En hyresgäst i Hull tiger inte!
Peter Hyllman
Att fatta beslut är en viktig aktivitet inom företag och organisationer. En stor del av organisationsteorin intresserar sig för hur beslutsfattande går till eller ska gå till. Den traditionella utgångspunkten har varit idén om det rationella beslutsfattandet, där problem analyseras, alternativ identifieras och värderas och ett alternativ till sist väljs i syfte att uppnå det för organisationen mest effektiva beslutet.
Mer modern forskning har med all önskvärd tydlighet visat att den rationella synen på beslutsfattande är allra minst otillräcklig. Beslut fattas på helt andra sätt än så. Oftast existerar exempelvis lösningarna långt före det att problemen identifierats. Grupptänkande och ideologi kan även det styra beslutsfattandet bort från de rationella alternativen. En allmän slutsats är att organisationer i sitt beslutsfattande strävar efter legitimitet snarare än effektivitet.
Vad annan forskning har visat är att personliga motiv också kan spela stor roll i organisationers beslutsfattande. Chefer är naturligtvis människor också de och kan ha det svårt att helt frikoppla person från position. En viktig studie visade till exempel hur chefer har en benägenhet till imperiebyggande som en form av personligt monumentskapande. Andra studier har visat hur chefers personliga relationer format för organisationen viktiga beslut.
:::
Det är med den här utgångspunkten särskilt intressant att följa Hull City och dess ägares Assem Allams beslut att över tid byta namn på klubben från AFC Hull City Tigers till blott och enbart Hull Tigers.
Allam hävdar självklart rationella skäl för sitt beslut. Kortare namn innebär en marknadsföringsfördel hävdar han självsäkert och refererar en kursbok som man tydligen använder på Harvard Business School. Man Utd säljer ju tröjor i Asien och det enda som förhindrar Hull från att göra precis samma sak är deras besvärligt långa namn.
Ja, jag är något sarkastisk.
Särskilt rationellt verkar det alltså inte vara. Men någon egentlig legitimitet kan inte beslutet heller uppnå. Protesterna mot namnbytet har varit formidabla bland Hulls supportrar och föga förvånande så har även media varit minst sagt skeptiska till idén. Det är knappast ett beslut som gör Allam mer populär i sin omgivning.
Därmed återstår personliga motiv och här framkommer det att Assem Allam är osams med Hulls kommunfullmäktige över utbyggnaden av KC Stadium. Det finns utrymme att utöka arenans kapacitet med nya läktare, men Hull är ovilliga att sälja arenan till Allam. Allam själv å sin sida är inte intresserad av att investera i en arena han inte äger.
Det som tydligen fått bägaren att rinna över är dock när en fullmäktigeledamot vågade antyda i en radiointervju att Allams såg till sin egen finansiella vinning i viljan att äga KC Stadium. Naturligtvis en fruktansvärd anklagelse när den riktas till en affärsman. Allam efterlyste en kommission med uppgift att utreda hans intentioner närmare, men någon sådan kommission har föga förvånande inte blivit av.
:::
Assem Allam är väldigt noga med att påpeka att hans relation med Hulls kommunfullmäktige är avslutad. Och kanske är det detta mer än något annat som egentligen ligger bakom Allams vilja att plocka bort ordet City från klubbnamnet. Med andra ord en fråga om ren och skär symbolism, som hämnd för en inbillad förorättelse.
Allam borde däremot kanske läsa mer än någon rad ur en enstaka av Harvard Business Schools kursböcker. Man behöver exempelvis inte vara överutbildad i företagsstrategi för att inse att Hulls främsta möjlighet till tillväxt är lokal snarare än global. Detta naturligtvis under förutsättning att man inte tillskriver längden på klubbnamnet magiska egenskaper.
Framgång föder global tillväxt, inte namnbyten och rebranding. Och framgång för Hull kan bara bygga på en långsiktig sportslig och kommersiell strategi, en expansion av arenan, och vårdandet av klubbens supporterbas. Allams fäktande med väderkvarnar över längden på Hulls namn adresserar inte något av dessa tre områden.
:::
Be Champions!!
Publicerad 2013-11-13 10:38