I den sista minuten av den sista matchen på säsongen 1993-94 i La Liga så kliver Miroslav Djukic, Valencias nuvarande manager, fram för att lägga en straff för sitt Deportivo La Coruña. Det står 0-0 mot Valencia och om Djukic sätter straffen så kommer La Coruña att för första gången i klubbens historia vinna La Liga.
Djukic missar straffen, matchen slutar 0-0 och istället vinner Barcelona La Liga på samma poäng som La Coruña men med bättre inbördes möten. I Barcelona spelade för tillfället Michael Laudrup.
Kanske känner alltså Michael Laudrup ikväll en viss anledning till optimism när nu hans Swansea hemma på Liberty Stadium möter just Valencia med just Djukic på tränarbänken, i vetskapen att en vinst garanterar Swansea att för första gången i den klubbens historia kvalificera sig till slutspelsfasen i en europeisk cupturnering.
Resultatet i den första matchen ger så klart också det en viss anledning till optimism. Swansea förnedrade då det tidigare europeiska storlaget på Mestalla genom att vinna med 3-0. Två oavgjorda matcher därefter för Swansea betyder dock att Swansea i praktiken måste vinna för att kunna vinna gruppen, och på så vis få en bättre lottning i slutspelet.
:::
Även om Swansea nu gör sin blott andra match mot spanskt motstånd så bör Swansea vara intimt bekanta med både det spanska sättet att spela fotboll och med flera av Valencias spelare.
Det finns naturligtvis flera spelare i Swansea med koppling till Valencia. Pablo Hernandez inte minst som spelat över 100 matcher för Valencia, och gjort 15 ligamål för klubben. Swanseas mittback Chico bör vara väl bekant med Valencias farlige anfallare Pablo Piatti efter att under några år ha spelat tillsammans med honom i Almeria.
Andra spelare i Swansea med en betydande erfarenhet av spansk fotboll är Jonathan de Guzman, Angel Rangel och Roland Lamah, samt inte minst så klart Swanseas farlige anfallare Michu, förra säsongens succévärvning från Rayo Vallecano.
Michael Laudrup har sin huvudsakliga fotbollserfarenhet från Spanien och det är med spanska fotbollsidéer som han har försökt forma Swansea. Det har i stora drag varit framgångsrikt, med förra säsongens vinst i Ligacupen som höjdpunkten så här långt.
:::
Den goda konsekvensen med segern i Ligacupen har varit att Swansea får spela i Europa League, och europeisk cupfotboll är alltså återigen en företeelse på Liberty Stadium.
Det är ett stort steg naturligtvis. Och till viss del kan man få intrycket, efter att Swansea uppträtt lite skakigt i Premier League under de första tolv matcherna, att Swansea drabbats av det som många engelska lag drabbas av, nämligen svårigheten att kombinera ligaspel och Europa League-spel.
En tiondeplats i ligan, med ett fempoängsglapp upp till närmaste konkurrenter, är troligtvis inte riktigt vad Swansea hade väntat sig. De är i sina bästa stunder starkare än så. Läget är å andra sidan ännu inte så illa som det var för Newcastle i motsvarande situation förra säsongen, som då i alla fall tillfälligtvis var indragna i nedflyttningsdiskussionen.
Att framgångsrikt balansera både Premier League och Europa League är en tuff uppgift för engelska klubbar. Ligaspelet är så krävande i sig och Europa Leagues spelschema med matcher på torsdagar gör turneringen på så sätt svårare att hantera än Champions League. Ett lag som Swansea har heller inte bredden i spelartruppen på samma sätt som de största klubbarna har.
Men å andra sidan finns det nog mycket som talar för att både Swanseas supportrar och Swansea som klubb nog gärna gör den dealen. De kan nog tänka sig en medelmåttig säsong i Premier League samtidigt som de får uppleva ett europeiskt äventyr. Möjligheten att vinna en europeisk cuptitel är inte att förakta, och det är inget som är över Swanseas förmåga.
Europa League är ingen B-turnering för Swansea. Och det är just den enkla omständigheten som gör turneringen mer spännande, och som innebär att det här otyget att låta Champions League-förlorarna komma in bakvägen i Europa League-slutspelet omedelbart bör avskaffas.
:::
Be Champions!!