Alla vet väl vad Wayne Rooney går för. Han har gjort över 200 mål för Man Utd och den siffran lär öka med åren. Han är en av Premier Leagues bästa avslutare, om inte den bästa, och hans form hittils under säsongen tyder på att Rooney har hittat tillbaka spelglädjen efter en sommar full av rykten och märkliga rubriker. Men till skillnad från många andra anfallare i världen, så har Rooney betydligt mer i ryggsäcken än ett bra målsinne.
Alla som har sett Wayne Rooney spela när han är i form vet att det är en aggressiv, intensiv och impulsiv spelare. Helt plötsligt kan han explodera och skicka iväg en projektil rakt upp i nättaket eller sätta in en stenhård glidtackling så bollen och motståndaren flyger åt varsitt håll. Han kan också bli riktigt arg och dra på sig onödiga kort, både gula och röda.
Rooney har som tur är bättrat sig där, de fula efterslängarna och allt tjafs med domarna blir allt mer sällsynta med åren som går. Jag tycker dock inte att han bör bli “lugnare” på planen än vad han är nu. Rooney spelar oftast som allra bäst när han är lite irriterad, och då tänker jag främst på volleyraketen som han avfyrade mot Newcastle för ett antal år sedan. Han var halvskadad, hade en dålig dag, var på väg att bli utbytt. Då small det. Ett av Premier Leagues vackraste mål (och hårdaste skott) någonsin och hans firande efter målet talade sitt tydliga språk.
Wayne har breddat sitt register under de senaste åren. Han har alltid varit en grovjobbare och en duktig målskytt, men nu har han tagit det till en ny nivå. Han gör mål på fler sätt och han springer ofta djupt ner på egen planhalva och hämtar boll för att hjälpa till i speluppbyggnaden. Han är exceptionell på att starta anfall, då han har en suverän blick for spelet och en passningsfot utöver det vanliga. Vi minns den där långa, svepande bollen till Robin van Persie i den titelvinnande matchen mot Aston Villa i fjol som holländaren dundrade i mål på helvolley. Vi minns också den där liknande passningen i Champions League-matchen mot Cluj som van Persie (återigen) läckert styrde över målvakten. Fantastic.
Här börjar Rooney på sätt och vis påminna lite grann om Paul Scholes. Dessa långa, svepande bollar med lätt skruv på. Från mittcirkeln ut på kanterna, från försvaret upp i anfallet. Jag älskar att se Rooney få bollen i mitten av banan, särskilt när yttermittfältarna/ytterbackarna håller bredden ute på sina respektive kanter. Då vet man att bollen kommer sitta klistrad på deras fötter, oavsett om de löper i högsta fart eller om de är stillastående. Det spelar ingen roll, Rooneys passning blir oftast perfekt ändå.
Jag gillade verkligen när Sir Alex valde att spela Rooney i en central mittfältsroll förra året. Det var spännande, men samtidigt synnerligen intressant. En av ligans bästa målskyttar används som central mittfältare. Varför?
Först och främst för att Rooney, som Sir Alex senare själv sa, har alla kvaliteter som krävs för att spela på mittfältet. Han är fysiskt stark, uthållig, har bra teknik, och sedan har han ju de där fötterna som är bra både för passningar och skott. Rooney visade att han även kan läsa spelet ur det defensiva perspektivet. Det syntes på honom att positionen var lite ovan, men jag tyckte att han gjorde det med bravur.
:::
Om jag skulle göra en topp 3-lista med Wayne Rooneys största kvaliteter skulle jag formera den såhär:
3) Skottet. Rooney har ett av Premier Leagues bästa skott. Han kan skjuta både hårt, placerat och skruvat. De där pressade skotten från 30-35 meter är han väldigt duktig på, då han kan få bollen att dyka lustigt eller borra in sig i under ribban. Vi tar hans rökare mot Norwich i fjol och hans debutmål mot Arsenal för Everton som exempel på det.
2) Målsinnet. Rooney har en förmåga att dyka upp där bollen kommer. Han är lika effektiv innanför straffområdet som utanför. Om vi tittar tillbaka på Waynes båda mål i Manchesterderbyt i december 2012, så kan man upptäcka flera saker. Det första målet är en symbol för hans förmåga att hitta nätet. Skottet i sig var inte särskilt hårt, nästan strumprullarkraft, men bollen rullade ändå i mål tack vare att skottet var så välplacerat. Om skottet hamnat rakt på mål hade Joe Hart kunnat ta emot det med foten, som en passning. Men avslutets precision ställde Hart fullkomligt.
Rooneys andra mål i matchen symboliserar hans löpskicklighet, hans avslutsförmåga samt hans smarthet. Han befann sig utanför straffområdet när Rafael da Silva och Antonio Valencia samarbetade ute på högerflanken. När han insåg att Rafael kommer kunna slå in bollen när som helst placerade han sig i skottläge, en bit från straffpunkten. Rafaels markinlägg var klockrent och Rooneys avslut likaså. Det är betydligt lättare att vräka ett sådant avslut upp på läktaren än att placera den hårt längs marken i mål, bakom en återigen chanslös Joe Hart.
Här måste vi också naturligtvis ta upp drömmålet han gjorde mot just Man City 2011. Nanis höga inlägg, Rooneys perfekta cykelspark. Detta var ett mål av yppersta världsklass, det finns inte många spelare i världen som är kapabla att göra ett sådant mål. Den precisionen i upphoppet, den kraften i skottet. Siktet. Visserligen är jag inte jättegammal, men detta är det vackraste mål jag någonsin sett.
1) Energin. Rooney springer extremt mycket, tar oftast det defensiva jobbet lika bra som det offensiva. Han tar de där hopplösa 50-meterslöpningarna och är duktig på att sätta motståndarnas mittbackar under press, och vinner genom det mycket boll för laget. Det är sällan man ser honom vika ner sig och sluta springa. Rooneys roll i laget handlar mycket om att visa sina med/motspelare att han tänker i alla fall inte ge sig i första taget. Flera gånger när Man Utd förlorat, har man ändå kunnat se Rooney löpa ända ner till motståndarnas straffområde för att sätta press på dem.
Under de senaste säsongerna har han även fått pröva på att vara lagkapten lite då och då. Dels för att han snart fyller 28 år och är erfaren, dels för att den ordinarie kaptenen varit borta, och dels så tror jag att dessa tre egenskaper som jag listade har bidragit till att han fått chansen att bära bindeln. Både i landslaget och i Man Utd har tränarna pratat om Rooney som “a future captain”, och det är väl en rätt så hyfsad bekräftelse på att man gör det bra. Det ska bli extremt intressant att följa Wayne Rooney den här säsongen. Om hans samarbete med Robin van Persie fortsätter at utvecklas och om David Moyes lyckas få fart på Man Utds kantspel, kan detta bli ett riktigt roligt år för Rooney.
Vi låter framtiden utvisa hur det kommer gå.
/A.L.