Här är en intressant observation. Av de sju klubbarna högst upp i Premier League-tabellen så har inte någon av dem gett sin manager sparken hittills under säsongen. Av de sju klubbarna i botten av Premier League-tabellen så har å andra sidan fem av klubbarna sparkat sin manager.
Hönan eller ägget?! Är det så att managers får sparken för att deras klubbar ligger i botten av tabellen? Eller är det så att klubbarna ligger i botten av tabellen för att de alltför lättvindigt väljer att sparka sina managers? Det är en fråga utan något helt självklart svar.
Igår blev det alltså klart att den sjätte managern i Premier League får lämna sitt uppdrag. Detta alltså redan innan nyårsklockorna har ringt ut. Malky Mackay har befunnit sig i skottgluggen under en längre tid, egentligen hyfsat oförskyllt kan man tycka. Men Vincent Tan hade tydligen bestämt sig för att det var hans väg eller motorvägen.
West Brom är kanske ingen orimlig destination för Mackay. Cardiff skulle jag gissa kommer att försöka göra en Southampton, det vill säga hitta en up and coming kontinental manager att ta klubben framåt med hjälp av förmodat moderna spelidéer.
:::
Bakgrunden till konflikten i Cardiff är att klubben enligt Vincent Tan gick över sin transferbudget i somras. Totalt spenderade klubben £50m på nya spelare, vilket påstås vara cirka £15m för mycket. För detta fick klubbens ansvarige för rekryteringar, Iain Moody, tidigare sparken, och i och med att Moody var Malky Mackays närmaste man så fick han också del i skulden.
Detta är läget på ytan. Vad det naturligtvis likaväl kan handla om är en rent intern maktkamp där en ägare vill visa vem som bestämmer. Det är något svårt att tänka sig att en ägare inte har någon kontrollfunktion över hur mycket som spenderas i sin egen klubb. Helt missnöjd från ett fotbollsperspektiv kan man inte heller vara med att för £50m köpa spelare som Steven Caulker, Gary Medel och Andreas Cornelius.
Vincent Tan kan självklart till viss del peka på lagets resultat som ett skäl att ge Mackay sparken. Samtidigt är det svårt att förvänta sig mer. Men det stod skrivet i stjärnorna när Southampton i förrgår gjorde mos av Cardiff att den feta damen sjöng för Mackay. Det var ursäkten som Tan letade efter, men samtidigt ett naturligt utfall för ett lag och en manager demoraliserat av konflikten.
Oavsett vem som tar över efter Malky Mackay så är det ingen helt enkel uppgift som väntar. Ett nytt lag, en allt annat än spendervillig ägare, indragna i en nedflyttningsstrid en poäng ovanför strecket. Det måste bli en ung och hungrig och således riskvillig manager som tar på sig det jobbet.
:::
Givet det här med managersparkningar och uppfattningar om hur välförtjänt dessa beslut är så är det lite roligt att återkoppla till en sammanställning, gjord av Ed Thompson, över vilka klubbar som över- respektive underpresterar i antal poäng hittills under säsongen sett till hur höga deras lönekostnader är:
Det finns alltså tre klubbar som överpresterar i en betydelsefull utsträckning, nämligen Everton, Newcastle och Southampton. Övriga lag i toppen av tabellen presterar med andra ord ungefär som väntat. Om vi undantar Man Utd som så här långt onekligen har underpresterat ungefär i paritet med svenska pingisproffs.
Men alltså, sex klubbar har hittills den här säsongen gett sin manager sparken. Dessa är Tottenham, West Brom, Cardiff, Crystal Palace, Fulham och Sunderland. Av dessa är det alltså bara Fulham och Sunderland som i faktisk mening har underpresterat den här säsongen sett till sina lönekostnader. Där fanns det med andra ord goda skäl.
Cardiff har emellertid presterat i poäng exakt den mängd som de utifrån sina löneomkostnader kunde förvänta sig. West Brom har presterat några poäng färre men inte i sådan utsträckning att man med säkerhet kan säga att de har underpresterat. Där är problemet kanske snarare att man som klubbledning alltid förväntar sig att bli positivt överraskad, och när man inte blir det så ses det som en form av misslyckande.
Mer anmärkningsvärt är det i Crystal Palace och Tottenham, som båda faktiskt har levererat något fler poäng än vad deras lönekostnader till synes skulle motivera. Förvisso har några av Crystal Palaces poäng tillkommit efter att de gav Ian Holloway sparken. Men just i Tottenham framstår det som lite mer besynnerligt.
Det står ju i viss kontrast mot inte minst West Ham, som presterat rätt långt under vad deras lönekostnader utlovar, och som samtidigt befinner sig under nedflyttningsstrecket med ungefär halva säsongen spelad. Ändå behåller Sam Allardyce så här långt sitt jobb.
Den enda slutsatsen man kan dra av detta är att hur ett lag rent objektivt presterar inte verkar ha någon självklar koppling till en klubbs beslut att sparka eller inte sparka sin manager. Och i en förmodat rationell värld som vi tror oss leva i så är det i sig kanske en anmärkningsvärd slutsats.
:::
Dagens matcher: West Ham vs West Brom (13:45), Aston Villa vs Swansea, Hull vs Fulham, Man City vs Crystal Palace, Norwich vs Man Utd, samt Cardiff vs Sunderland (18:30).
Nedflyttningsstriden är vad som först och främst står på agendan idag. Sex lag befinner sig ju inom fyra poäng från varandra i botten av tabellen och idag möts fyra av dessa lag. West Ham har något av en måstematch hemma mot West Brom i dagens tidiga match, och i den sena matchen så måste Cardiff försöka samla ihop sig hemma mot Sunderland, som kanske fått luft under vingarna efter den något turliga bortasegern senast mot Everton.
Situationen är ändå något tillspetsad. För om vi antar att Sunderland och West Ham vinner idag, samtidigt som Crystal Palace och Fulham inte vinner, så befinner sig alltså de nämnda sex lagen samtliga inom spannet 16-17 poäng. Och tätare än så är det ju svårt att föreställa sig en bottenstrid. Då har vi dessutom ett läge där egentligen hela tabellens nedre halva är indragna i den så kallade nedflyttningsstriden.
:::
Be Champions!!