med historiskt. Inte minst Hatem Ben Arfa har ju varit plågad av skador under de senaste säsongerna. Men låt oss hoppas att den som är lycklig i själen, vilket Ben Arfa verkar vara på St James’ Park, också håller sig frisk i kroppen.
Det bådar ju också gott för Newcastle. Att Hatem Ben Arfa så uppenbart verkar trivas däruppe i nordöst och på St James’ Park. Det ökar rimligtvis klubbens möjligheter att behålla en spelare som trots allt tackat nej till Champions League-spel tidigare, i först Lyon och därefter Marseille.
:::
Dagens matcher: Norwich vs Aston Villa (13:45), Liverpool vs Southampton, Newcastle vs Hull, West Brom vs Sunderland, West Ham vs Everton, samt Chelsea vs Fulham (18:30).
Spännande inledningsmatch av flera skäl. Dels ett möte mellan två lag på ungefär samma nivå i tabellen. Dels med anledning av Paul Lamberts koppling till Norwich. I övrigt så går Liverpool den här gången in tidigt i matchen och spelar först av topplagen. I botten möts dessutom West Brom och Sunderland, två av säsongsinledningens ”krislag”.
Intressant ska det också bli att se om Everton kan följa upp segern mot Chelsea borta mot West Ham, samt hur Chelsea hanterar matchen mot Fulham efter att ha tvingats genomlida två förluster i rad. Vilka förändringar om några vidtar José Mourinho?
:::
Be Champions!!