Veckan som gått har till stor del präglats av rapporter om att Man Utd och Wayne Rooney inom kort ska signera ett nytt avtal, för spelaren värt hiskeliga summor runt £300,000 i veckan. Detta samtidigt som Man Utd nu i helgen ska försöka andas liv i en så här långt misslyckad ligasäsong, på bortaplan mot Crystal Palace. Igår kväll bekräftades också det nya avtalet, som löper över fem och ett halvt år.
Vad kontraktet skulle vara värt för Wayne Rooney är ju enkelt och mätbart. En något mer existentiell fråga är emellertid vad ett dylikt kontrakt är värt för Man Utd, varför man väljer att skriva på ett sådant kontrakt och vad som i så fall är kontraktets så kallade alternativkostnad. Frågor av den karaktären ställer sig för övrigt The Guardians Paul Wilson.
Först och främst ska det konstateras att kontraktet representerar en rejäl stegring av klubbens högsta lönenivå. Möjligen är det en residual av det kontrakt som erbjöds Robin van Persie förra sommaren, och en vilja att göra Wayne Rooney till klubbens bäst betalde spelare. Risken som alltid med att höja nivån på ett spelarkontrakt är så klart att alla andra spelare också kommer vilja förhandla upp sina kontrakt.
Det är inte så att Man Utd saknar ekonomiska resurser. Samtidigt har klubbens lönenivå i procent av dess omsättning stadigt ökat under senare år, och givet klubbens policy att lönerna inte ska överstiga 50% av omsättningen så riskerar det så klart begränsa Man Utds vilja eller möjlighet att agera kraftfullt på transfermarknaden. Om så blir fallet så begränsas David Moyes handlingsutrymme.
:::
Man kan fråga sig om detta är kostnaden som i så fall direkt följer på Alex Fergusons sista säsong som manager. Han fick ett värdigt avslut på sin tid i klubben, seger i sin sista titelstrid, hans egen trettonde ligatitel och Man Utds 20:e ligatitel. Man kan säga att han gick all-in för den ligatiteln genom att värva Robin van Persie. Kanske bokstavligen ”till varje pris”.
Det går inte att missunna honom det i så fall, men priset betalas i så fall först i efterhand, av hans efterföljare. Kanske fanns det en kortsiktighet i det agerandet som man kan kosta på sig bara när man vet att ens egen tid i klubben är utmätt.
Man Utd och David Moyes verkar dock nu göra en annan prioritering. De väljer att till varje pris försöka behålla Wayne Rooney. Det visades i somras när de stod emot Chelseas ouverturer kring spelaren och det visas nu i och med ett nytt möjligt avtal på aktuell nivå. Kanske är det inte så konstigt, Wayne Rooney är 28 år samtidigt som Robin van Persie har passerat 30-strecket. Står valet mellan de två känns det inte orimligt.
Men med tanke på att Wayne Rooney är 28 år, och således äldre än andra möjliga ersättare, har presterat på varierande nivå under senare år, och dessutom har varit något lynnig och stingslig i sin relation till klubben, så kan man fråga sig om Man Utd inte istället gjorde klokare i att placera sina marker på en annan spelare.
:::
Det kan emellertid finnas ett antal goda skäl att faktiskt göra just det ställningstagandet.
För det första är det troligtvis just så att Man Utd faktiskt ser på Wayne Rooney på ett särskilt sätt. Som en spelare som ska axla ett ledarskap i och för laget under i alla fall de närmaste fem åren. Och man kan tycka vad man vill om Wayne Rooney som person, men som fotbollsspelare har han alltid i sina olika roller tillfört laget en energi och en mentalitet som ytterst få andra spelare kan säga i motsvarande utsträckning. Wayne Rooney är och har länge varit Man Utds talisman på planen.
För det andra är det inte alls omöjligt att Man Utd betraktar Wayne Rooney som en viktig symbolspelare. En spelare som gör det möjligt att attrahera andra spelare till klubben. Framför allt tror jag man vill undvika den symbolism det skulle innebära att Wayne Rooney lämnade Man Utd, inte minst under en säsong och en period när Man Utd ändå går igenom en minst sagt omfattande psykologisk och strukturell generationsväxling. Det skulle lätt uppfattas som ett misstroendevotum gällande klubbens framtid.
:::
David Moyes har ingen lätt situation. Han har fått till uppgift att efterträda det oefterträdbara med de kortsiktiga krav på prestation som uppdraget med nödvändighet medför. Samtidigt måste han ta hänsyn till långsiktiga aspekter som Alex Ferguson inte alls behövde göra på samma sätt. Samtidigt står inte Moyes fri från de prioriteringar på kort sikt som Alex Ferguson gjorde.
Det är mot ljuset av denna balansgång som man måste betrakta Man Utds vilja att skriva ett nytt kontrakt med Wayne Rooney till de summor som rapporterats i media. Det svåra i det här läget är att det kan vara svårt att skilja på vad som är långsiktighet och vad som är desperation.
:::
Be Champions!!