Det har varit ett återkommande mönster under mer eller mindre hela det senaste årtiondet. Det har kommit sådana här tillfällen under en säsong när Arsenal står inför en avgörande period eller sekvens av matcher. Hur de tar sig igenom den sekvensen framstår som avgörande för ifall de klarar av att uppnå den ambition de föresatt sig.
När det har gällt ligatiteln under det här årtiondet så har Arsenal hittills aldrig riktigt lyckats med att framgångsrikt ta sig igenom dylika sekvenser. När det å andra sidan har gällt att fortsatt kvalificera sig för Champions League-spel så har Arsenal å andra sidan alltid lyckats uppnå de nödvändiga resultaten, också när det har framstått som ytterst osannolikt att de faktiskt skulle göra det.
På samma gång kan man alltså säga att det i Arsenal har funnits såväl en seghet som en form av bräcklighet. Arsenal har varit tillräckligt sega för att aldrig falla under en viss lägstanivå, men alldeles för bräckliga för att kunna hålla sig kvar på den allra högsta nivån. Att reducera denna bräcklighet bör rimligtvis ha varit Arsene Wengers främsta målsättning på senare år.
Nu befinner vi oss där igen, Arsenal står inför en helt avgörande för att inte säga säsongsdefinierande sekvens av matcher när man i Premier League, i FA-cupen och i Champions League inom loppet av mindre än två veckor möter Liverpool två gånger om, Man Utd och Bayern München.
Det är i ungefär det här läget, och rätt precis vid exakt denna tidpunkt för övrigt, som Arsenals säsonger brukar falla sönder och samman. Det stora testet för DNA – Det Nya Arsenal, om man så vill – är i min mening huruvida de kan undvika ett liknande öde den här säsongen. Hittills under säsongen tycker jag Arsenal har visat upp en större mental tuffhet än tidigare, så det ser initialt lovande ut.
:::
Arsenal och Liverpool möts alltså idag på Anfield, i en tidig match som oavsett hur den än slutar kommer att definiera återstoden av helgens ligaomgång. Det är en match med stor konsekvens både för titelstriden och för kampen om Champions League-platserna.
Länge under säsongen som gått så krigade ju både Arsenal och Liverpool högst däruppe i tabellen. Arsenal har naturligtvis hållit sig kvar däruppe, samtidigt som Liverpool så smått har börjat sladda nedåt i tabellen. Det som alltså hade kunnat vara en match-up om ligatiteln, i någon mening, är det alltså inte längre.
Liverpools säsong så här långt har ju definierats av lagets dödliga anfallsspel. I början av säsongen var det Daniel Sturridge som producerade friskt. Därefter har Luis Suarez utvecklats till Premier Leagues förmodligen bäste spelare och en av världens absolut främsta anfallare.
Det är med andra ord offensiven som först och främst kännetecknar Liverpool och nyckeln till deras säsong. Defensiven har inte varit det centrala, vilket kanske inte minst Kolo Tourés ödesdigra misstag i förra ligamatchen mot West Brom kan symbolisera.
Arsenal har under det senaste årtiondet även de varit ett lag som först och främst byggt framifrån, som lagt allt mentalt krut på den offensiva planhalvan. Det har stundtals sett både vackert och förödande effektivt ut, men har alltid i slutänden visat sig vara bara förödande. Misstag och brist på defensiv organisation har under alla år varit Arsenals akilleshäl.
Därför är det desto mer vidunderligt nu när Arsenal återigen befinner sig i toppen av tabellen, en bit in i februari, att nyckeln till detta snarare står att finna just i defensiven snarare än i offensiven. Det var inte offensiven som behövde förstärkas för att lyfta Arsenal i tabellen, det var defensiven som behövde förbättras.
Detta insåg förmodligen alla som inte rakt av köpte Arsenals tidigare framhävda fotbollsfilosofi som i sin mest förenklade form kan sägas ha prioriterat stil före substans. Där det viktigaste inte var vad som åstadkoms utan hur det såg ut under tiden man sade sig försöka åstadkomma det. Men det var ett bittert piller att svälja.
Anställningen av Steve Bould som lagets defensive tränare har dock gett önskade resultat. Per Mertesacker och Laurent Koscielny har utvecklats till ett av Premier Leagues bästa mittbackspar, och Arsenals defensiva misstag har minimerats hittills under säsongen.
Var kanske Steve Bould Arsenals viktigaste värvning i somras?
:::
Arsenals nya och förbättrade defensiv kommer dock idag att ställas inför ett av den här säsongens tuffaste prov. Att möta Liverpool på Anfield, och då inte minst ställs de inför Luis Suarez. Jag betvivlar att någon enskild anfallare den här säsongen kommer att ställa till mer problem för dem.
Det är så klart lite ironiskt givet Arsenals intentioner att köpa Luis Suarez i somras. Jag vågar drista mig att påstå att om Arsenal hade köpt Suarez så hade de troligtvis vunnit Premier League den här säsongen. Å andra sidan har nu alltså Luis Suarez möjligheten att allvarligt försämra Arsenals chanser att vinna Premier League den här säsongen.
Naturligtvis blir inte ironin mindre av Arsenals något märkliga budförfarande kring honom. Där kan man onekligen tala om att försöka vara lite för klyftiga för sitt eget bästa.
:::
Själv blir det till att jobba på tre skärmar under dagen. Skärm ett blir det pingisseriespel på. Skärm två visar fotboll och skärm tre får ägnas åt vad som händer i OS. Jag börjar känna mig som en idrottens Gordon Gekko.
:::
Be Champions!!