Man kan hävda att det är en viktig fotbollskväll här och nu. För Arsenal är det naturligtvis en viktig match mot Swansea i meningen att de bör vinna för att haka på övriga lag i tabelltoppen samt distansera framför allt Tottenham som sniffar bakom dem. För Man City är det självklart en väldigt viktig match i titelstriden, i och med att de ligger ett gäng poäng bakom Chelsea men med ett antal matcher tillgodo.
Men något som är gemensamt för båda dessa matcher, och för all del också för kvällens tredje match mellan Newcastle och Everton, är att det är matcher med betydelse inte bara för nuet utan väl så mycket för framtiden. Både för Arsenal och för Man Utd handlar det om att markera sin status inför nästa säsong. I vilken utsträckning är de att räkna med?
Kort och gott. Det handlar om att pinka revir. Något som inte ska underskattas i en testosteronladdad fotbollsmiljö.
:::
För Arsenal handlar det självklart om att studsa tillbaka efter den förnedrande förlusten i helgen. 0-6 mot Chelsea var tillräckligt för att få Arsenalfansen att återigen sjunka ned i sin kollektiva massdepression.
Helgens eftermäle har präglats av spelare och ledare som bett om ursäkt, och av så kallade rensa luften-prat.
Arsenal har den här säsongen, likt tidigare säsonger, haft en tendens att sjunka ihop och falla tillbaka i gamla mönster där de viker ned sig i möten med direkta titelkonkurrenter. Något som med viss rätt kan uppfattas som en mental svaghet likaväl som något annat.
Vad Arsenal emellertid är väldigt duktiga på, och har blivit ännu bättre på, är att dominera lagen under dem i tabellen. De mindre eller medelstora klubbarna som cirklar i vattnet under de största klubbarna.
En hemmamatch mot Swansea kommer inte att förändra detta mönster, snarare om något att förstärka det. Men förmågan att återhämta sig psykiskt efter ett dråpslag som helgens resultat är också det en viktig egenskap, och kan Arsenal hålla ihop sin säsong under de återstående åtta ligamatcherna så sänder det en viktig signal inför kommande säsong.
Särskilt om det kryddas med en FA-cuptitel.
:::
Var ska man egentligen börja med det klusterfuck som har varit Man Utd hittills under den här säsongen?
Laget har varit bedrövligt överlag, men mer bedrövligt än genomsnittet i matcher mot tabellens topplag, mot vilka de genomgående har blivit överkörda. Talande nog så är Arsenal det enda laget ovanför dem i tabellen som de har en positiv kvot mot den här säsongen.
Kanske nådde säsongen sin absoluta lågpunkt efter förra helgens förlust mot Liverpool på hemmaplan. Men kanske var det också något som hände där, kanske var det då som något av den stolthet som rimligtvis under decennier borde ha grävts in i klubbens, lagets och spelarnas själar faktiskt började ge sig tillkänna.
En vändning i Champions League mot Olympiakos var ett första steg tillbaka på den rätta stigen. Helgens bortavinst mot West Ham var en av de få matcherna den här säsongen där det kändes som att Man Utd både spelade som de ville spela och samtidigt hade full kontroll på matchen.
David Moyes har kritiserats för mycket den här säsongen. Men två matcher i rad nu har han gjort rätt val både taktiskt och sett till vilka spelare han faktiskt använder. Det visar att David Moyes även när det faktiskt blåser som snålast fortfarande har kapaciteten att agera och besluta klokt.
Det känns i alla fall som om det återigen andas en viss optimism i Man Utd-lägret, kanske inte för den här säsongen men i alla fall för framtiden. Sådan optimism har förvisso funnits tidigare under säsongen utan att det egentligen fanns några skäl för det.
Ett derby är så klart alltid viktigt just för att det är ett derby. Man Utd kan inte göra något för att rädda den här ligasäsongen men ändå är det här derbyt väldigt betydelsefullt för dem just på grund av den nu rådande optimismen.
Klubben behöver ett positivt resultat. De behöver en vinst mot en av sina direkta konkurrenter som de kan bygga vidare på inför kommande säsong, något att ta med sig. Känslan av att i alla fall vara på rätt väg igen efter de problem som följde på Alex Fergusons avgång.
Man City å sin sida behöver även de vinna. Dels för att ta tillbaka kommandot i titelstriden. Dels för att dämpa ljudnivån på sina historiskt sett högljudda grannar än en gång.
Man Utd kan så klart också behöva känna att de kan besegra ett lag som Man City innan de ställs mot ännu värre motstånd i form av Bayern München.
:::
Be Champions!!