När det talas om en managers uppgifter så handlar det normalt sett om rätt grundläggande saker. Att köpa och sälja spelare är en stor del. Att ta ut spelare till varje match är en annan, i vilket ingår att välja en bra taktisk uppställning sett till motståndet. Något som blivit allt viktigare med tiden är också att kunna hantera enskilda individuella spelare, så kallad man-management.
En aspekt som ofta, om än inte alltid, glöms bort är också managerns uppgift som någon form av buffert. Genom sin närvaro kan managern utgöra en form av skydd mellan spelarna och lagets omgivning. På så vis kan han absorbera något av den press som omgivningen sätter på lagets prestationer, och göra det lättare för de egna spelarna att koncentrera sig helt och hållet på uppgiften och på sin egen insats.
Det finns så klart de som är erkänt duktiga på just detta. Alex Ferguson ansågs normalt sett vara lysande på det. José Mourinho är en annan stor manager som ofta ser till att, likt Aragorns armé marscherandes mot Mordors portar, dra till sig strålkastarljuset och på så vis dra det bort från de egna spelarna. Det kan så klart kallas för media-management.
:::
Det fanns en hel del tveksamhet när Tottenham beslutade sig för att sparka Andre Villas-Boas och istället tillsätta Tim Sherwood som dennes omedelbara ersättare. Det sågs allmänt sett som en chansning och bristen på lyskraft i själva namnet såg närmast till att garantera spekulationer om att någon annan mer profilstark skulle anlända inom kort.
Sju vinster på Tottenhams elva ligamatcher med Sherwood som manager är dock ett bra facit, och ett facit med vilket Tim Sherwood allra minst bör ha lyft fram sig själv som en seriös kandidat till jobbet också framgent.
Det fanns sådant som talade för Tim Sherwood även på förhand. Tottenham har traditionellt varit ett lag som spelat med en form av brittisk identitet, det var också så de tog Champions League med storm för några år sedan. Med Andre Villas-Boas som manager gick Tottenham bort från detta och tappade kanske något av sin identitet och självkänsla längs vägen. Med Tim Sherwood försöker man kanske hitta tillbaka till detta.
Det som dock kanske imponerat mest med Tim Sherwood är just hans förmåga att absorbera pressen på laget. Och den pressen är så klart omfattande med tanke på Tottenhams ambition att spela i Champions League, samtidigt som laget misslyckats att nå den ambitionen flera säsonger i rad.
Givet Tottenhams tabelläge så är varje match nu för tiden något av en måste vinna-match. Inte minst matcher mot lagen längre ned i tabellen. Pressen var också stor inför förra omgångens match mot Cardiff, men då lyckades Tim Sherwood hålla spelarna fria från detta genom att istället prata om den press som var riktad mot honom själv.
Han har också haft förmågan att koppla bort rykten gällande hans eget jobb i Tottenham. För naturligtvis cirklar gamarna runt Tottenham när de anar ett möjligt villebråd. Bland andra Roberto Mancini har ju uttryckt ett intresse för managerposten i Tottenham och sådant kan ju potentiellt vara ytterst störande för vem som helst. Louis van Gaal är ett annat stort namn som cirkulerat.
Det går heller inte att klaga på Tim Sherwoods man-management. Genom att frångå Villas-Boas enmansanfall har han blåst nytt liv i Tottenhams offensiv, men det hade han fått svårt att lyckas med om han inte samtidigt fått igång den tidigare iskalle Emmanuel Adebayor.
Rimligtvis borde Tottenhams klubbstyrelse vara imponerade med Sherwoods arbetsinsats så här långt. Det vore trist om en engelsk klubb inte vågade ge en ung engelsk manager fortsatt förtroende, i synnerhet när det finns ett så positivt arbetsprov som i det här fallet.
:::
Emellertid sätts så klart Tottenham och Tim Sherwood på ett rejält examensprov idag, när de ska bege sig till Stamford Bridge och toppmöte, tillika Londonderby, mot Chelsea.
Tim Sherwoods återtåg mot Tottenhams mer klassiskt brittiska speltradition har förvisso i mina ögon lyft laget mot normalt sett svagare motstånd. I den situationen har Tottenham blivit mer svårmotståndligt. Men i det upplägget finns också en erkänd taktisk naivitet som riskerar att avslöjas när laget stöter på tuffare motstånd.
Om detta riskerar att avslöjas någon gång så är det kanske först och främst just mot Chelsea och mot José Mourinho, som utgör kanske själva antitesen till dylik taktisk naivitet.
För Tottenhams klubbstyrelse handlar kvällens match alltså kanske inte bara om att bedöma Tim Sherwoods förutsättningar att ta Tottenham till Champions League, utan lika mycket hans förutsättningar att fungera som manager i Champions League.
:::
Dagens tidiga FA-cupmatch, mellan Arsenal och Everton, är naturligtvis väldigt intressant den med. På hemmaplan är Arsenal självklart favoriter, men Everton har imponerat i år och utgör absolut inget lätt motstånd på Emirates. Everton betraktar jag som en outsiderkandidat att vinna FA-cupen den här säsongen.
:::
Be Champions!!