En av den här säsongens stora överraskningar så här långt är Hull City AFC. Eller Hull Tigers om Assem Allam nu får som han vill till slut. Få om någon hade tippat dem så högt upp i tabellen som tionde plats efter årsskiftet. Desto fler såg Hull som en av den här säsongens givna nedflyttningskandidater.
Dagens match hemma på KC Stadium mot Chelsea kan möjligen sägas vara en form av definition av Hulls säsong. De mötte Chelsea också i ligapremiären, den gången borta på Stamford Bridge. Det var José Mourinhos första match, Chelsea körde över Hull och Steve Bruce gav vid det tillfället inte intrycket av att ens ha försökt störa Chelsea.
Om man hade dömt av den matchen så hade Hull varit döda och begravda den här säsongen. De har fortfarande förlorat fler matcher än de vunnit, men aldrig utan att tvinga motståndarna till att kämpa. Men det som imponerar mest på mig är två statistiska punkter gällande Hull:
För det första att Hull aldrig spelat fler än två matcher den här säsongen utan att ta en enda poäng. För det andra att Hull på på tio hemmamatcher så har de bara förlorat två matcher, mot Man Utd och Crystal Palace, och endast lagen i tabellens fem översta platser har plockat fler poäng än Hull på hemmaplan. Det är knappast någon tillfällighet.
Att vara tia i Premier League den här säsongen innebär dock ingen större garanti. Med endast sex poäng ned till nedflyttningsstrecket så kan Hull knappast känna sig helt säkra. Men det är väldigt lite i själva spelet som ger Hull anledning till oro.
:::
Vad som möjligen bör inge Hull viss oro är hur laget kommer att orka med ett hektiskt vårtempo. Hulls spelartrupp är inte särskilt bred och Steve Bruce är inte överdrivet förtjust i att rotera sitt manskap, möjligen medveten om att spelarkvaliteten i så fall inte skulle räcka till.
Det har dock inneburit att endast 14 spelare har fått navigera de sju matcherna under december. December inleddes med att Hull gjorde mos av Liverpool hemma på KC Stadium med 3-1, i en match som glödde av intensitet. December kan sägas ha avslutats strax efter nyårsdagen med att Hull mot samma Liverpool på Anfield svarade för en väldigt trött insats, utan att lyckas prestera ett enda skott mot Simon Mignolets mål.
Med Robbie Brady och Sone Aluko på väg tillbaka från skadeuppehåll så kommer situationen förhoppningsvis att underlättas för Hull och för Steve Bruce. Men trötthet och skaderisk framstår ändå som de största hoten mot Hulls fortsatta Premier League-status.
:::
Matty Fryatt är en annan spelare som ser ut att möjligen kunna göra någon form av återkomst. Han vann klubbens interna skytteliga två säsonger i rad mellan 2010 och 2012 innan en hälskada satte stopp för hans framfart. När han kom in mot Fulham behövde han bara sex minuter på sig för att göra sitt första mål för Hull.
Fryatts återkomst är en glädjande nyhet för Hull vars enda egentliga problem hittills under säsongen har varit en effektiviteten offensivt. Fryatt ger Hull ett alternativ och minskar pressen på dem att försöka hitta en kvalificerad anfallare under januarifönstret.
Sådana planer finns dock. Hulls stora intresse verkar vara Shane Long, som var väldigt nära att gå till Hull redan i somras och som inte uppvisar något större intresse av att bli kvar i West Brom. Frågan är om Hulls styrelse kommer att godkänna en affär av den storleken.
I skrivande stund, egentligen efter skrivande stund, så meddelar dessutom Everton via sin officiella Twitter att de har accepterat ett bud från Hull på Nikica Jelavic. En intressant värvning. Rapporterna gör dock gällande att Hull är fortsatt intresserade av Shane Long.
:::
Shane Long skulle emellertid tillföra kvalitet till en spelartrupp som hittills under säsongen onekligen har imponerat. Det är ingen tillfällighet att det bara är anfallet som Steve Bruce funderar på att förstärka.
Allan McGregor har varit otroligt stabil som lagets målvakt. Curtis Davies stundtals lysande som mittback. Och på mittfältet har Tom Huddlestone och Jake Livermore presterat på en nivå som nog få trodde var möjligt inför säsongen.
Inte minst Tom Huddlestone har varit lagets stora utropstecken. Jag såg hans flytt från Tottenham som ett tecken på en karriär på nedgång, men han har bevisat raka motsatsen. Möjligen med ett stundande VM-slutspel i bakhuvudet. Hans förmåga att styra spelet från mittfältet har varit Hulls främsta resurs hittills den här säsongen.
Hull får dock hoppas att Huddlestones styrka inte satt i håret. Efter att ha gjort mål mot Fulham, hans första på 32 månader, så klippte han nämligen av sig håret. En av Premier Leagues om inte bästa så i alla fall största frisyrer är därmed ett minne blott.
:::
Dagens matcher: Hull vs Chelsea (13:45), Cardiff vs West Ham, Everton vs Norwich, Fulham vs Sunderland, Southampton vs West Brom, Tottenham vs Crystal Palace, samt Man Utd vs Swansea (18:30).
Nedflyttningsstriden är återigen aktuell. Cardiff vs West Ham samt Fulham vs Sunderland är två matcher där samtliga fyra lag är häftigt och intimt involverade, och vars resultat alltså kan ha en stor påverkan på tabellbottens fortsatta utseende.
Man Utd får chans till revansch hemma mot Swansea. Och frågan är så klart om Man Utd ska fortsätta sin svit av förlustmatcher. Tre raka förluster på Old Trafford vet jag inte när det skedde sist, och eftersom internet förmodligen inte var uppfunnet när det sist skedde så misstänker jag lite skämtsamt att det inte är någon större mening med att försöka ta reda på det.
West Brom har också tillsatt en ny manager i form av den spanske hjälten Pepe Mel, senast från Real Betis. Det är en spännande tillsättning av samma form och typ som innan honom Mauricio Pochettino i Southampton, vilka händelsevis råkar stå för dagens motstånd.
:::
Be Champions!!