Premier League har haft sina upplagor av närmast osårbara lag. Arsenal som säsongen 2003-04 lyckades att gå igenom en hel säsong utan att förlora en enda ligamatch. Chelsea som under José Mourinho satte poängrekord i Premier League och som stundtals kändes omöjliga att rå på. Man Utd som under många år visat sig vara mer stryktåliga än Rocky Balboa i mängder av olika titelstrider.
Tottenham å andra sidan har alltid brottats med kontinuiteten i såväl resultat som prestation. De har de senaste säsongerna missat Champions League med en getingmidjas marginal. Den felande länken har genomgående varit densamma. De har precis som övriga klubbar drabbats av formsvackor, men deras har kommit vid fel tillfällen och de har varit något sämre på att korta ned dem och ändå rassla fram poängen.
Förra ligaomgångens smärtsamma förlust mot West Ham ger nu Tottenham chansen att visa att de lärt sig något av detta. De är inte det första laget i toppen av tabellen som åkt på en mina i en dylik match, men det som skiljer de bra lagen från de absoluta topplagen är topplagens förmåga att omedelbart hitta tillbaka till en vinnande modell.
:::
En sådan förmåga beror dock till stor del på ledarskap, förmågan att på eller vid sidan av planen leda sitt lag genom motgångar, att få draken att lyfta också i motvind. Chelsea hade mängder av ledare under sin storhetstid; John Terry, Didier Drogba och Frank Lampard. Man Utd har haft Nemanja Vidic, Ryan Giggs, Rio Ferdinand med flera. Arsenal lutade sig mot Sol Campbell, Patrick Vieira och Thierry Henry.
Ledarskapet kan naturligtvis också komma från sidan av planen, vilket inte minst Arsene Wenger, José Mourinho och Alex Ferguson har visat i sina respektive klubbar. Andre Villas-Boas har inte varit helt oäven i det avseendet även om hans förmåga att taktiskt anpassa sig efter en given matchbild hittills har visat sig begränsad.
På planen har ledarskapsfrågan kanske varit än mer påtaglig för Tottenham under senare säsonger. Gareth Bale har naturligtvis varit en påtaglig närvaro men kanske mer i egenskap av en unikt begåvad spelare, snarare än som den store ledaren. Han var ändå en som kunde kliva fram och rycka matchbilden i kragen och förändra den efter eget humör. Utan Gareth Bale i laget blir dock frågan än mer aktuell för Tottenham.
Vem utöver ledarskapet på planen?
:::
Andre Villas-Boas och Tottenham har använt pengarna från Gareth Bales försäljning till att köpa ett flertal spelare. Var och en av dessa är självklart ytterst kompetenta fotbollsspelare med förmåga att rent tekniskt och taktiskt höja Tottenham som lag. Men är någon av dem, till exempel Paulinho, Roberto Soldado, Nacer Chadli, Christian Eriksen eller Erik Lamela, en naturlig ledare på planen? Tveksamt.
Om vi istället går till det gamla gardet i relativa termer i Tottenhams spelartrupp så är det förmodligen Michael Dawson som framstår som lagets mest naturlige ledare. Men med risk för att man faller för den klassiska stereotypen om den högljudde ledaren som pekar med hela handen så känns det som att Dawson är för anonym i den rollen, han har ännu inte riktigt klivit fram i de svåra situationerna.
För tillfället känns därför Tottenham som ett lag som i för hög utsträckning för ett topplag låter sig kontrolleras av händelserna. Något som kännetecknar de allra bästa lagen är att de upplevs kontrollera händelserna. Kanske en illusion, men en illusion som blir till verklighet just för att många, inte minst laget självt, tror på den.
:::
Tottenham kan behöva ledarskap på planen idag. De förlorade hemma mot West Ham och tappade därmed värdefull mark både på Arsenal och Liverpool, och att följa upp detta med en match på bortaplan är dessutom aldrig lätt i Premier League.
Aston Villa är dessutom ett hopplöst oförutsägbart lag. De har hittills under säsongen besegrat både Arsenal och Man City, och är alltså allt annat än ofarliga, men även producerat riktiga plattmatcher mot lag som Newcastle och Liverpool.
Tottenhan kan dock finna viss trygghet i att det är inte första gången den här säsongen som de varit på Villa Park. De båda lagen möttes där i Ligacupens tredje omgång vilket med en Jermain Defore i toppform resulterade i en storseger för Tottenham.
Men varje match är en ny match, och ligaspel är oftast väsenskilt från enstaka cupmatcher.
:::
Be Champions!!