Rubriken på gårdagens blogg var att Man City inte kunde förlora på Etihad och att Chelsea inte fick förlora på Etihad. Det visade sig föga förvånande att i alla fall ett av dessa påståenden var felaktigt.
Chelsea vann alltså med 1-0 mot Man City på Etihad. Därmed gör de vad inget lag i Premier League har lyckats med den här säsongen. Dessutom gör de vad tidigare bara Bayern München har lyckats med den här säsongen. Att besegra Man City på Etihad.
Det finns gemensamma drag mellan det sätt Bayern vann på och det sätt som Chelsea nu tog sig an uppdraget. I båda fallen var det en taktisk triumf och i båda fallen så var det inte minst en svindlande snabbhet i spelet som lade grunden till segern.
Skillnaden i snabbhet mellan de båda lagen var inte minst uppenbar på mittfältet, där Manuel Pellegrini på grund av en skada på Fernandinho hade valt att spela den skolade mittbacken Martin Demichelis, i vad som kan visa sig vara ett av säsongens mer ödesdigra taktiska beslut.
Det är något märkligt att när det finns mittfältare i spelartruppen ändå välja en mittback på den positionen. James Milner har gjort riktigt stabila insatser för Man City förut. Jag har svårt att se att han inte hade kunnat göra ett bättre jobb igår kväll.
Allmänt sett var matchen naturligtvis en taktisk triumf för José Mourinho, både vad avser spelet på planen men även spelet vid sidan av planen. Han är en mästare både på att positionera sitt lag och dess beståndsdelar, men också på att skapa för honom rätt fokus inför sådana här matcher.
:::
Chelseas vinst mot Man City får däremot tre direkta och mycket konkreta konsekvenser:
(1) Arsenal behåller kommandot i titelstriden. Arsenal ledde naturligtvis ligan redan innan måndagens möte mellan Man City och Chelsea, men en seger för Man City och de hade lett ligan och dessutom på två omgångar avverkat två riktigt tuffa matcher. I och med Chelseas vinst så har Arsenal nu två poängs försprång i titelstriden.
(2) Chelsea håller sig kvar i titelstriden. Förutsättningen inför matchen var så klart att om Chelsea skulle förlora så vore de i praktiken med all säkerhet avhängda från titelstriden. Att ligga sex poäng bakom Man City hade känts ogörbart att återhämta sig från. Att istället ligga två poäng bakom Arsenal känns som en betydligt bättre position, särskilt med det här resultatet i ryggen. Titelstriden är nu en threeway på riktigt.
(3) Man City framstår som slagbara. Det var hemmaformen på Etihad som var det som kanske mest av allt talade för Man City den här säsongen. Det finns naturligtvis alltid en fara i att övertolka enskilda resultat, men vad Chelseas vinst trots allt kan leda till är att psykologin och mytbilden runt Man City devalveras en aning. Både för dem själva, men även för kommande motståndare som ser att det är möjligt att slå dem. Ett fenomen vi sett flera exempel på genom historien.
:::
José Mourinhos situation och kanske uppdrag i Chelsea känns annorlunda nu än vad det gjorde för snart tio år sedan, när han anlände till Chelsea och Stamford Bridge för första gången.
Då handlade det i mångt och mycket om att leverera omedelbar framgång, en form av fotbollens blitzkrieg både på den engelska och på den europeiska arenan. Där fanns en färdig taktisk modell och ett stort flertal spelare köptes in för att göra den modellen framgångsrik.
Nu känns det mer som ett projekt som byggs på sikt och som är tänkt att byggas på sikt. Värvningarna som görs upplever jag görs med en längre tidshorisont i åtanke. Besluten om vilka spelare som spelar och vilka som petas görs inte heller de för stunden.
Kanske har Chelsea och José Mourinho, och med nödvändighet i så fall också Roman Abramovich, faktiskt analyserat den engelska fotbollskartan och konstaterat att med en klubb som Man City på banan så är det inte blitzkrieg som gäller utan snarare mer en uthållighetsstrategi.
Hur som helst är José Mourinho tillräckligt taktisk skicklig, och Chelsea har tillräckligt med resurser, för att vara en farlig konkurrent i titelstriden. Chelsea är kanske i huvudsak ett mer långsiktigt projekt nu än tidigare, men de är alls inte ofarliga heller på kort sikt.
:::
Manuel Pellegrini kan inte vara nöjd med lagets insats på Etihad. De föll i José Mourinhos taktiska fälla och spelarna framstod inte alla gånger som helt fokuserade under matchens gång.
Naturligtvis kommer Pellegrini med viss rätt peka på Sergio Agüeros och Fernandinhos frånvaro på grund av skada. Det är två väldigt betydelsefulla spelare för Man City. Samtidigt ska inte Man City behöva vara så beroende av två enskilda spelare.
Man City visade även prov på något som kanske varit deras akilleshäl hittills under säsongen. Att hitta en alternativ matchplan när den ordinarie går i baklås. Om en motståndare lyckas få Man City ur rytmen så har de det inte helt lätt att hitta tillbaka till den.
:::
Joe Kinnear avgår som director of football i Newcastle. Vilket förmodligen borde få alla med känslomässig anknytning till Newcastle att dra en lättnadens suck. Något visar det kanske också på att Alan Pardew har vunnit någon form av maktkamp inom klubben.
:::
Be Champions!!