Det är ofta kontrovers runt Stoke. Nu är de i hetluften igen, bland annat efter att senast ha besegrat Arsenal hemma på Britannia Stadium i en något hetlevrad affär. Men också efter att FA beslutat sig för att på eget initiativ föra Charlie Adam inför räfst och rättarting för våldsamt spel efter att denne för typ sjuttiotolfte gången attackerat fötterna på sin motståndare.
Stokes funktionalistiska stil, funktionalism kan möjligen till viss del ses som en eufemism för något mer fysiskt råbarkat, har länge varit en källa till debatt och allmänt proffstyckeri. Vissa anser att det inte är fotboll som Stoke spelar, andra menar å andra sidan att den fotboll Stoke representerar ligger väldigt nära den engelska fotbollens kultur och tradition.
Inom den moderna fotbollen pratas det mycket om teknik och taktik. Det är dessa egenskaper som lyfts fram och värderas. Vi bedömer spelare i huvudsak utifrån deras tekniska egenskaper och vi bedömer lag som helhet i huvudsak utifrån dess taktiska färdigheter. Betydligt mer sällan bedömer vi såväl spelare som lag utifrån mer fysiska aspekter.
Ändå kan det vara så att den fysiska aspekten faktiskt spelar stor roll. På ett mer anekdotiskt plan är det många som exempelvis menar att Arsenal har svårt att ta sig ända fram till titlarna nu för tiden just eftersom de inte behärskar den fysiska kampen på planen i riktigt samma utsträckning som deras konkurrenter uppe i tabelltoppen.
:::
Men kanske har det fysiska spelet ännu större betydelse i den andra änden av tabellen, i fråga om vilka lag som går vinnande respektive förlorande ur den så kallade nedflyttningsstriden. De lag som deltar här är ju sällan de tekniskt eller taktiskt mest framstående så rimligtvis är det först och främst fysiken som borde vara deras främsta angreppssätt.
Tony Pulis var den som till viss del satte Stokes funktionalism på kartan. Han har sedemera lämnat klubben och befinner sig numer i Crystal Palace, en klubb han tog över tidigare under säsongen samtidigt som laget såg ut att gå en säker nedflyttning till mötes. Under Pulis har dock Crystal Palace tuffat till sig väsentligt och har stadigt rört sig uppåt i tabellen.
Daniel Storey på Sky Sports har gjort en statistisk sammanställning över olika aspekter av Premier League-lagens fysiska spel. Om vi håller oss till tabellens nedre halva så har Storey tagit reda på att dessa lag står för i genomsnitt 3,3 gula kort per match och 11,4 fouls per match.
Storey har emellertid brutit ned denna statistik lag för lag och en intressant omständighet är att Cardiff, som ligger näst sist i tabellen, också är Premier Leagues minst fysiska lag, något som alltså talar mot den intuitiva tanken att bottenlag är mer fysiska. Cardiff har dragit på sig färre gula kort än något annat lag och har hittills inte fått en enda spelare utvisad. Deras 9,17 fouls per match är väsentligt lägre än såväl ligans genomsnitt som genomsnittet på den nedre halvan.
Det hela blir så klart ännu lite märkligare sett till att Cardiff samtidigt har ett genomsnittligt bollinnehav om 45,3%, vilket gör dem till ett av ligans fem lag med minst bollinnehav. Med andra ord, Cardiff har inte bollen särskilt mycket och gör heller inte särskilt mycket för att ta bollen från motståndaren. Cardiff är exempelvis det lag i Premier League som genomför lägst antal tacklingar per match i Premier League.
Trenden pekar dessutom mot ännu mindre fysiskt spel för Cardiff under Ole-Gunnar Solskjaer som manager. Under dennes åtta ligamatcher har Cardiff stått för endast 7,4 fouls per match, och de har lyckats genomföra i snitt åtta tacklingar per match jämfört med tolv förut.
Cardiff har ju också stadigt rört sig nedåt i tabellen, till dess att de nu befinner sig på gränsen till att vara avhängda i Premier Leagues nedflyttningsstrid. I så måtto är de motsatsen till Crystal Palace, som blivit mer fysiska med Tony Pulis som manager och sedan dess står för 27% fler tacklingar per match än vad Cardiff gör. Crystal Palace har alltså rört sig konsekvent uppåt i tabellen sedan Pulis tog över laget.
:::
Snälla pojkar får inte kyssa vackra flickor sägs det. Men snälla pojkar vinner heller inga fotbollstitlar och snälla pojkar klarar inte av att hålla sig kvar i Premier League. Det är den oundvikliga och oomkullrunkeliga slutsatsen man drar av Daniel Storeys statistiska akrobatik. Teorin om det fysiska spelets betydelse verkar alltså stämma.
Cardiff måste tuffa till sig om de ska kunna vända trenden och hålla sig kvar i Premier League. Ole-Gunnar Solskjaer kallades under sin tid i Man Utd för ”The Babyfaced Assassin”. Det är ju medvetet tudelat men slutsaten är ändå rätt enkel. Solskjaer måste bli mindre babyface och mer assassin.
:::
Be Champions!!