Lördagen inleddes med en stjärnsmäll och avslutades med ett tungt knockout-slag.
(*Stjärnsmäll. Begrepp från 1980-talets TV-spelsvärld och spelet Mike Tysons Punch Out. Där boxade man sig upp genom en kader av allt mer bisarra motståndare och med hjälp av goda slagkombinationer kunde man samla på sig så kallade stjärnsmällar som verkligen tog musten ur motståndaren.)
Stormatchen mellan Liverpool och Arsenal på Anfield var naturligtvis maximalt hypad på förhand. Ingen hade i och för sig kunnat ens drömma om den utveckling på matchen som vi skulle få bevittna. Det var nämligen fråga om en fullständig överkörning. 4-0 efter 20 minuter, bud på betydligt fler mål och en fantastisk styrkedemonstration av Liverpool.
Framåt kvällen var det dags för Walesderby. Swansea mötte Cardiff, där Ole-Gunnar Solskjaer har haft en allt annat än lyckad inledning som klubbens nye manager. Swansea, som haft sin alldeles egna turbulens under veckan och med Garry Monk som manager tillsvidare, satte ned foten rejält och besegrade sina värsta rivaler med 3-0.
För Arsenal var det naturligvis ett katastrofalt resultat. Naturligtvis präglas matchbilden av att man släpper in 1-0 så tidigt som nu blev fallet, men det fanns stunder när man påmindes om 2-8-förlusten på Old Trafford för några år sedan. Flera av lagets största spelare var minst sagt anonyma karaktärer på Anfield. Det var inte rätt tillfälle för dem att gå och gömma sig.
För Cardiff börjar säsongen alltmer dras åt det katastrofala. Det var ju inte så här det skulle gå. Klubben värvade ju imponerande i somras och sågs allmänt sett som den nykomling med störst chanser att hålla sig kvar i Premier League. Nu börjar de bli distanserade i nedflyttningsstriden, samtidigt som Crystal Palace och Hull visar stabil form.
:::
Något typiskt är det så klart att Arsenals defensiva spel, som tidigare under säsongen har varit så stabilt, passade på att fallera så remarkabelt just på Anfield, där de mötte Premier Leagues offensivt sett mest produktiva och effektiva lag tillsammans med Man City.
Men trots Liverpoolanfallets slagkraft så går det inte att komma ifrån att Arsenals försvarsfel var många och grova. Det kan knappast ses som en ideal inledning på vad som är en tämligen avgörande period av säsongen för Arsenal, en tid på säsongen där Arsenal traditionellt sett har börjat uppvisa sprickor i fasaden.
Samtidigt är det naturligtvis just precis så som Arsene Wenger sa efter matchen, det viktiga är hur Arsenal återhämtar sig efter den här mentala motgången.
:::
I Liverpoollägret jublas det naturligtvis. På förhand var matchen mot Arsenal en allt annat än given affär. Storsegern ger naturligtvis dem en tung push framåt samtidigt som de nu kan luta sig bakåt och se på när två av deras direkta konkurrenter om Champions League-platsen per definition måste stjäla poäng av varandra.
Tottenham och Everton möts idag på White Hart Lane i ett annat toppmöte den här omgången. Två klassiska klubbar, två klubbar med bohemstämpel, som båda under många års tid har jagat en plats i det europeiska finrummet. Nu ligger de båda fem respektive sex poäng bakom Liverpool, med en match mindre spelad.
Bakom dem jagar Man Utd vars ovana vid just den här situationen förmodligen är vad som ligger dem mest i fatet. De befinner sig i den något ovanliga sitsen att inte ens en hemmamatch mot Fulham, Premier Leagues bottenlag och det klart mest formsvaga, känns direkt bombsäker. Man Utd är inte vana att spela med den sortens otrygghet.
Det är psykiskt svårhanterligt att mista något man alltid tagit för givet. Den blinde från födseln saknar inte syn. Men den som en gång sett och därefter blivit blind kommer ha betydligt större problem att hantera förlusten. Den som förut varit dominant men som inte längre är det drabbas lätt av problem med självförtroendet.
:::
Fulham å sin sida brottas med sina demoner. Klubbens nya ägare verkar inte riktigt vara på det klara med vad han vill efter att han gett Martin Jol sparken tidigare under säsongen. Som manager sitter för tillfället Rene Meulensteen men i bakgrunden lurar Alan Curbishley som anställts som någon form av teknisk direktör i klubben.
Fulham ser ut att vara ödesbestämda för The Championship. Väldigt lite talar för att de ska klara sig kvar i Premier League den här säsongen. Om de ska klara av det så måste de höja sig väsentligt under vårsäsongen. Det är å andra sidan inte på Old Trafford som de ska plocka de nödvändiga poängen, vilket så klart gör att de kan spela helt utan press.
Rene Meulensteen var en av dem som fick gå eller valde att gå i samband med att Alex Ferguson lämnade Man Utd. Efter en utflykt till östblocket så hamnade han alltså i Fulham. Obekant är han alltså inte med vare sig Old Trafford eller spelarna i Man Utd. Det kan med andra ord bli en tuffare nöt för David Moyes och Man Utd att knäcka än vad man tror på förhand.
:::
Är detta den bästa Liverpoolupplagan sedan Liverpools glada 1980-tal?
:::
Be Champions!!