12 matcher. Sju matcher i slutet av den förra säsongen. Fem matcher i början av den här säsongen. Det var vad Paolo Di Canio fick från dess att han anställdes till dess att han fick sparken från sitt jobb som manager för Sunderland.
På dessa tolv matcher hann han först med att rädda Sunderland från nedflyttning för att därefter sänka dem raka vägen ned i vad som till synes är en ännu mer desperat nedflyttningsstrid. Hans korta tid som Sunderlands manager på så vis en god metafor för hans personlighet, inga mellanlägen och inga kompromisser.
Naturligtvis ojas det allmänt sett över klubbarnas kortsiktighet. Att sparka en manager efter blott tolv matcher får så klart många att reagera, och sensmoralen är ofta att stabilitet på något sätt har ett egenvärde.
Men det är ju en diskussion jag fört förut. Precis så fel som förhastade beslut att sparka en manager kan vara, lika fel kan handlingsförlamning och icke-beslut i samma ärende vara. Det finns förmodligen många exempel på klubbar som hade vunnit på att sparka sin manager långt innan de faktiskt kom sig före att göra det.
:::
Men var Sunderlands beslut att sparka Paolo Di Canio rätt eller fel?
Jag kan bara tycka att det var rätt beslut. Det kan man motivera både utifrån prestation och utifrån personal. Resultatmässigt har säsongsinledningen varit katastrofal för Sunderland, en enda poäng på fem matcher och ett lag helt och hållet i spillror. Ur en personalaspekt så har Paolo Di Canio på mycket kort tid gjort sig ovän med halva världen.
Det ena är svårt att åtgärda utan det andra. En dålig säsongsinledning kan vändas till något bättre över tid, men det är otroligt svårt att åstadkomma om där inte finns ett förtroende och en konstruktiv relation mellan managern samt spelare och övriga ledare i klubben. Om detta saknas är förutsättningarna att uppnå en vändning minimala.
Det är denna kalkyl utav risk respektive avkastning som varje ansvarstagande klubbstyrelse är satt att göra. Och det är rimligtvis också denna kalkyl som Sunderlands styrelse nu har gjort.
:::
På sätt och vis har ju också Paolo Di Canio själv skapat det damoklessvärd som nu fallit över hans huvud.
Han har vidtagit enorma förändringar på kort tid. Etablerade lagspelare har sålts från klubben. De som trots allt är kvar har Di Canio ändå till stor del förminskat i betydelse. Mängder av nya spelare har köpts in, parallellt med att en ny ledarstab tillsatts.
Det är inte nödvändigtvis fel i sig att göra stora förändringar. Men när en ny chef genomför stora reformer, som i sig alltid innehåller ett visst mått av risk, så medför detta också ett större personligt ansvar om dessa reformer visar sig ineffektiva eller till och med skadliga.
Man kan kanske säga att Paolo Di Canio har begått ett hyfsat klassiskt misstag för nya chefer och nya managers, han har försökt att förändra alldeles för mycket på alldeles för kort tid. En stegvis förändring hade varit ett mer säkert alternativ, men hade också krävt mer tid och mer tålamod. Samt en förmåga till kompromiss.
Kanske kände inte Paolo Di Canio att han hade råd med något av detta. Hans tillsättning var oerhört kontroversiell till att börja med, på grund av hans tidigare uttryckta politiska synsätt. Möjligen underskattade Sunderlands klubbstyrelse den negativa PR som tillsättningen av Di Canio skulle generera, och kanske sökte de efter första bästa tillfälle att ge honom sparken.
Det enda som höll Paolo Di Canio kvar vid Sunderlands managerpost var att laget presterade resultat på fotbollsplanen. När dessa resultat uteblev så var han en dead man walking.
:::
Det stökigare problemet för Sunderland nu är att de har försatt sig i en så rörig situation att det kan vara krångligt att hitta någon som är både intresserad och kompetent nog att utföra uppgiften.
Paolo Di Canio genomförde en rejäl reform av Sunderlands spelartrupp. Det är inte första gången under senare tid som en sådan reform genomförts. Steve Bruce gjorde en liknande på sin tid och Sunderland har bara under de senaste tre åren gått igenom i alla fall tre sådana processer.
Konsekvensen har blivit att Sunderlands spelartrupp är ett formidabelt lapptäcke av olika spelare som värvats till klubben av olika managers, med ett förmodligen mycket snårigt kontraktsläge. Detta är en ekonomisk såväl som organisatorisk belastning, som omöjliggör för klubben att börja om med fria förutsättningar.
Den manager som Sunderland tillsätter kommer alltså till en klubb med en väldigt rörig spelarsituation och med tämligen begränsade förutsättningar att i alla fall på kort sikt åtgärda detta. Dessutom kommer han till en klubb med ett svagt track record vad avser professionella rutiner. Allt detta i en klubb som är fast förankrade i botten av tabellen.
Vem är egentligen intresserad av en sådan uppgift?
:::
Ligacupen ikväll och Sunderland spelar hemma på Stadium of Light mot Peterborough. Andra matcher ikväll inkluderar West Ham vs Cardiff, Man City vs Wigan, Swindon vs Chelsea, Fulham vs Everton samt kvällens riktiga godbit, Aston Villa vs Tottenham.
:::
Be Champions!!