Motivationen är ett problem för Newcastle

Bland de klubbar som under den här tidsperioden aldrig har vunnit ligan så är Newcastle en av de mer framgångsrika klubbarna. Bland annat kom de tvåa i ligan efter att ha tappat en ledning om tolv poäng till Man Utd 1996. Därtill har de kvalificerat sig till Champions League tre gånger under dessa år samt spelat alla säsonger utom två i Premier League sedan dess grundande.

Samtidigt som Newcastle alltid ändå har varit någorlunda framgångsrika så har det också alltid varit en klubb där krisen funnits liksom runt hörnet. Det finns ibland en myt bland något mindre framgångsrika engelska klubbar att de har en tradition om att ställa till det för sig själva, och Newcastle är en klubb som med bred marginal uppfyller denna myt. Newcastle har länge varit sin egen värsta fiende.

:::

Den här säsongen har i det avseendet inte varit något undantag, och det stora misstaget inför den här säsongen verkar ha varit det något svårförståeliga beslutet att anställa Joe Kinnear som Director of Football. För att därefter något förutsägbart ge samme Kinnear sparken en bit in på säsongen.

Newcastle imponerade stundtals under säsongens första halva, och utmanade länge en bit upp på tabellens övre halva. Men laget befinner sig nu i en svår period, och den senaste förlusten hemma mot Tottenham var anmärkningsvärt nog lagets fjärde raka hemmaförlust. Detta är naturligtvis kännbart för en klubb med en så passionerad hemmapublik.

En tung derbyförlust mot Sunderland följdes upp av två överkörningar mot i tur och ordning Chelsea och Tottenham. Ambitionen att utmana om de europeiska cupplatserna ser alltmer ut att ha ersatts av en tämligen neutral mittenplacering i tabellen vid säsongens slut.

Newcastle hade en tämligen tung fjolårssäsong. Den gången var det Newcastles deltagande i Europa League som utsatte en tunn spelartrupp för ogörliga påfrestningar. Alan Pardew kommenterade då att Newcastle troligtvis gjorde ett misstag som inte förstärkte och breddade sin spelartrupp. Den här säsongen är skador och avstängningar som ännu en gång har avslöjat en alltför tunn spelartrupp.

:::

Man kunde tycka att just detta var ett område som var Joe Kinnears särskilda uppgift att åtgärda. Men det är svårt att säga vad Kinnear lyckades med. Citat som ”judge me on my signings” och ”no one will leave this month” bidrog inte till hans trovärdighet när knappt några spelare värvades samt när Yohan Cabaye bara dagen därefter lämnade Newcastle för PSG, och påstod sig ha haft en överenskommelse med klubben om detta redan i förväg.

Vid sidan av att inte ha någon överdriven koll på sina arbetsuppgifter så var det också så att Joe Kinnears närvaro i klubben stod något i konflikt med Alan Pardews auktoritet som manager. Det skapade en maktbalans som med största sannolikhet inte var särskilt konstruktiv för klubben. Tvärtom var det troligtvis något som snarare skapade oro.

Newcastle har ännu inte hittat någon ersättare till Joe Kinnear, men klubben är fortfarande i behov av den funktion som Kinnear representerade. Det vill säga den tekniske direktören eller fotbollsdirektören som jobbar med att i dialog med managern utveckla och förnya Newcastles spelartrupp. Kinnear var inte särskilt lyckad på jobbet, men ett vacuum på positionen är inte till någon större nytta det heller.

:::

Två saker har framför allt saknats under Newcastles svaga period efter årsskiftet. Laget har haft svårt att göra mål och laget har saknat ett tydligt ledarskap på planen.

Glädjande nog inför dagens match mot Aston Villa så återvänder enligt uppgift både Loic Remy och Fabricio Coloccini. Därmed får Newcastle både tillbaka ett konkret målhot men även en ledargestalt på planen, inte minst i det defensiva arbetet.

Nu är det upp till Alan Pardew att börja leverera för Newcastle. Joe Kinnear är inte längre kvar i klubben, Pardew vann den maktkampen. Dessutom börjar nu spelarna återvända från såväl skador som avstängningar. Den stora utmaningen för Alan Pardew måste dock vara att hitta något sätt att motivera Newcastle inför fortsättningen av säsongen.

Det lär emellertid inte bli så lätt. I ligan befinner sig Newcastle i ett neutralt ingenmansland. För många poäng uppåt för att kunna utmana, för många poäng nedåt för att vara i riskzonen för något. De deltar ej i någon europeisk cup och ur de båda inhemska cuperna är de redan utslagna.

Det känns som ett slöseri. Allra minst borde Newcastle den här säsongen ha varit kompetenta nog att på allvar kunna utmana om en cuptitel, men förlusten hemma mot Cardiff satte stopp för den ambitionen. Det känns också onödigt att ha tappat i sådan utsträckning i ligaspelet att de inte längre har något seriöst häng på de europeiska platserna.

Om det ska finnas någon yttre motivation för Newcastle den här säsongen så är det emellertid till det som Alan Pardew får sätta sitt hopp. En ambition att återigen kvalificera sig för europeiskt cupspel sätter dock behovet av att bredda och förstärka lagets spelartrupp på agendan igen.

:::

Molnets silverlinje för Newcastle är att laget nu, på grund av sin placering i ingemanslandet, har drygt tre månader på sig att inventera spelartruppen och planera reformer inför sommaren och den kommande säsongen. På längre sikt är det alltså på detta som Alan Pardew bör fokusera.

För ett sådant arbete vore det dock klokt om Newcastle faktiskt hittade en teknisk direktör eller Director of Football som på ett mer strategiskt och systematiskt sätt kunde angripa de frågeställningarna. Det vore inte helt behjälpligt för Newcastle om den positionen inte tillsattes innan sommaren, vilket skulle ödsla både tid och energi.

Det rationella för Newcastle vore att börja i den änden. Men det är inte alltid som Newcastle väljer att vandra längs den rationella vägen.

:::

Be Champions!!