Åtta poäng på sex matcher är kanske inte i sig något enormt imponerande facit för Cardiff, men det är kanske desto bättre med tanke på att tre av de sex matcherna har spelats mot klubbar som förra säsongen slutade bland de sex främsta i Premier League. Sett på det viset så har Cardiff exempelvis presterat bättre än Man Utd under säsongsinledningen.
Mer glädjande än enbart resultaten och poängen är dock att Cardiff rent spelmässigt har börjat hitta fotfästet i Premier League. Ett skäl till detta är att Malky Mackay, Cardiffs manager, har gjort en resa som David Moyes i Man Utd inte har gjort, för att fortsätta jämförelsen. Han inledde kanske något försiktigt rent taktiskt men har därför anpassat sin taktik och blivit lite mer våghalsig i sina beslut.
Det är svårt att spela med både hängslen och livrem i Premier League. Det leder ofta till att man håller så hårt i den poäng man redan har att man till sist stryper den. Måhända inte världens bästa metafor. Men Mackay har sett vad som fungerar och vad som inte fungerar, och gjort nödvändiga förändringar utifrån detta. Ett tecken på gott managerskap.
:::
När Cardiff inledde säsongen så spelade de med något som bäst kan beskrivas som en 4-4-1-1-uppställning. Ett tämligen stelbent och framför allt försiktigt taktiskt upplägg som ledde till att Cardiff fick svårt att flytta upp positionerna i planen och göra något konstruktivt med sitt eget bollinnehav.
När Cardiff i förra omgången vann på bortaplan mot Fulham så fanns ett par rätt fundamentala skillnader i hur de genomförde matchen.
För det första spelade de med något som mer liknade ett 4-3-3-system, där Malky Mackay alltså centrerade sitt lag i betydligt större utsträckning. I The Championship är det kantspelet som är framträdande, men i Premier League har Mackay och Cardiff fått lära sig att det centrala mittfältet är avgörande för ett lags framgång.
Istället för två mittfältare som skyddar den egna backlinjen så fanns där nu tre stycken. Gary Medel, en av den här sommarens bättre värvningar att döma av säsongsinledningen, är spelaren som ligger längst ned och som med ett stabilt passningsspel och intelligent positions- och brytningsspel utgör en viktig kugge i Cardiffs speluppbyggnad.
En annan viktig skillnad var att Malky Mackay valde att spela Peter Odemwingie på högersidan snarare än Craig Bellamy. Mackay visade här ett osentimentalt drag som dock kan visa sig viktigt. Med Odemwingie på planen tänker Cardiff mer offensivt, och även om Bellamy har några bra säsonger framför sig så börjar det bli tveksamt om han håller för Premier League.
Vänstersidan har dock visat sig lika viktig. Peter Whittingham har här fått något av en pånyttfödelse i laget. Inte minst hans bolleveranser på fasta situationer har visat sig värdefulla. En förklaring till Whittinghams framfart är att han placerats högre upp i planen än tidigare, och slipper lite av det defensiva ansvaret på mittfältet.
:::
Malky Mackays mer offensiva tänkande demonstrerades också i hur han uppmanade ytterbackarna Andrew Taylor och Kevin Theophile-Catherine (vilket namn) att gå framåt när möjlighet erbjuds.
Det är något frestande att beskriva Cardiffs framgångar så här långt som en produkt av ett mer offensivt tänkande. Men det är förmodligen bara halva sanningen. Vad Malky Mackay har uppnått med sin förändring mot ett 4-3-3-system är en större flexibilitet mellan offensiv och defensiv.
Det är alltså ett system med vilket Cardiff lyckats bli starkare både offensivt och defensivt. När laget inte har bollen så försöker de pressa högt, samtidigt som de kan arbeta med fem spelare på centralt mittfält.
Offensivt ger Peter Odemwingie och Whittingham snabbt understöd till Frazier Campbell i anfallet, samtidigt som ytterbackarna skapar bredd och fler alternativ.
:::
Det var ett system som fungerade mycket väl på bortaplan mot Fulham. Men det var mot ett svagt Fulham, och dessutom på bortaplan där motståndet ofta är mer offensivt inriktade och mer benägna att lämna ytor som går att utnyttja.
Idag kommer ett minst lika viktigt test på hemmaplan mot Newcastle. Inte minst med tanke på att Newcastle tillämpar ett spelsystem som på många sätt är en spegelbild av Cardiffs.
Matchen kan också visa sig ha en rätt stor betydelse för situationen på Premier Leagues undre halva.
:::
Dagens matcher: Man City vs Everton (13:45), Cardiff vs Newcastle, Fulham vs Stoke, Hull vs Aston Villa, Liverpool vs Crystal Palace, samt Sunderland vs Man Utd.
Man Utd har inte vunnit en fotbollsmatch sedan bronsåldern börjar det kännas som. Jag undrar om det var våren 2009 när de senast förlorade två ligamatcher i rad. När de senast förlorade tre i rad vågar jag inte ens spekulera i. Om laget inte höjer sig markant från förra helgen så ligger det dock i farans riktning.
Man City har även de en rätt jobbig period med två raka förluster bakom sig. Den ena fullständigt onödig och den andra fullständigt förödmjukande. Everton har de haft märkliga bekymmer med förut, men kanske visar det sig att Everton i Roberto Martinez skepnad är något lättare att handskas med.
Crystal Palace är den tidiga säsongens mest framträdande krislag. Kan de trotsa oddsen på Anfield?
:::
Be Champions!!