Forskning om stress har blivit alltmer vanligt förekommande inom den så kallade arbetslivsforskningen, och det har haft direkta influenser på den organisationsteoretiska forskningen och på teorier om human resource management. I och med att gränsen mellan privatliv och arbetsliv alltmer har luckrats upp så har stress i olika former blivit ett väsentligt mer påtagligt samhällsfenomen.
Stress borde vara något som såväl Arsenal som Man Utd känner inför den här kvällen. Arsenal som å sin sida inte har vunnit någon titel alls på över åtta år, som nu återigen finner sig inblandade i titelstriden, som förlorade senast med 1-5 på Anfield och som nu möter Man Utd som de traditionellt kanske haft lite svårt för. Man Utd som å sin sida gör sin sämsta säsong sedan istiden, som löper en stor risk att missa Champions League nästa säsong, och som hittills under säsongen har ett uselt facit i så kallade toppmöten.
Frågan vilket av lagen som bäst hanterar denna stress kan således vara en inte helt oviktig vägledning angående hur kvällens match kommer att sluta. På hemmaplan, och med skäl av tabelläget, så ska Arsenal naturligtvis vara favoriter, men ugglorna är heller inte alltid vad de ser ut att vara.
En stor så kallad stresstudie genomfördes 1967 av forskarna Thomas H. Holmes och Richard H. Rahe. I originalstudien identifierade de 55 så kallade stressorer, det vill säga faktorer som bidrar till stress. Sedan dess har ytterligare åtta stressorer adderats till en totalsumma om 63. Med utgångspunkt från sina studier identifierar Holmes och Rahe följande fem allmänna kategorier som är kopplade till stress:
:::
Finansiella problem
Att vara begränsad i sitt agerande på grund av otillräckliga finansiella medel kan vara rejält stressande. Det finansiella perspektivet på tillvaron har blivit alltmer framträdande och det märker vi ju inte minst inom den globala och engelska fotbollen.
För Arsenal har det här så klart under flertalet år varit en stressande faktor för dem. De har med viss rätt upplevt sig leva med andra finansiella restriktioner än vad deras konkurrenter har gjort, samtidigt som de själva ansett sig bakbundna av sina arenaåtaganden. Det är naturligtvis en förenkling av verkligheten men det råder heller ingen tvekan om att Arsenal i och med värvningen av Mesut Özil visar att de inte längre tänker låta sig stressas av finansiella aspekter på samma sätt som förut.
Man Utd lär knappast vara överdrivet stressade på grund av finansiella problem. Klubben är och förblir ett kommersiellt ånglok och journalisternas prat om skuldskapad ruin har av naturliga skäl dött ut eftersom det var struntprat till att börja med. Man Utd har knappast jobbat med samma finansiella modell för spelarvärvningar som Man City och Chelsea, men de saknar knappast resurser att arbeta med. Utsikten att missa Champions League oroar så klart, men mest utifrån ett sportsligt perspektiv. Rent ekonomiskt är det först om några år som det skulle börja vara en stressande faktor för Man Utd.
0-0
Stress på arbetsplatsen
Arbetsplatsen har blivit som ett andra hem för många människor och vad som sker där har därför blivit alltmer betydelsefullt. Flera faktorer kan spela in här, oro över nästa befordran eller själva anställningen, en dålig och elak chef, intern politik och maktspel, större förändringar och så vidare.
Något säger mig att Arsenal i det här avseendet har varit tämligen befriade från stress, och är det än mer i nuläget. Det är fördelen med en så långlivad och ikonisk manager som Arsene Wenger. Trots magra framgångar för Arsenal så har han suttit tryggt på sin post, med en styrelse som med sina finansiella prioriteringar nog snarare såg honom som sin drömmanager. Arsenal har alltså alltid varit präglade av en viss grundstabilitet.
Detsamma kunde vi länge säga om Man Utd. Men vi kan inte längre säga det i och med att ingenting kan vara för evigt, inte heller Alex Fergusons managerskap. Managerbytet i sig medför naturligtvis en förändring som på ytan kan framstå som marginell men som åtminstone i det här fallet är mer fundamental än något annat. Laget är befolkat av individer med en bestämd uppfattning om hur saker och ting ska fungera, som inte nödvändigtvis delas av den nya ledningen. David Moyes själv måste i alla fall fundera på om styrelsen kommer visa honom fortsatt förtroende.
1-0
Personliga relationer
Rent personliga relationer kan även de vara en källa till stress. En dålig relation till en människa i sin omedelbara närhet kan utgöra ett rent fysiskt obehag utöver den rent mentala belastning det utgör. Alla studier av organisationer och arbetsliv visar att en verksamhet präglad av goda relationer mellan dess medlemmar är mer effektiv och produktiv än verksamheter med ett negativt arbetsklimat.
Den spontana reaktionen här är att allt nu förmodligen är fridens liljor i Arsenal. Det brukar vara så när det går bra. Arsene Wenger är därtill en bra psykolog i en managers form och han vet hur han ska hålla sina spelare positiva och glada. Jag tycker också man ser på fotbollsplanen när Arsenal spelar att där finns en glädje hos spelarna och ett förtroende mellan spelarna som utgör ett stort skäl till lagets framgångar den här säsongen.
Motsvarande kan onekligen inte sägas om Man Utd. Det är naturligtvis mentalt tungt att vara så vana vid att allt i relativa termer går bra för att helt plötsligt och i alla fall något oväntat, inte minst kanske för dem själva, upptäcka att det inte längre går lika bra. Det är en frustrerande känsla att se guldet bli till sand som sipprar mellan sina fingrar. Personkonflikter och missnöje kommer snabbt upp till ytan och det letas kanske syndabockar istället för mer konstruktiva lösningar.
2-0
Hälsa
Stress är i huvudsak ett psykologiskt fenomen som dock kan ha rent fysiska konsekvenser. Men fysiken kan så klart när det gäller stress vara både orsak och konsekvens. Få saker kan vara så stressande som att oroa sig för den egna hälsan, och få saker kan stressa en spelartrupp inom fotbollen så mycket som oro över det egna skadeläget.
Både Arsenal och Man Utd har varit tämligen drabbade av skador under säsongen, om än med lite olika inriktning. Framför allt på mittfältet har Arsenal drabbats av skador vilket sliter hårt på de kvarvarande spelarna och något som troligtvis låg bakom nödlånet av Kim Källström. Man Utd å sin sida har brottats med skador på nyckelspelare som Michael Carrick och Robin van Persie, och har tvingats till visst pusselläggande av det enkla skälet.
3-1
Allmänna irritationer
Ett tydligt tecken på slarvig forskning är närvaron av så kallade fudgekategorier, vars enda syfte är att samla upp allt som man inte på ett bra sätt har lyckats definiera eller kategoriera. Inom fotbollen kan vi kanske här prata om mediatrycket som en vanlig irritant, något som kan vara både vind i ryggen och rejäl motvind beroende på situationen i allmänhet.
Vad avser mediatryck så har Arsenal en historia av att paradoxalt vara såväl medias darlings som en rolig måltavla för diverse gliringar. Media har alltid varit tilltalade av Arsenals estetiska charm men den brittiska funktionalismen lyser igenom i kritiken av Arsenals titeltorka. Hittills under säsongen har Arsenal allmänt sett varit hyllade i media, men självklart har gamla rubriker börjat dammas av efter storförlusten på Anfield.
Det mediatryck som drabbat Man Utd den här säsongen saknar motstycke i modern tid och såväl spelare som ledare lär vara helt oerfarna av det. Visst har det varit medial bevakning på Man Utd tidigare men sådant är också alltid lättare att hantera i medgång. Det är ett jobbigt läge när varje motgång beskrivs som en katastrof och där till och med små ljusglimtar presenteras som nederlag med ett häcklande tonfall. Men så är det att arbeta i motvind, reglerna är lika för alla.
4-1
:::
Min på stressteori grundade analys säger mig alltså att Arsenal kommer att vinna kvällens match med 4-1.
:::
Be Champions!!