Vad är en fit och proper person? Det har inom engelsk fotboll blivit en alltmer väsentlig fråga i och med att såväl Premier League som The Football League har infört ett sådant test för att godkänna vilka det är som egentligen äger engelska fotbollsklubbar.
Problemet med testet utifrån ett supporterperspektiv är att det är ett rent juridiskt test och så grovmaskigt att det inte diskvalificerar de ägare som supportrar allmänt sett menar urholkar den engelska fotbollen och dess supporterkultur.
Få klubbar och få supportrar lär vara mer medvetna om detta förhållande än Leeds. Deras situation kan sägas ha kulminerat för bara några veckor sedan när den populäre Brian McDermott först sparkades och därefter återanställdes, ett scenario som i alla fall jag inte hittar någon direkt jämförelse till. Att detta trots allt kan hända visar att Leeds egentligen inte alls har något skydd av The Football Leagues ”fit and proper person”-test.
Ett antal händelser har drabbat Leeds förhoppningar om framgång under senare år. 2007 försökte exempelvis den förre klubbdirektören Simon Morris köpa klubben men det enda han lyckades få för sina ansträngningar var 18 månaders fängelse för att ha varit delaktig i utpressning.
Resultatet av det missödet blev att Leeds supportrar tvingades stå ut med Ken Bates som ägare i ett flertal år. Eller rättare sagt, ingen visste egentligen vem som egentligen ägde klubben, mer än att fonden som stod som registrerad ägare var registrerade på Cayman Islands. Ett av de mer bisarra elementen i The Football Leagues ”fit and proper person”-test är nämligen att ägaren inte måste ge sig till känna.
GFH Capital köpte Leeds för drygt ett år sedan från Ken Bates men har sedan dess tillbringat mestadelen av sin tid med att försöka hitta en ny köpare av klubben.
:::
Många klubbar påstår sig vara stora klubbar. Leeds har emellertid ett starkt case att göra det. Bara Brighton har bättre publiksiffror i The Championship, klubben har en anrik historia, och Leeds är en regional och kulturell huvudstad i Yorkshire.
Det kan inte sägas att Leeds lever upp till sin potential i The Championship. Klubben behöver stabilitet och ett driftigt och ansvarsfullt ägarskap men ser inte ut att kunna se fram mot något av detta. Istället är det fortsatt kaos som verkar gälla.
GFH Capital visade sig vara en så kallad ”falsk gryning”. Om de hade några pengar till att börja med så är dessa pengar slut, varmed varje erbjudande att köpa Leeds framstår som bra för dem. De är alltså inte särskilt sparsmakade i sitt val av köpare. Leeds beräknas göra en förlust om £1m i månaden, och Ken Bates lämnade klubben med allvarliga likviditetsproblem.
Massimo Cellino, Cagliaris president i Serie A, är personen som skrivit på en avsiktsförklaring att köpa 75% av Leeds och bli klubbens näste ägare, en affär som formellt gick igenom den 7 februari. Cellino vidtog dock särskilda mått och steg redan innan. Som exempelvis att värva en spelare på lån från Cagliari utan Leeds vetskap och utan att The Football League registrerat övergången.
Eller som att efter en rad svaga resultat ge Brian McDermott sparken. I och med att Cellino vid den tidpunkten ännu inte ägde klubben så var beslutet dock inte juridiskt giltigt, så Brian McDermott återanställdes, eller rättare sagt är fortsatt Leeds manager.
:::
Även om GFH Capital och Massimo Cellino är överens om köpet av Leeds så måste alltså affären fortfarande godkännas av The Football League. Detta genom att Cellino måste klara av det så kallade ”fit and proper person”-testet, eller som det numera heter, ägar- och ledningstestet.
Det här var ett regelverk som introducerades 2004, efter åratal av protester från The Football League och även Premier League som menade att sådana regler inte gick att införa i fotbollen. Dessa regler syftade explicit till att förhindra bedragare och opålitliga personer att äga engelska fotbollsklubbar.
Ändå ser det alltså ut som om en person som Massimo Cellino, som förra året häktades i Italien misstänkt för att ha förskingrat offentliga medel, utan problem passerar The Football Leagues test. Skälet är att testet har anpassats strikt efter vissa juridiska kriterier, och utesluter således inte sådana ägare vars beteende utifrån ett supporter- eller allmänt intresseperspektiv framstår som förkastligt.
The Football Leagues test utesluter heller inte en person som har dömts för bedrägeri. Det finns i själva verket bara ett kriterium enligt vilket The Football League utesluter vissa personer, nämligen om ”they have unspent convictions for offences of dishonesty, corruption, perverting the course of justice, serious breaches of the Companies Act or conspiracy to commit any of those offences.”
”Unspent” framstår här som ett viktigt ord. Det bygger på rättsprincipen att människor inte ska belastas för alltid av brott begångna långt bak i tiden. De brott som Cellino fällts för i Italien ligger cirka 15 år bakåt i tiden och skulle alltså anses som ”spenderade” enligt engelsk lagstiftning, och således även enligt The Football Leagues test.
Och i och med att de nya åtalen mot Cellino gällande förskingring har överklagats så betraktas han enligt engelsk lagstiftning och således enligt The Football Leagues test som oskyldig åtminstone till dess att fallet är avslutat. En i och för sig inte orimlig hållning, även om sammanhanget inte blir mindre absurt för Leeds.
:::
Det uppenbara intrycket är att ”owner and director”-testet, det vill säga det gamla ”fit and proper person”-testet, mest är ett verktyg för The Football League, och på motsvarande sätt för Premier League, att kunna hävda att de tar ett ansvar för ägandet inom engelsk fotboll. Ett tämligen tandlöst initiativ som inte har några egentliga konsekvenser men som kan lyftas fram som ett argument för det egna ansvarstagandet.
Det är naturligtvis varje politisk organisations våta dröm. Att kunna påstå att de gör något utan att för den sakens skull faktiskt göra något. Möjligheten att kunna bemöta kritik men utan att behöva ta de ekonomiska och politiska kostnader som faktiska reformer medför.
Leeds kan emellertid fortfarande hoppas på att den allmänna opinionen dels sätter ett tryck på The Football League i det här avseendet, dels att det kanske får GFH Capital att överväga andra köpare, såsom exempelvis ”Together Leeds”, ett konsortium av lokala affärsmän som förmodligen skulle falla Leeds supportrar betydligt bättre i smaken.
Annars finns det goda chanser att Leeds i Massimo Cellino har hittat en ägare som kan visa sig bli till och med mindre omtyckt än Ken Bates. Något som naturligtvis måste anses som en tämligen enastående bedrift bara det.
:::
Be Champions!!