Leyton Orient har inlett säsongen med en hittills åtta matcher lång vinstsvit. Vilket inte på medellånga vägar är historiskt då det engelska rekordet är 14 matcher. Ett rekord som Manchester United (1904-05), Bristol City (1905-06), Preston (1950-51) och Arsenal (2002) delar. Notera att det gäller vinster inte förlustfria matcher, eftersom vi alla hört Preston-supportrar skryta om sina invincibles tillräckligt.
Rekordet för förlustfria matcher ute i världen verkar vara Benficas 29 raka vinster på tidigt 70-tal, den främsta vinstsviten under 2013 är (så vitt jag vet) Miami Heats 27 raka vinster i NBA och troligen den främsta vinstsviten som fortfarande pågår är Floyd Mayweathers 45 i boxning.
Men vad som är speciellt med O’s svit är att den är ganska oväntad. Orient slutade visserligen sjua ifjol så man kan verkligen hävda momentum men man var väldigt svaga i början på säsongen ifjol och i L1 finns klart större och på pappret bättre lag som Wolves, Peterborough och Bristol City för att bara nämna de som är nerflyttade nykomlingar.
Och vad som kanske är det bästa med Leyton Orients vinstsvit förutom överraskningsmomentet är nog att man fortfarande har Russell Slade (Som ser ut som pojklagstränar-versionen av Fester Addams) som manager och hur denna framgången och kanske en uppflyttning i framtiden är belöning för klubbens sällsynta tålamod.
::::
Hade Orient varit en annan klubb (alla förutom Derby och Crewe?) hade Russell Slade fått sparken och hade han inte fått det tidigt sin tredje säsong hade han fått det senare under den tredje säsongen eller efter den tredje säsongen eller någon gång förra säsongen. Kollar man på Leyton Orients säsongsresultat ser det nämligen ut som att man gått igenom ett par olika managers de senaste säsongerna. 09/10 slutade man på 17:e plats, 10/11 slutade man på 7:e plats, 11/12 slutade man på 20:e plats och ifjol slutade man på 7:e plats igen.
Under den första säsongen anställde man Slade sent på våren och han hjälpte dem att nå en 17:e plats bortom nedflyttningstrecket och under hans första fulla säsong var man väldigt nära en playoffplats. Men när man sedan tappade Scott McGleish inledde man 11/12 med fem raka förluster och sedan ytterligare fem matcher utan vinst. Och säsongsinledningen ifjol var inte mycket bättre då man inledde med tre raka förluster och sedan förlorade hela sex matcher bara i oktober innan man långsamt tog sig högre upp i tabellen efter att man värvat Romain Vincelot, Kevin Lisbie gjorde mål när han ville och högerbacken Elliot Omozusi återvände till laget efter över ett år i fängelse. Omozusi var nämligen med i ett gäng som mördade någon och även fast han inte dömdes då dömdes han sedan för att ha hotat ett nyckelvittne i nämnda mordutredning.
Inte särskilt mycket är nytt till denna säsongen. Egna talagen Jamie Jones står i mål utan att märkas, Omozusi är högerback, Vincelot är fantastisk på innermittfältet likt i Dag & Red, lovande talangen Moses Odubajo har slagit igenom på sin kant, Dean Cox är lika otroligt poänggivande som alltid men på topp har Lisbie tillsammans med Dave Mooney plötsligt blivit Andy Cole och Dwight Yorke. Lisbie har visserligen gjort ett hattrick mot Liverpool men han har haft en typisk Journeyman Striker karriär runt i klubbar som Colchester och är nu som 34-åring i sitt livs form. Mooney skulle bli precis som Kevin Doyle eller Shane Long men har också istället harvat runt i klubbar som Colchester. Inte för att vara elak mot Colchester men de är den generiska osexiga lower league-klubben. Och tillsammans har Lisbie och Mooney hittills gjort 14 ligamål tillsammans på åtta matcher och efter säsongen kommer man tillsammans göra buddy-cop filmen “48 hours of Running Scared”.
Det är högst otroligt att Leyton Orient kommer förlänga sin vinstsvit mycket längre (troligen inte förbi denna helgen) men man har mycket goda chanser att placera sig i toppen av tabellen.
::::
Leyton Olympic
Men trots detta är det en annan fråga som gör att Leyton Orient och deras mångsysslande ägare Barry Hearn ofta hörs i media.
Och det är frågan om vilka som ska få spela på Londons OS-arena. West Ham har vunnit den striden mot Tottenham och planen är att de ska flytta in men Leyton Orient fortsätter att överklaga i hopp om att få dela arenan med West Ham. Det vore inte orimligt att göra det enbart på grunderna att arenan inte byggdes för eller av West Ham men Orient är också som rapporterat det laget som ligger närmast arenan.
Leyton Orient har visserligen förlorat överklagan väldigt nyligen men som Hearn själv påpekade är det inte orimligt att Orient och West Ham spelar i samma division redan nästa säsong med tanke på att Orient leder League och West Ham skulle kunna åka ur Premier League vilket åtminstone skulle ge Orient viss legitimitet.
Men problemet är förstås att Leyton Orient inte är stora nog. I publiksnitt bubblar man emellan 4-5,000 och man spelar som sagt bara i L1. Ett av Barry Hearns argument är att om West Ham flyttar in kommer man förlora ytterligare publik till den (överdrivna) gränsen att man kommer tvingas lägga ner eller åtminstone inte kunna förbli ett professionellt ligalag. Vilket gör denna otroliga säsongsinledning ännu viktigare då en uppflyttning till The Championship främst skulle stärka dem finansiellt och göra dem mer attraktiva för den publik man annars potentiellt skulle tappa till West Ham eller andra London-lag. Man skulle dessutom attrahera nya potentiella ägare vilket nästan alla i The Championship har numera och redan före säsongen ryktades det om att Napolis ägare något oväntat ville köpa Leyton Orient(i samband med att Hearn ville göra ett namnbyte till London Orient) och kanske kopiera Udineses franchise-modell.
Och jag kan tycka att Hearn har en poäng. De och West Ham skulle mycket väl kunna dela på arenan. Visst är den troligen för stor för Leyton Orient men det skulle snabbt kunna förändras.
Brighton har sedan sin arenaflytt höjt sitt publiksnitt ifrån drygt 7,000 till 26,000 på tre säsonger efter en uppflyttning och flytt till sin nya arena. Ett nära exempel är också Fulham som numera är ett högst etablerat Premier League lag men 97/98 låg man i L1 och hade ett publiksnitt på 9,000 innan de med Al-Fayed som ägare sköt igenom divisionerna. Bara uppflyttningen till The Championship lyfte publiksnittet till 14,000 och sedan till 19,000 när man nådde Premier League och numera ligger det på drygt 25,000.
::::
Leyton Orient är helt enkelt ett väldigt spännande lag för stunden. Kanske Londons mest spännande klubb, i stark konkurrens med Brentford, då man verkligen skulle kunna sluta som ett bortglömt ligalag i Conference om ett par säsonger eller som en ambitiös Championship-klubb med en rik ägare eller bara förbli klubben som har enormt tålamod för sin manager.
———————————————————
ÖVRIGT
Cambridge United leder The Conference obesegrade efter elva omgångar.
The Championship
QPR leder ligan med 20 poäng efter åtta omgångar, fem av deras sex segrar har slutat 1-0. Så min teori om att Neil Warnock är Harry Redknapps stand-in som QPR-manager tills det blir spännande kanske inte är så dum.
Blackpool har äntligen förlorat och tappat poäng. Nu när Tom Ince är fullt tillbaka ifrån skada. Ewing Theory-Alert. Och Burnley ligger oväntat nog tvåa i tabellen efter ha sålt Charlie Austin då hans ersättare Danny Ings gjort nio mål i totalt hittills.
Ikechi Anya är en Nigeriansk Rumänsk Skotte som spelat för Halesowen Town och Celta Vigo, han har en fluffig och krullig frisyr, han är wingback och i helgen gjorde han ett otroligt solo-mål för Watford. Min absoluta drömspelare helt enkelt.
Bolton ligger sist i tabellen med bara tre poäng hittills. Vilket är nästan precis hur man inledde förra säsongen innan man avslutade förra säsongen som ligans bästa lag.
Tydligen stängde transferfönstret för nästan en månad sedan men Leicester värvade nyss Gary Taylor-Fletcher, Watford lånade in Josh McEachran och Reading värvade Chris Baird.
League 1
Carlisle sparkade Greg Abbott efter nästan sex säsonger. Inte oväntat och kanske var det bäst på det sättet men jag har en del sympati för Abbott då Lee Miller haft en hel del skadeproblem de senaste säsongerna efter att han var ligans främsta anfallare och han har spelat en hel bunt av lovande tonåringar denna säsongen.
Någon shejk har köpt en stor del av Sheffield United. Och tredje sist i League 1 ligger Sheffield United, bakom Coventry City som inledde med tio minuspoäng. Dr Marwan Koukash vill köpa Oldham, han äger också Salford Red Devils vilket antingen är ett Rugby-lag eller vad Manchester United heter på PES.
Callum Wilson, Nakhi Wells och Assombalonga fortsätter att göra mål. Peterborough, Wolves och Preston (Simon Grayson!) ligger närmast bakom Leyton Orient i tabellen. Även Rotherham och Bradford ligger på playoffplats.
League 2
Chesterfield leder ligan med 22 poäng. Bakom jagar Fleetwood med Graham Alexander och Wimbledon som hittat ett riktigt fynd i den gänglige anfallaren Michael Smith och allt snack om hur Neil Ardley skulle göra dem professionella ger resultat.
Accrington med James Beattie ligger sist i tabellen med en poäng.
Southend vann sina tre första ligamatcher sedan förlorade man fyra i rad innan man tog en sen poäng i helgen. Phil Brown betonar hur frustrerad han – “It’s so, so frustrating”, “We’ve thrown away two very, very valuable points and if these players don’t start learning very, very quickly, we’re going to have to change them. It’s as simple as that.”.