Southampton har gjort en imponerande resa uppåt i det engelska ligasystemet, från League One till Premier League på två säsonger. 2010-11 gick de upp i The Championship för att säsongen därpå, 2011-12, avancera hela vägen upp till Premier League. Det hela är än mer imponerande med tanke på att klubben utgick från en väldigt prekär ekonomisk situation.
Den som översett hela den här utvecklingen har varit klubbens verkställande ordförande Nicola Cortese. När han under onsdagen meddelade att han avgick från sin post så är det ett beslut som ställer väldigt allvarliga frågor gällande Southamptons omedelbara framtid.
Bakgrunden till Corteses beslut sägs vara en konflikt med Southamptons ägare, familjen Liebherr. Det var Markus Liebherr som köpte Southampton 2009. När han dog ett år senare så var det familjen som genom hans dödsbo övertog ägandet av klubben. I praktiken var det i det i det läget Nicola Cortese som var den som övertog driften och kontrollen över klubben.
Corteses vision har varit imponerande. Ambitionen har varit att konkurrera om en plats i Champions League, och han har försökt att förverkliga ambitionen i huvudsak baserat på en produktiv ungdomsakademi. Målmedvetenheten i att försöka förverkliga ambitionen illustreras av förra årets tuffa beslut att sparka Nigel Adkins och anställa Mauricio Pochettino.
:::
Men Southampton är format utifrån Nicola Corteses vision. Denna vision var inte nödvändigtvis ägarnas vision, det vill säga familjen Liebherrs eller mer precist Katharina Liebherr. Där har kanske egentligen aldrig riktigt funnits det riktiga intresset för att driva en fotbollsklubb, kanske var det mer Markus personliga projekt.
Nicola Corteses beslut att lämna Southampton är en produkt av att hans syn på klubbens framtid inte är densamma som ägarnas. Det finns skäl att fundera över timingen så här i början av januari. Om ägarna ser transferfönstret som en möjlighet att realisera några av klubbens tillgångar, det vill säga deras bästa spelare, så lär det vara något som Cortese motsätter sig.
Det längre perspektivet kan också vara relevant. Numer etablerade i Premier League, och med europeisk cupfotboll i siktet, så har Southamptons värde ökat markant sedan Markus Liebherr köpte klubben. Det saknas inte villiga köpare av Premier League-klubbar, allra helst inte sedan det nya TV-avtalet infördes. I familjens Liebherrs tankar finns säkert alternativet att avyttra sin tillgång, det vill säga sälja klubben.
Någon form av maktkamp har alltså utspelats. Nicola Cortese kan förmodas vara ointresserad av att se Southampton, och därmed hans vision om klubbens framtid, säljas. Liebherrs lär å andra sidan vara ointresserade av att låta någon annan driva en fotbollsklubb efter eget huvud med deras pengar.
:::
Det är dock en maktkamp som kan visa sig ha allvarliga konsekvenser för Southampton både på fotbollsplanen och i ligatabellen. Mauricio Pochettino har tidigare sagt att han har svårt att se sig själv stanna kvar i klubben om Nicola Cortese lämnar. Det återstår att se om det är en inställning han håller fast vid.
Även många spelare i klubben har känt förtroende för Nicola Corteses vision med klubben. Detta i sådan utsträckning att de inte protesterade särskilt överdrivet när Cortese beslutade att sparka den uppskattade Nigel Adkins. Det är oklart om de utan Cortese som ordförande ser sin egen framtid i klubben på samma sätt som förut.
Southampton befinner sig på nionde plats i tabellen. De kommer inte att åka ur i år. Det finns alltså tid för klubbens nya ledning att acklimatisera sig, men med en ny ledning följer en ny inriktning och åtminstone delvis nya prioriteringar för klubben. Hur kommer till exempel Southampton att betrakta tillgångar som Luke Shaw och Rickie Lambert, som båda varit föremål för andra klubbars intresse?
Oavsett vilket så är det klart att det inte längre finns någon tydlig skiljelinje mellan vad som sker på fotbollsplanen och vad som händer i styrelserummet, och att en fotbollsklubbs framgång beror på betydligt fler faktorer än enbart vem som är manager och vilka spelare klubben har tillgång till. Ska vi alltså förstå en klubb så måste vi försöka förstå klubben i sin helhet.
Det visar också på betydelsen av den idé med vilken en fotbollsklubb drivs. Den idé som drivit Southampton framåt har varit Nicola Corteses, och den har visat sig vara framgångsrik. Nu talar mycket för att andra idéer kommer att utgöra Southamptons riktlinje. Mycket talar för att dessa idéer kommer vara av en mer ekonomisk natur än Corteses mer fotbollsinspirerade.
Två alternativ framstår som de mest rimliga. Antingen att Southampton med bibehållet ägarskap drivs på enligt tidigare modell men troligtvis med sänkta ambitioner i termer av kostnad och investeringsgrad. Eller att Southampton köps upp av nya ägare som ser klubben som ett trovärdigt och attraktivt investeringsalternativ.
Båda alternativen är omgärdade med hög osäkerhet.
:::
Be Champions!!