:::
Välkomna till Premier League, Leicester City!
Efter sju sorger och minst lika många bedrövelser så lyckades Leicester till sist gå upp i Premier League, något som varit en ambition och ett projekt för klubben under flera år, som sett klubben spendera många miljoner och avyttra en hel managerlegion på vägen dit. Den här säsongen har det dock inte varit något snack om saken, att säkra uppflyttning med sex matcher kvar på säsongen talar sitt tydliga språk. Det är stabilitet och lagsammanhållning som framför allt tagit Leicester till Premier League. Utmaningen för klubbstyrelse och klubbledning är att slå vakt om denna stabilitet och sammanhållning och inte likt så många klubbar före dem tämligen bokstavligt talat investera ihjäl sig inför sin första säsong i Premier League.
Klockan tickar för Arsenal
Det pratas mycket om lång sikt i och om Arsenal. Efter varje säsong som inte slutar riktigt så som supportrarna kanske önskar så finns alltid de som påtalar just att Arsene Wenger jobbar långsiktigt och att om några år minsann så kommer framgångarna, detta i ett av de mer övertydliga exemplen på att flytta målstolparna som den engelska fotbollen har att erbjuda.
Men med tanke på att det nu har pratats om lång sikt i Arsenal i rätt snart exakt ett årtionde utan att dessa framgångar har kommit, alltså inte ens en enda cuptitel, så undrar man lite grann vad för tidsperspektiv som Arsenal egentligen jobbar med. Det är naturligtvis inget fel att tänka långsiktigt i en alltför kortsiktigt tänkande fotbollsvärld, men när man börjar röra sig mer än tio år framåt i tiden så börjar man snart framstå långsiktiga på ungefär samma sätt som Sovjetunionen en gång i tiden var med sina 25-årsplaner, där de inbillade sig en framtid som aldrig blev verklighet.
Visst har Arsenal under alla dessa år nått Champions League, och gör det trots förlusten idag mot Everton troligtvis även den här säsongen, och det är så klart betydelsefullt. Men för det första så kan inte detta vara tillräckligt för en klubb som Arsenal, och för det andra så har vi nu passerat gränsen för när vi ska börja förvänta oss mer av Arsenal. Inte minst inför eller i början av den här säsongen var det ju nu det var dags.
Känslan är också att Liverpools bedrift den här säsongen faktiskt sätter Arsenals prestationer under det senaste årtiondet i ett annat ljus. Arsenal och Arsene Wenger har hela tiden hävdat att det givet konkurrenternas ekonomiska läge har varit orealistiskt för Arsenal att uppnå något bättre än de klarat av. Men Liverpool har inte bättre ekonomiska förutsättningar och utmanar den här säsongen om ligatiteln på ett sätt som Arsenal inte har varit i närheten av sedan The Invincibles.
Men så har Liverpool heller aldrig pratat öppet om att det är bra nog att komma fyra och med detta skola vi oss låta nöja.
:::
Omgångens vinnare: Everton, Fulham, West Brom.
Omgångens förlorare: Arsenal, Cardiff.
Omgångens manager: Tony Pulis. När säsongen summeras så måste Pulis vara en av de hetaste kandidaterna till säsongens manager. Alla trodde att Crystal Palace var dead meat i nedflyttningsstriden, men Pulis har visat annorlunda. En imponerande och viktig 3-0-seger borta mot Cardiff i lördags.
Omgångens mål: Kieran Richardson, 1-0 vs Aston Villa. Utmanat av Willians mål mot Stoke, men den närmast fulländade tekniken i Richardsons skott, för att inte tala om placeringen, gör ändå att hans mål får det den här veckan.
:::
Be Champions!!