Aldrig förr har så många varit så skadade under en pass tydligt begränsad tid som just de här veckorna.
En parafrasering på ett känt efterkrigsuttryck av ingen mindre än Winston Churchill som vore en lämplig rubrik på mer eller mindre varenda landslagsuppehåll, inte minst inom engelsk fotboll där spelare och klubbar har gjort det till nära nog en konstform att hitta på innovativa förklaringar till att inte spela för landslaget.
Den här gången var inget undantag och flera av de spelare som med all säkerhet är inte bara aktuella utan också givna i den kommande VM-truppen för England i sommar deltog över huvud taget inte. Det gav å andra sidan ett gäng andra spelare en möjlighet att visa upp sig och anmäla sitt intresse för en plats i truppen.
Chile var dock ett rejält uppvaknande för England, en påminnelse om att England trots VM-kvalificeringen har en mycket lång väg att vandra innan de kan hävda sig i ett mästerskap. England övertygade vare sig offensivt eller defensivt. De lyckades inte servera bollar till Wayne Rooney i tillräcklig utsträckning, och laget förmådde inte heller täppa till ytorna för Chiles passningsspel.
0-2 var egentligen inte det värsta för England. Oförmågan att kontrollera spelet och matchbilden på hemmaplan var betydligt värre.
:::
Spelare som ökade sina VM-chanser
Adam Lallana. England skapade inte mycket vettigt spel från sitt mittfält igår kväll, men mycket av vad som var konstruktivt hade sitt ursprung hos Lallana, som stod för några intressanta genombrott. Det var ingen succématch för Lallana, men han visade tecken på ett bra samarbete med Wayne Rooney och han är en spelare som kommer växa med tiden.
James Milner. En underskattad spelare som ofta är utskälld på grund av sina begränsade tekniska egenskaper. Det är samtidigt en riktig slitvarg och på sätt en väldigt nyttig spelare, en utility player som är guld värd att ha i en mästerskapstrupp när skador och avstängningar kan visa sig ha en enormt stor inverkan på ett lags chanser. Bäst i England igår kväll innan han byttes ut.
Ross Barkley. Var den kanske ende avbytaren i England igår kväll som faktiskt tillförde energi på planen till laget. Kom in med en optimistisk inställning till matchen och var orädd i de viktiga momenten. En sådan typ av spelare som kan vända en matchbild för England. Har imponerat för Everton under säsongen och bör kunna komma med till VM för att se och lära.
:::
Spelare som sänkte sina VM-chanser
Phil Jones. Hela Englands centrala försvarslinje var undermålig i matchen igår kväll, från det centrala mittfältet och nedåt. Men Phil Jones, som var en av Man Utds hjältar mot Arsenal, visade upp en betydligt svagare sida när han nu drog på sig Englands landslagströja. Samarbetet med Gary Cahill var obefintligt, misstagen många och sådant kan vara oerhört dyrbart i ett mästerskap.
Jay Rodriguez. Fick efter några lovande insatser i ligaspelet möjligheten att bevisa sig i England i den här vänskapslandskampen. Det var en möjlighet han absolut inte tog. Rodriguez var mer eller mindre osynlig i nära nog en halvtimme bredvid Wayne Rooney, och skillnaden mellan ligafotboll och internationell fotboll var oerhört tydlig.
Fraser Forster. Engelska landslagsmålvakter måste ibland undra om de har någon form av egyptisk kattförbannelse vilandes över sig. Joe Harts plötsliga skakighet har återupplivat den här gamla oron med det engelska landslaget, och Forsters nervösa ingripanden igår mot Chile lär knappast ha lugnat ned någon. Bakom Joe Hart är det mycket tunt.
:::
Be Champions!!