Engelsk fotboll i allmänhet, och då Premier League i synnerhet, kritiseras ofta för att vara alltför kommersiell, alltför kapitalistiskt orienterad och alldeles för marknadsstyrd i sitt beslutsfattande.
Det är förvisso sant att pengar spelar stor roll inom engelsk fotboll precis som pengar, eller i vissa fall avsaknaden av pengar, stor roll inom alla länders fotboll. Money talks. Men från min sida är det inte marknadsstyrningen som är problemet med den engelska fotbollen, utan problemen uppstår snarare när marknaden är satt ur spel.
Det mest framträdande exemplet på det är naturligtvis när klubbar ges externa kapitaltillskott på annat än affärsmässiga villkor. Det negativa med detta är inte att vissa klubbar får pengar på annat än fotbollsmässiga meriter, utan snarare att det inflaterar marknadspriser och driver upp lönekostnader inom hela det engelska lönesystemet. Det belönar i längden slösaktighet.
Men på sitt sätt är det här marknadsanomalier som också får andra ringar på vattnet, och det går väl att diskutera huruvida det är bra eller dåligt för fotbollen.
:::
Engelska fotbollsklubbar är förvisso privatägda och i formell mening dessutom företag. Men de är också invävda delar i sina lokala samhällen. Skiljelinjen mellan det privata och det publika är därmed inte självklar, och det publika griper ofta in till klubbens hjälp.
Vi har på senare tid sett många exempel på det. Nu senast handlar det om Tottenhams planerade nya arena, mittemot White Hart Lanes nuvarande position. Här har Tottenhams lokala City Council beslutat om vidlyftiga åtgärder för att göra ett nytt arenabygge möjligt och kommersiellt mer gångbart för Tottenham. I den andra vågskålen återfinns bostäder och butiker som tvingas lämna utrymme.
På ett motsvarande sätt så överväger Liverpools City Council att vidta tvångsåtgärder för att köpa loss marken intill Anfield, för att på så vis möjliggöra en större arena för Liverpool. Man City fick överta City of Manchester Stadium till ett extremt förmånligt pris med den offentliga förhoppningen att det skulle återuppliva östra Manchester.
Tottenham utmanade West Ham om möjligheten att få flytta in i Londons OS-arena. West Ham vann den kampen och fick överta en arena till ett allt annat än marknadsmässigt pris. Rena jackpoten för dem så klart, men skattebetalar undrar säkert vad som hände där, samtidigt som det riskerar bli dödsstöten för en mindre klubb som Leyton Orient.
:::
Sett utifrån ett rent fotbollsmässigt perspektiv så kan dock detta ses som en positiv utveckling. Till skillnad från rena kapitalinjektioner så är det här hjälp som ger klubbarna institutionella förutsättningar att generera större intäkter på egen hand.
I viss mening motsvarar det skillnaden mellan att skänka en hungrig människa en fisk och att istället ge denne ett metspö och lära honom att fiska. Det är mer långsiktigt, men båda handlingarna kan så klart i någon mening ses som omotiverad hjälp utifrån.
Dels innebär det så klart en modernisering av den engelska fotbollens fysiska artefakter. Det vill säga arenorna. Dels förbättrar det supporterupplevelsen samtidigt som det ger fler engelska klubbar bättre ekonomiska förutsättningar att kunna konkurrera ekonomiskt såväl inom engelsk som inom europeisk fotboll.
Det är svårt att vara osett negativ till att fler engelska klubbar får bättre arenor och bättre ekonomiska förutsättningar. Sett fördelningspolitiskt så kan dock så klart de klubbar som inte vunnit i det offentliga lotteriet känna sig orättvist behandlade.
De som ondgör sig över orättvisan gör dock bäst i att komma ihåg att det i det här fallet inte är marknaden som svarat för den. Snarare handlar det alltså om beslut i det lokala politiska och civila sammanhang som många anser att klubbar bör bli en mer integrerad del utav.
:::
Be Champions!!