Många gör ibland misstaget att tro att det viktiga inflytandet i samhället och i alla dess organisationer handlar om att kunna vara med och bestämma kring de beslut som löpande fattas.
I själva verket så utövas det verkliga inflytandet långt tidigare än så, nämligen av de som avgör vilka beslut som över huvud taget tas upp till omröstning. Det är en form av makt som ofta brukar kallas att sätta dagordningen. Makten över agendan är ett annat sätt att uttrycka samma sak.
På sätt och vis är det här så klart ett sätt att förstå attraktiviteten och lockelsen i Ligacupen som en turnering som egentligen vilken som helst klubb har chansen att vinna.
Ligacupen är med all säkerhet inte oviktig för stora klubbar som Arsenal, Chelsea, Man Utd och Liverpool. Men på deras agenda så kommer den trots allt inte högst upp, det finns ett antal mer prioriterade målsättningar. Trots detta är det så formidabla klubbar att de ändå ofta går långt i Ligacupen och fler gånger än inte så är det också en av dessa klubbar som vinner Ligacupen.
För andra klubbar, för vilka ligaseger och kanske inte heller Champions League-kvalifikation är realistiskt, så är Ligacupen däremot kanske det viktigaste de har att spela för under höstsäsongen. Den befinner sig alltså högre upp på deras agenda vilket ger dem en fördel.
Motivation slår klass som det brukar heta.
:::
Möjligen är det något sådant som Newcastle får hoppas på ikväll när de hemma på St James’ Park ska ta emot Man City i Ligacupens fjärde omgång. Samma Man City som de förnedrades av i Premier League-premiären, förlust med 0-4 på Etihad.
Alldeles oavsett vilket lag som Man City ställer ut på planen så är det självklart en samling formidabla spelare som Newcastle måste hantera. Precis som demonstrerades med all önskvärd tydlighet mellan Arsenal och Chelsea igår kväll, så har de här största klubbarna en kvalitet i sin bredd som är några steg före andra klubbars. Även deras reservspelare håller högsta klass.
Som med allt här i världen så finns två sidor av saken. Å ena sidan så kan det vara spelare ur matchform och med bristande självförtroende eller möjligen fel inställning. Å andra sidan kan det därmed handla om spelare som är hungriga och villiga att visa att de bör ges en mer central roll i laget. Det beror helt och hållet på hur managern lyckas hantera sin spelartrupp.
Newcastle måste dock hoppas på att de vill vinna den här Ligacupen något lite mer än vad Man City vill, och att de hemma på St James’ Park lyckas mönstra upp mer energi i matchen. Detta förutsätter att de inte låter matchen glida dem ur händerna alltför snabbt, utan att de allra minst hänger kvar målmässigt en bit in i andra halvlek.
:::
Både Newcastle och Man City kommer från tunga förluster i viktiga matcher under helgen. Båda förlorade med uddamålet efter sena mål från Sunderland respektive Chelsea. Ingen av dem vill naturligtvis följa upp helgens förlust med ännu en förlust och ett uttåg ur Ligacupen.
Förmågan att studsa tillbaka efter en förlust är ofta för att inte säga alltid ett utmärkande drag för ett mästarlag. Mycket talar för att det är ett drag som Man City har men som Newcastle saknar. Ett annat sätt att uttrycka det är att det i klubbar som Man City existerar en vinnarkultur, en kultur som så klart ofta manifesteras i spelarna i klubben.
En sådan vinnarkultur finns också i Chelsea. Det går inte att förneka ens om man så skulle vilja. Det såg vi igår. Vad vi också såg var lite av varför det under några år har ifrågasatts om någon sådan vinnarkultur fortfarande finns kvar i Arsenal. Det såg stundtals individuellt och räddhågset ut mot ett kollektivt imponerande Chelsea.
Förlust mot Dortmund på hemmaplan. Förlust mot Chelsea på hemmaplan. Nu följer Liverpool på hemmaplan, Dortmund på bortaplan och därnäst Man Utd på bortaplan. Det är nu som Arsenal till sist ska skingra tvivlen angående klubbens vinnarkultur.
Kanske är det så att vinnarkultur slår motivation?
:::
Be Champions!!