Det är inte något nytt den här säsongen. Vi har redan sett en manager få sparken på grund av att han lät sitt lag förlora med förnedrande stora siffror vid upprepade tillfällen. Om det finns någon rättvisa alls i den här världen så måste samma sak drabba Sam Allardyce, West Hams manager.
Det är i och för sig inte något unikt att förlora borta mot Man City med 0-6. Det var händelsevis samma siffror som Andre Villas-Boas och Tottenham också förlorade med. Men när det följer bara några dagar efter att West Ham också åkt ur FA-cupen efter 0-5 mot Nottingham Forest så skapas ett för laget minst sagt förnedrande sammanhang.
Läget blir knappast bättre av West Hams kräftgång i Premier League. Laget ligger där under nedflyttningsstrecket, näst sist på 15 poäng, tre poäng upp till strecket och utan några som helst tecken på att läget är på väg att förbättras. Vi talar här om en klubb vars rimliga målsättning allra minst måste vara att befinna sig runt mitten av tabellen.
Vi talar också om en klubb vars planerade flytt till en ny arena inom några år helt och håller bygger på idén om Premier League-spel. Men en sådan idé rimmar väldigt illa med Sam Allardyces inställning att ställa upp med ett helt uppenbart otillräckligt lag mot Nottingham Forest. Det var inkompetens eller vårdslöshet en bra bit över gränsen till tjänstefel.
Jag vet inte vad Sam Allardyce såg för skäl för ett sådant beslut. Han kan rimligtvis bara ha rationaliserat det med att han prioriterade Ligacupen och semifinalen där. Det beslutet kom hur som helst tillbaka och bet honom rätt rejält i rumpan. Anything you say or do can and will be held against you in the court of public opinion.
:::
Det var knappast några romantiska skäl som låg bakom West Hams beslut att anställa Sam Allardyce till att börja med. Supportrarna stod definitivt inte bakom beslutet. Klubbledningens beslut var dock högst pragmatiskt, West Ham hade åkt ur Premier League och ville känna sig säkra på att ta sig tillbaka. Sam Allardyce levererade och supportrarna rättade sig tillfälligtvis in i leden.
Men som är fallet med alla relationer så blir de mindre passionerade med tiden. I de värre fallen kan passion förvandlas till bitterhet som en följd av icke infriade förväntningar. Vi kan lugnt konstatera att West Ham och Sam Allardyce nu befinner sig farligt nära ett sådant läge.
Det är mycket som verkar surt med West Ham för tillfället. Supportrarna har öppet börja kräva Allardyces huvud på ett fat, eller allra minst hans omedelbara avsked. Något som skanderas i samband med slutsignalen igår kväll. Spelarna verkar inte heller nöjda. Kevin Nolans agerande under de senaste matcherna ger inte precis något intryck av harmoni i omklädningsrummet.
Den omedelbara slutsatsen är att West Hams klubbledning har en moralisk och formell skyldighet att agera och agera kraftfullt.
:::
Sam Allardyce har föga förvånande inte riktigt perspektivet att det är han som bär ansvaret för West Hams prestationer. Kritiken mot honom placerar han i kategorin av standardkritik som alltid riktas mot managers. ”Vi vet skälen till varför det går som det går”, säger Allardyce, men verkar mindre intresserad av att adressera skäl som i sådana fall pågått under en halv säsong.
Det blir också lite löjeväckande när han avfärdar Man Citys stora seger med de ekonomiska skillnaderna lagen emellan. Man City betalar hundratals miljoner för sina spelare samtidigt som West Ham får sina spelare på fri transfer, säger han. Som om inte West Ham har en tämligen duktig spelarbudget själva. Som om inte betydligt ekonomiskt svagare Crystal Palace grejade 0-1 på samma arena bara för någon vecka sedan.
Men Sam Allardyce bekymrar sig naturligtvis mest av allt om att bevara sin egen anställningsbarhet. Då blir det viktigt att deflektera ansvar för svaga prestationer. Låt oss inte glömma att det är samme Allardyce som på fullt allvar menade att om han bara hade hetat Allardicio så hade han varit manager för Barcelona eller Real Madrid.
Make room on Mount Rushmore!
Själv uppskattar jag mer förmågan att faktiskt ta ansvar för sina egna prestationer. Någonstans vill jag också tro att detta är mer förtroendeingivande också på en tänkt managermarknad.
Ett långvarigt problem inom engelsk klubbfotboll har dock varit att marknaden i någon mening har varit satt ur spel, av en kader medelålders brittiska managers som alldeles oavsett hur många gånger och hur mycket de än misslyckas fortsätter att få jobb långt ovanför sin egen begränsade kompetensnivå.
Dessa managers, Sam Allardyce bland dem, är inte utan meriter och förmågor, för vissa begränsade och tydligt definierade uppdrag. Konsten för en klubbledning ligger dock i att förutse när detta uppdrag är avslutat och när dessa managers inte längre bidrar med något värdefullt. Då måste ny inspiration sökas.
För West Ham är den tiden nu kommen.
:::
Be Champions!!