Motgångarna vill aldrig riktigt ta slut för Man Utd den här säsongen. Som om det inte vore nog med tunga förluster i ligaspelet och nesliga förluster i FA-cupen, så blev det alltså uttåg ur Ligacupen igår mot Sunderland. Någon cupfinal på Wembley blir det alltså inte, och Man Utd har nu endast ligan och Champions League kvar att bekymra sig om.
Även sättet förlusten kom till på var på något vis symptomatiskt för Man Utd den här säsongen. Befriat från självförtroende. Återigen ett insläppt mål i matchens sista skälvande minuter. Den här gången räckte inte ens en snabb replik från Man Utd. Det visade sig bara vara en förlängning av lagets plåga, resulterandes i en straffläggning där ångesten gavs fritt utlopp.
Motgångarna tvingar naturligtvis fram en själaskådning för Man Utd. Inte bara för klubben självt utan även för supportrarna. Man Utds supportrar har ofta beskrivits som arroganta av andra supportrar. Delvis säkert en produkt av att under så lång tid ha tvingats lyssna på bittra bortförklaringar av det egna lagets framgångar från andra fans. Sådant föder trots.
Men i någon utsträckning så har framgång troligtvis också blivit tagen för given. Kanske inte minst för de som inte var födda eller vid medvetande innan Alex Fergusons framgångsepok inleddes. De känner knappast till något annat. Det har visat sig den här säsongen. Det är lätt att tala stort om långsiktiga värden när allt går bra. När det börjar gå dåligt så infinner sig dock snabbt hysterin, även hos Man Utd-fansen.
Kanske är det en nödvändig reningsprocess, en sorts catharsis, som Man Utd helt enkelt måste gå igenom. Det nödvändiga priset att betala för att ha byggt ett lag och en klubb så fullständigt i Alex Fergusons avbild. För att bättre värdera både tidigare framgång men också förväntningar om framtida framgångar.
:::
En annan nödvändighet är dock att tillföra ny energi och nytt självförtroende till spelartruppen. Kort och gott måste nog David Moyes hitta spelare av hög kvalitet som inte är uppfostrade med den till synes orubbliga bilden av Alex Ferguson som manager, och som därför kan spela fria från en känsla av saknad som jag får intrycket av att flera spelare nu är belastade med.
David Moyes har å sin sida tydligt förklarat att det under januari knappast kan bli fråga om några så kallade panikvärvningar. Det kommer inte bli fråga om att värva spelare endast utifrån ett kortsiktigt perspektiv. Klokt i sig naturligtvis, men även något han rimligtvis måste säga om han inte vill försätta Man Utd i ett riktigt taskigt förhandlingsläge.
Juan Mata kan dock knappast betraktas som en kortsiktig värvning. Det är naturligtvis en spelare som tillför mycket till laget redan på kort sikt, men det är också en spelare runt vilken Man Utd kan bygga ett lag på längre sikt, och som har mycket att tillföra under många år framöver. Precis en sådan spelartyp som Man Utd för övrigt behöver.
Det sägs att Man Utd nu har lagt ett bud om £40m för Juan Mata. I somras hade jag betraktat det som en helt orimlig värvning, varmed jag knappt ens tog den i beaktande. Mata har varit Chelseas och kanske Premier Leagues mest framstående spelare under flera säsonger. Av någon anledning så har José Mourinho dock inte fastnat för honom.
Som sommaren borde ha lärt oss så är det dock en rätt lång sträcka från att Man Utd lägger ett bud på en spelare till att spelaren faktiskt går till Man Utd. Och även om Chelsea kanske är intresserade av bud på Juan Mata så är det allt annat än säkert att de är intresserade av att sälja en spelare med en sådan profil till en konkurrentklubb i England.
:::
£40m vore ett rekord för Man Utd, som aldrig tidigare har värvat en spelare för så dyra pengar. Flera skulle kanske välja att se det som ett tecken på någon form av desperation, men frågan är om det inte samtidigt ändå vore en tämligen bra affär.
Juan Mata är 25 år gammal och kan alltså ha ett decennium kvar inom den absoluta toppfotbollen, allra minst fem år. Han har redan bevisat sig i Premier League som en av ligans absolut främsta spelare. Han är en mångsidig spelare som kan tillföra värde på flera positioner, och han är såväl positiv och lojal som en hårt arbetande lagspelare.
Det är heller inte någon spelare vars förmågor kommer att avta inom en snar framtid. Chelsea köpte Fernando Torres för £50m, en spelare som byggde mycket på sin fart. En studie av idrottsmän genomförd av Joseph Baker, ”Maintenance of Skilled Performance With Age”, visar dock att just dylika fysiska egenskaper är de som först och främst avtar med ålder och slitage.
Spelare som dock baserar sitt spel mer på teknisk skicklighet, klokhet på planen och taktiskt kunnande, det vill säga mer kognitiva färdigheter, har en längre hållbarhet och kan tvärtom i någon mening faktiskt bli bättre med åldern. En hel del talar alltså för att vi ännu inte har sett det bästa av Juan Mata.
:::
Be Champions!!