Lite har det genom åren pratats om Ligacupförbannelsen. Det vill säga det mönster eller den tillfällighet, vad man nu väljer att tro på, som gör att en klubb som går hela vägen till Wembley och kanske också vinner cuptiteln, därefter gör en tämligen platt figur i ligaspelet.
Vi har naturligtvis sett det vid några tillfällen genom åren. Det mest kända exemplet är naturligtvis Birmingham som vann Ligacupen 2011 för att därefter åka ur Premier League samma säsong. De slog Arsenal i finalen för vilka detta var startskottet för den säsongens sammanbrott.
Sunderland beger sig ikväll till White Hart Lane satta under rejäl press. De befinner sig sist i tabellen, långt bakom Norwich strax ovanför nedflyttningsstrecket. Det skiljer sju poäng mellan de båda lagen, samtidigt som Sunderland å andra sidan har tre hängmatcher till godo.
Men givet att två av dessa tre hängmatcher är mot Tottenham och Man City på bortaplan så är det kanske en tämligen substanslös fördel. Utöver dessa matcher så måste Sunderland dessutom bege sig både till Stamford Bridge och Old Trafford innan säsongen är över, så det återstående spelschemat är allt annat än generöst.
Sunderland hade som bekant en katastrofal inledning på säsongen. Paolo Di Canio fick fem ligamatcher på sig, av vilka han förlorade fyra och fick med sig en enda poäng, innan han fick sparken. Han avslutade alltså med ett poängsnitt om 0,2 poäng per match.
Några veckor därefter tillsattes Gus Poyet som manager. Totalt har han ansvarat för 23 ligamatcher för Sunderland. På dessa matcher har Sunderland tagit 24 poäng, vilket betyder ett rejält förbättrat poängsnitt om 1,04 poäng per match – fem gånger bättre än under Di Canio.
Men efter Ligacupfinalen, som Sunderland förlorade hedersamt mot Man City på Wembley, så har Sunderlands form sjunkit dramatiskt. På fyra matcher har Sunderland plockat en enda poäng. Ett poängsnitt om 0,25 poäng betyder att Sunderland efter Wembley således har återvänt till nivån under Di Canio. En förlust ikväll, och detta är sant med matematisk precision.
Spelschemat är inte heller någon större del i förklaringen. Tre av dessa fyra matcher har varit mot Crystal Palace och West Ham hemma, samt mot Norwich borta. Endast Liverpool på Anfield får anses vara en match där Sunderland rent logiskt inte ska kunna ta några poäng.
Koncentration och slitage framstår inte heller som någon alltför trolig förklaring. Under januari och februari, när cupspelandet var som mest intensivt med dubbelmöten i semifinalen samt FA-cupen, så spelade Sunderland sju ligamatcher och tog tio poäng. Det vill säga säsongens bästa poängsnitt med 1,43 poäng per match.
Har alltså Wembleys förbannelse den här säsongen drabbat Sunderland?
:::
Fem matcher kvar av säsongen och Norwich beslutar att ge Chris Hughton sparken. Möjligen inte alldeles oväntat sett till lagets resultat under senare tid, men man undrar vad klubbledningen egentligen tror de kan uppnå med att inte vänta med detta beslut till efter säsongen.
Norwich har en av fotbollshistoriens grymmaste säsongsavslutningar med sina fyra sista ligamatcher mot i tur och ordning Liverpool, Man Utd, Chelsea och Arsenal. Dessförinnan, nu till helgen den 12 april, så åker man till Fulham och Craven Cottage för en otroligt viktig match i nedflyttningsstriden. Fulham är en av klubbarna som jagar bakom Norwich, som har fem poängs marginal att jobba med.
Det talas ju ibland om ny manager-effekt. Kan det vara så enkelt att Norwichs klubbledning sätter allt på ett kort på en sådan effekt inför helgens match mot Fulham?!
Fulhams säsongsavslutning är inte i närheten av lika tuff som Norwichs. Fem poängs marginal för Norwich kan visa sig lite bara det. Två poängs marginal är knappt något alls. Åtta poängs marginal emellertid vore troligtvis för mycket för Fulham.
Kanske har vi här själva definitionen av en sexpoängsmatch.
:::
Be Champions!!