Arsenal Football Club. The Gunners. Fotbollsklubben som på bara några år gick från att ingå i den absoluta världstoppen och vara nästintill oslagbara till att bli föremål för hån och synonymt med titeltorska. Klubben som har gått från att producera absoluta toppspelare som även blir legender i klubben till att producera absoluta toppspelare för att sälja dem till direkta konkurrenter. Klubben som en gång charmade en hel värld med sin makalösa fotboll men lyckades inte med sitt generationsskifte samt misslyckades totalt med att hänga med i den moderna fotbollen. Varför lät man det gå så illa?
Först och främst måste vi bestämma oss om det ens är en rimlig frågeställning. Gick det verkligen så illa som det ibland pratas om i medierna? Många har på senare tid valt att klandra Wenger för att Arsenal inte har vunnit något på så lång tid, men faktum kvarstår att sedan han tillträdde har Arsenal inte missat Champions League en enda säsong. Ännu mer imponerande blir detta faktum när man har i åtanke att inna Wenger tillträdde som ny manager, 1996, så hade man misslyckats nå CL fyra gånger av de senaste nio säsongerna. Är det verkligen så illa?
De flesta vet redan att man vann ligan 03/04 genom att spela 38 matcher utan att förlora, därav smeknamnet The Invincibles. Man har passerat gruppspelet i Champions League hela tretton gånger på de femton år man har genomgått med Wenger vid rodret. Av dessa tretton gånger har man nått minst kvartsfinal hela sju gånger. I FA-cupen har man aldrig slutat värre än att åka ut i sextondelsfinal, och med tre vunna finaler av fyra spelade kan man nog påstå att Arsenals FA-cupfacit är minst sagt godkänt. Dock har ju dessa vinster alla tillkommit innan 2005, då titeltorkan började. Efter det har det gått trögare.
Ständiga förluster i matcher mot direkta konkurrenter, tidiga uttåg i CL samt FA-cup och transferfönster där fansen inte har haft någonting alls att glädjas åt. För att vara en klubb som tillhör toppskiktet i Premier League och påstås ha en hyfsat god ekonomi är det nästintill omöjligt att inte ställa frågan, varför har man inte agerat?
En fun fact är ju att titeltorkan kommit direkt efter att man bytt arena från den klassiska Highbury till den nya och moderna Emirates. Är det något arenaspöke som inte tillåter spelarna att vinna någonting på den nya arenan? Nja, kanske inte riktigt så men jag tror inte att sanningen befinner sig så långt borta från den teorin. Emirates Stadium tar cirka sextio tusen åskådare och är en mycket fin arena att besöka. Den kostade Arsenal strax under fem miljarder kronor att bygga, en summa som får vilket företag som helst i världen att tänka efter flera gånger extra innan man spenderar.
Fem av de tio dyraste spelarna Arsenal någonsin har köpt kom till klubben senast 2002. Räknar man in inflation samt det faktum att övergångspriser har höjts radikalt de senaste tio åren så inser man att Arsenal investerade allra mest på det sportsliga innan Emirates byggdes, vilket säger oss en hel del om hur arenabygget påverkade Arsenal som fotbollsklubb, mer specifikt hur det påverkade truppen. För att jämföra med en klubb som har ungefär samma ambition som Arsenal så har alla de tio dyraste spelarna Liverpool värvat kommit till klubben tidigast 2006.
Skulderna från arenabygget är dock nyligen helt betalda och man kunde nästan direkt se prov på detta när man genomförde sin, i särklass, dyraste övergång någonsin som klubb: Mesut Özil värvades för cirka fyrtiofyra miljoner pund. Rent sportsligt har det varit en mycket bra värvning som direkt gett resultat i form av sju assists och fyra mål i Premier League. Även ekonomiskt sett är det en väldigt lyckad värvning då världsklasspelare drar in mer publik, samt så är tröjförsäljningar hos Arsenals internetbutik tolv gånger högre sedan man köpte in Özil. Men trots att värvningen är lyckad på både det sportsliga och ekonomiska planet så hävdar jag ändå att värvningen var viktigast på den mentala fronten.
Arsenals spelare har klagat på att man inte har ambition nog för att kunna konkurrera och vinna titlar (läs Robin Van Persie) då man inte spenderar lika mycket pengar som toppkonkurrenterna på nya spelare. Sådana uttal betyder att man tycker att spelartruppen är för svag och kan därför inte konkurrera med de allra bästa lagen, en åsikt som lätt sprids bland lagkamrater och påverkar de unga och oerfarna spelarna negativt. Värvningen av Özil var mycket bra medicin till detta, då den höga prislappen signalerar att ambitionen har höjts samtidigt som truppen blir rejält starkare i ett enda svep.
En titeltorka på nio år är något som kan få till och med den mest inbitna supporter att ställa obekväma frågor. Man kan ge många olika bortförklaringar till varför man hade en svacka så lång som nästan ett decennium och den allra vanligaste och sanningsenliga bortförklaringen är självklart arenabygget. Men var det verkligen lönt att bygga en ny arena, om den tvunget skulle tillföra den framgångslösa perdiod som den faktiskt medförde? En ny arena kan ge klubben en helt ny image samt bättre ekonomiska förutsättningar när skulderna väl betalats av. Men är det värt en väntan på minst nio år efter framgång, för en klubb som var så framgångsrik som Arsenal faktiskt var innan?
Vid denna säsongens slut kommer vi att få svar på frågan. En säsong där Arsenal till synes har tagit sig tillbaka till den absoluta toppen, dock gäller det att vänta och se om de faktiskt är där för att stanna. Vinner man åtminstone ligan i år är det bevis på att all väntan och uppbyggnad av Wengers projekt har gett utdelning. En ligavinst ger inte bara större ekonomiska muskler till nästa säsong, utan även mycket högre status så att fler spelare av högsta klass är villiga att skriva på för Arsenal. Men är man verkligen där än?
Har vändpunkten för Arsenal kommit? Är de unga spelarna äntligen redo att på fullaste allvar konkurrera och faktiskt även vinna de allra största trophéerna, till exempel PL bucklan? Det årterstår självklart att se, men jag tror definitivt att stunden är kommen. Det enda Arsenal saknar för att börja vinna igen är, enligt min mening, en striker av rätt hög kaliber. Jag tror inte att det behöver vara en anfallare av absolut världsklass, då vi har många stjärnspelare på mittfältet som förser anfallarna med tillräckligt många målchanser för att vinna vilken match som helst. Med Giroud och Bentner på topp är dock inget antal missade chanser för högt för att nås, även om Giroud varit hyfsad till och från.
Att göra sig av med Bentner samt handla in Diego Costa hade varit drömalternativet för vilket arsenalfan som helst. Diego Costa hade inte bara fyllt luckan efter en oerhört bra anfallare med råge, utan han hade även tillfört en aggressivitet och vinnarskalle som Arsenal saknar och behöver för att kunna vinna de allra största matcherna. Det är som sagt drömalternativet, att det skulle inträffa är förmodligen inte alltför troligt då Atlético kan, om de spelar sina kort rätt den närmsta framtiden, bli en större och starkare klubb än till och med Arsenal.
Att klubbar har sina toppar och dalar är en självklarhet. Jag är oerhört stolt över att kunna säga att jag stod vid min klubbs sida när man hade en av sina tuffaste perioder någonsin, med titeltorka, svidande spelarförluster, förödmjukande förlustmatcher mot rivaler och hån från alla olika håll, främst emot Wenger. Som supporter hoppas jag självklart att min favoritklubb ska lyckas så bra som det bara går, men det är även viktigt att uppleva nedgångar då det hjälper en att uppskatta succéperioderna bättre.
/AF