Slutsatsen efter den gångna helgen känns både enkel och uppenbar. Om inte Arsenal vinner en titel den här säsongen så lär de väl i princip aldrig kunna göra det. Något annat går knappast att säga efter att resultaten från FA-cupens kvartsfinaler tickade in under söndagen.
Arsenal själva eliminerade ett av de riktigt tuffa hoten genom att besegra Everton med 4-1 på Emirates. Vann gjorde även Sheffield United och Hull som kommer att mötas i den ena semifinalen på Wembley. Den riktiga bonusen kom dock när Wigan mäktade med vad enbart Bayern München, Chelsea och Barcelona har klarat av hittills den här säsongen – att besegra Man City på Etihad.
Arsenal går nu upp mot Wigan i sin semifinal på Wembley. De är naturligtvis stora favoriter. Deras enda oro om någon borde rimligtvis vara just Wigans förmåga de här säsongerna att skrapa fram smått osannolika resultat just i FA-cupen.
Kvar i cupen vid sidan av Arsenal är alltså ett nedre mittenlag i Premier League, ett övre mittenlag i The Championship samt ett mittenlag från League One. På samma gång visar Arsenal den här säsongen upp en form och kvalitet de inte visat upp sedan tidigt 2000-tal. Visst har Arsenal haft gyllene titelmöjligheter förut under senare år, men inget riktigt likt den här.
Återstår gör kanske egentligen bara ett mentalt prov. Att kunna vinna även när man ska vinna. Arsenal kommer behöva gå ut i två matcher på Wembley, vilket i sig kan vara ett litet spöke, och vinna med vetskapen att det är matcher de ska vinna. Sådant är inte alla gånger lätt.
Den svåraste motståndaren att besegra kan ibland vara sig själv.
:::
Man City drabbades alltså för andra säsongen i rad av vad som man kanske snart får kalla en Wiganförbannelse.
Mycket av romantiken med FA-cupen är ju intimt sammankopplad med idén om cupskrällar. Det lilla laget som mot alla odds lyckas slå ut den stora klubben. David som fäller Goliat.
Det kommer väl aldrig riktigt att bli så som det en gång var med FA-cupen. Fotbollen har förändrats alltför mycket för det. Fotbollen drivs av pengar och pengarna finns inte i FA-cupen.
Men Wigan gör onekligen sin insats för att bevara FA-cupens charm.
Det vore kanske fel att säga att Wigans vinst mot Man City är den största skrällen i FA-cupens historia. Vi har sett mer enastående bedrifter. Men just att två år i rad slå ut Man City så långt fram i cupspelet tycker jag ändå placerar Wigans bedrift högt.
:::
Det gör även Sheffield United och Hull som nu möts i den ena semifinalen. Inte minst Sheffield United har ju den här säsongen svarat för en riktig mäktig cup run, inte minst imponerande med tanke på att laget spelar i League One.
Segern mot Charlton var övertygande. Dessförinnan har Sheffield United eliminerat både Nottingham Forest och Fulham, de senare med ett mål i sista minuten av förlängningen på bortaplan.
Sheffield United känns lite som sagan i den här upplagan av FA-cupen men det är ändå Hull som imponerar mest. Gårdagens 3-0-vinst mot Sunderland var ett rejält styrkebevis och den vinsten följer på tre tidigare segrar, mot i tur och ordning Middlesbrough, Southend och Brighton, som på något vis kändes självklara.
I mittbacken Curtis Davies har Hull i min mening en av Premier Leagues bästa mittbackar, åtminstone för tillfället. Självfallet underskattad eftersom han inte spelar i ett av topplagen, med sådan är ibland livets lott. På det centrala mittfältet har Tom Huddlestone växt ut till en riktig karaktär som är kapabel att ta kontroll över matcherna.
Steve Bruce har sin vana trogen lyckats skapa ett lag med väldigt mycket karaktär. Få hade kunnat tro att Hulls säsong skulle bli så här lyckad, många hade nog förväntat sig att de skulle befinna sig under nedflyttningsstrecket.
Istället tyder nu allt på att de klarar sig kvar i Premier League på ett tämligen övertygande sätt. Dessutom kan de nu avsluta säsongen med en och troligtvis två cupmatcher på Wembley. Knappast någon vanlighet i Hulls historia, de har aldrig vunnit någon större titel. De har varit i semifinal i FA-cupen en gång tidigare, det var 1930.
Positiva minnen lär de dock ha från Wembley. De var där i slutet av 2008 och vann då playoff-finalen i The Championship mot Bristol City. Det var en rejäl överraskning då, och kan de nu vinna två matcher på Wembley och få lyfta FA-cuppokalen så vore det en minst lika stor överraskning.
Det vore definitivt inget motstånd som Arsenal kunde ta lätt på. Allra minst i en cupfinal på Wembley.
:::
Otroligt imponerande seger för Chelsea hemma mot Tottenham. Och de fortsätter att sätta en rejäl press på sina konkurrenter. De ligger nu nio poäng före Man City som dock har tre matcher mindre spelade. De har alltså mer eller mindre piskat Man City att vinna dessa tre matcher.
Om Tim Sherwood inför matchen framför allt tillämpade taktiken att själv absorbera pressen från spelarna så var hans taktik efter matchen betydligt mer konfrontativ. Offentlig kritik av spelarna kan fungera, det kan i vissa fall som det här till och med vara berättigat. Men det är alltid ett högt spel.
Det börjar kännas alltmer som om Tottenham, likt Man Utd, kan glömma Champions League nästa säsong.
:::
Be Champions!!