Det stod skrivet på väggen. The writing was on the wall. Efter en kedja av svaga resultat och efter ett antal förnedrande förluster den här säsongen så är det tack och adjö för Andre Villas-Boas. Tottenhams klubbledning beslutade under måndagen att ge honom sparken efter att Tottenham förlorat på hemmaplan mot Liverpool med 0-5.
Magreaktionen hos många när en manager får sparken är ofta att beklaga sig över att managern ifråga inte har fått en tillräcklig chans. Men sanningen är också att en klubb kan befinna sig i en situation när det helt enkelt är ohållbart att fortsätta med samma manager. Att hålla fast vid en befintlig lösning är inte alltid det bästa alternativet. Status quo är inget självändamål.
Tottenham har inte övertygat den här säsongen. Vare sig sett till resultat eller sett till spel. Visst har Tottenham genomgått många förändringar men Andre Villas-Boas har varit mycket högavlönad för att säkerställa att Tottenham framgångsrikt navigerar dessa förändringar. Detta har han utan tvivel i viss mån misslyckats med.
Andre Villas-Boas ställning i klubben har varit tveksam under en tid. Det ryktades flitigt om hans frånfälle redan i samband med den mina som Tottenham gick på borta mot Man City. Den gången klarade sig Villas-Boas undan. Nådaskottet eller nackskottet, beroende på hur man väljer att se på det, kom istället nu.
Det är också en produkt utav en allt sämre relation mellan Andre Villas-Boas och Tottenhams tekniske direktör Franco Baldini. De båda kom bra överens i början men med tiden har de båda blivit alltmer främmande för varandra. En maktkamp har utspelats där Villas-Boas och Baldini har haft olika syn på hur klubben ska utvecklas.
Förmodligen är Erik Lamela en manifestation av denna maktkamp.
Lamela köptes av Tottenham i somras för en rekordsumma för klubben. Tottenhams dyraste spelare. Men sedan dess har Villas-Boas använt honom ytterst sparsamt, på gränsen till ingenting. Varför köpa en spelare för så dyra pengar och därefter inte använda honom? Om det inte är så att det var Baldini som låg bakom värvningen av Lamela.
Inte direkt orimligt med tanke på Baldinis tydliga koppling till Roma.
:::
Att Franco Baldini vann kampen om makten i Tottenham för dock med sig en väldigt tydlig konsekvens. Det är nu han som sitter med babyn i knät och är i praktiken ansvarig för vem som tar över efter Andre Villas-Boas. Hans inflytande kommer vara stort.
Det cirkulerar naturligtvis många rykten om ersättare. Men den mest precisa frågan vi i nuläget alltså kan ställa är vem som är mest sannolik att befinna sig högst upp på Franco Baldinis önskelista.
Det borde rimligtvis utesluta Glenn Hoddle. Den engelske ikonen har varit manager i Tottenham förut och han anses allmänt nu som en av engelsk fotbolls mest spännande tänkare. Jag tror att hans idéer skulle vara väldigt spännande att se omsatta i en klubb som Tottenham men jag tror också att Baldini först och främst ser sig om efter kontinentala managernamn.
Ett sådant namn som nu har nämnts i samband med Tottenhamjobbet är Fabio Capello. Baldini lär sannolikt vara välvilligt inställd till italienska namn men jag tror ändå inte att Capello är aktuell. Dels tror jag Capello är ovillig att återvända till klubblagsfotbollen. Dels tror jag att Baldini är ovillig att ta in en så auktoritär managergestalt i klubben och på så vis undergräva sin egen position. Vilket han tveklöst gör genom att anställa en person till vilken han själv tidigare har varit assistent.
Det börjar också bli rutin att prata om Michael Laudrup när det uppstår lediga positioner i större klubbar. Helt omöjligt vore väl inte det alternativet men Laudrup är först och främst spansk i sitt perspektiv vilket inte riktigt passar ihop med Baldinis mer italienska synsätt. Frågan är också om Tottenham är ett tillräckligt stort steg uppåt för att fresta Laudrup att byta jobb.
Som utav en händelse under måndagen så fick också Gianfranco Zola sparken från Watford. När två sådana här händelser inträffar mer eller mindre samtidigt så är det så klart lätt att vilja se samband och mönster. Samtidigt tror jag att Zola anses som för orutinerad på den högsta nivån inom fotbollen, tveksamheten kring hans namn är helt enkelt för stort.
Det namn som för mig klingar mest sannolikt för tillfället är Luciano Spalletti. Man kan utgå från att där finns någon personlig relation med tanke på bådas koppling till Roma. En förhållandevis ung italiensk manager känns också som något som ligger i Baldinis tankebanor. Spalletti var naturligtvis otroligt framgångsrik i just Roma och sågs då som en av italiensk fotbolls främsta förnyare. Han har varit i Zenit St Petersburg under ett antal år och kan mycket väl se sig om efter en ny utmaning.
Något som talar för Spalletti är också att Tottenham knappast är intresserade av att ge sig ut på transfermarknaden igen, efter att ha storhandlat under sommaren. Vad de söker efter hos en manager är snarast förmågan att kunna jobba med och höja värdet i en redan befintlig spelartrupp. Och det är något som Spalletti har visat sig väldigt duktig på under sin karriär.
:::
Vem som än blir Tottenhams nye manager så är det ett krävande jobb han har framför sig. Och inledningen blir inte lätt. Tottenham sladdar i tabellen och nu befinner sig Premier League på tröskeln till den normalt sett väldigt hetsiga julperioden. Det är inte mycket till startsträcka där precis.
:::
Be Champions!!