Å andra sidan finns också risken när man tar in ormar för att lösa sitt råttproblem måste man sen ta in någon slags iller för att ta hand om ormproblemet och sedan har man ett illerproblem. Eller så blir man orättvist kategoriserad som bara en specialist och överflödig därmed när problemet är löst.
:::
Fergivicious
Det säger mycket om turneringens låga status, snarare än att Man Utd försökt gömma nyheten, att det inte är särskilt välrapporterat att Darren Ferguson – son av Alex, riddare av den kaotiskt offensiva fotbollen, ovän av domare, samlare av udda spelare – och hans Peterborough har vunnit en titel denna säsongen.
Det är tveksamt vad Football League Trophy egentligen har för existensberättigande men den existerar och är mest känd för sina sponsornamn/udda troféer som: Johnstone Paint Trophy; Auto Windscreens Shield; Sherpa Vans Trophy; och Leyland DAF Trophy. Och turneringens mest framgångsrika lag är Carlisle med två segrar och ytterligare fyra finalframträdanden.
Men det är en titel och det är Peterboroughs första och Fergie Jr har tidigare bara vunnit den som spelare. Skämtet ämnat för retweets här är förstås att även efter Sir Alex lämnat Man Utd har Ferguson (Jr) vunnit fler titlar än David Moyes denna säsongen.
Vad som är mer betydelsefullt är att Peterborough – när blott fyra omgångar kvar – ligger på L1’s sista playoff-plats med sju poängs försprång. Vilket betyder att Darren Ferguson har möjlighet att vinna sin fjärde uppflyttning med Peterborough och för tredje gången vore det upp till The Championship.
Det är antagligen det svagaste laget Ferguson isåfall skulle ta till The Championship. Man har visserligen skyttekungen Assombalonga som gjort 26 mål(21 i ligan) och för att vara Peterborough har man släppt in förhållandevis få mål. Man har släppt in fler än alla ovanför dem i tabellen men lika många som deras konkurrenter nedanför dem vilket är i stark kontrast mot 10/11 då man visserligen vann uppflyttning via playoff men å andra sidan släppte man in flest mål i hela League 1. Man har heller inte gjort särskilt många mål då nästan bara Assombalonga gör mål och under säsongen tappade man dessutom Lee Tomlin.
:::
It’s the Wolf Gang
Wolves blev i helgen klara för The Championship då man tack vare en 2-0 seger borta mot Crewe bibehöll sitt försprång på 13 poäng ner till Leyton Orient nu när det bara är tolv poäng kvar att spela om.
Det är visserligen förväntat då Wolves inte borde ha spelat i L1 från början men det är också rätt imponerande av managern Kenny Jackett att han tydligt har tagit avstånd från många mer högprofilerade spelare i truppen och istället byggt ett mästerlag av yngre spelare eller åtminstone billiga spelare. Man har en hel startelva utlånad/såld till PL och lag i Championship/europeiska toppdivisioner. Man värvade visserligen Leon Clarke i vintras vilket aldrig är ett bra beslut då han bara är framgångsrik varannan säsong och varannan säsong är han bråkig/dålig i en klubb som värvat honom efter att han presterat i en mindre klubb.
Men i vintras värvade man också James Henry från Jacketts förra klubb Millwall och han har gjort nästan båda 10 mål och 10 assist(double-double i baskettermer) och nästan lika framgångsrik men än mer lovande är Michael Jacobs som gjort sju mål och ett gäng assists.
Man har också Bakary Sako som gjort elva mål och lika många assist från sin ytterposition. Vilket är vad han minst borde göra på denna nivån men imponerande är att han fortsätter prestera trots att han redan ifjol borde ha gått till en PL-klubb. När man sålde den problematiska Leigh Griffiths tog inte bara Sako över målskyttet utan man har också fått nio mål från fenomenet Nouha Dicko som av namnet att döma behövde en B.Sako för att få ordning på sin karriär.
Detta är andra gången Jackett vinner uppflyttning till The Championship som manager då han innan Wolves etablerade Millwall i The Championship.
Men han var också betydelsfull för Watford när de tillsammans med legenden Graham Taylor ledde laget tillbaka till PL från L1 efter ett tungt 90-tal. Han var dessutom Swanseas manager när de gick upp till L1 och påbörjade sin nuvarande framgångsperiod.
:::
The worst guys och The Spiteful Chant
Nyligen arresterades ett par Gillingham-supportrar för att ha skrikit rasistiska ramsor mot Rotherham-managern Steve Evans. Min reaktion var någon grad av gapskratt då det bara kan betyda att Steve Evans faktiskt räknas som mördarsnigel eller att Vita kränkta män äntligen fått sin Rosa Parks men tydligen var de rasistiska ramsorna riktade mot att han är skotte. Dock kan man väl fråga sig om inte fotbollsmanagers ifrån Glasgow verkligen är en utsatt minoritet inom engelsk fotboll.
Steve Evans är annars mest känd för att han vid tre olika tillfällen har blivit avstängd/fått böta för olika former av bedrägeri under tiden han var manager för Boston United. Böterna var löjligt låga men om man kombinerar avstängningarna för det brottsliga vid sidan om planen och de gångerna han blivit avstängd för sitt “beteende” mot domare/spelare/publikvärdar/närvarande poliser så var han avstängd i nästan fyra år mellan 2002 och 2007. Kan inte heller tänka mig att någon blivit uppvisad på läktarn fler gånger än Steve Evans men de avstängningar de lett till skulle säkert också täcka en hel säsong.
Men fotbollsvärlden är väldigt förlåtande mot brottslingar, särskilt om de är rika brottslingar. Och förutom allt som gör honom till den Steve Evans vi känner har han faktiskt varit en ganska framgångsrik manager under hela sin karriär. Om vi bortser Boston Utd-tiden som bevisligen inte var laglig så tog han Crawley från Conference National till toppen av L2(lämnade innan de säkrade uppflyttning till L1) och tagit Rotherham till L1 där de nu också är klara för playoffspel.
Man ska kanske inte underskatta Steve Evans framgångar då han inte bara nått en uppflyttning med klubbarna utan två uppflyttningar med Crawley och har nu i playoffspelet möjligheten till en andra med Rotherham. Precis likt med Boston finns det dock tveksamheter kring de uppflyttningarna. Inte ren brottslighet men både Crawley och Rotherham har haft väldigt stark ekonomisk backning av sina ägare.
:::
L1nce again
Simon Graysons managerkarriär påminner något om Carter Hall-versionen av Hawkman. Från början en egyptisk prins men tillsammans med sin älskare och sin nemesis hamnat under en förbannelse. Som innebär att de i oändlighet kommer återuppstå, finna varandra igen och uppleva sin äkta kärlek men därefter bli mördade igen. Rinse and repeat.
När Grayson avslutade sin spelarkarriär fick han ganska snart möjligheten att ta över managerjobbet i Blackpoll och det gjorde han framgångsrik med en uppflyttning till The Championship. Men efter ett par säsonger på nedre halvan i The Championship kom han inte längre och lämnade han till förmån för Leeds, i League 1.
Under hans första säsong i Leeds tog man sig till playoff-final men förlorade där mot (Kenny Jackett) Millwall. Under den andra säsongen gick det dock bättre då man slog Man Utd borta på Old Trafford i FA-cupen och dessutom vann man uppflyttning till The Championship.
I Championship etablerade man sig snabbt på övre halvan men efter ett par säsonger där man aldrig nådde ända fram till playoff fick Grayson sparken. Istället fick han möjligheten att ta över Huddersfield som låg i toppen av L1. Huddersfield som länge var obesegrade den säsongen men som två säsonger i rad förlorat i playoff-spelet under Lee Clark. Grayson lyckades inte ta en uppflyttningsplats direkt men slutade fyra och slog Sheffield Utd på straffar i playoff-finalen.
I The Championship började det bra och man hotade till och med om en playoff-plats tack vare en imponerande defensiv men redan senare samma säsong fick Grayson sparken efter en lång svit vinstfria matcher.
Denna säsongen tog Grayson över ett Preston som haft ett par väldigt misslyckade säsonger i L1 trots stora investeringar. Och som förväntat blev Preston denna månaden klara för playoff. Till stor del tack vare att Grayson lyckats få det bästa ur anfallaren Joe Garner som aldrig lyckades i varken Nottingham eller Watford men som tidigare varit framgångsrik i Carlisle och Scunthorpe.
:::
m.A.A.d city
Cellino klar för Leeds nu efter ha överklagat. Jag vet inte vad det kommer betyda utan jag överlåter ordet till rockstjärnan/majskungen Cellino själv.
“Leeds is potentially a Ferrari, now it’s a Cinquecento. I want to transform Leeds from Highway to Hell to Stairway to Heaven. You are not going to be bored with me.”
:::
Övrigt
Traditionsenligt i dessa vårtider har jag börjat skriva om topplagen i The Championship inför slutstriden/playoffspelet. Vilket antagligen är intressant för er som läst hela vägen hit ner.
Leicester are Premier League?: The Nigel Pearson Story – https://www.fotbolldirekt.se/2014/04/01/championship-kollen-omgang-39-leicester-are-premier-league/
Uwe Rösler: Canceröverlevare och Wigan-manager – https://www.fotbolldirekt.se/2014/04/07/championship-kollen-omgang-40-om-canceroverlevaren-roslers-lag/
Burnley: Englands bästa högerback och Southampton-pojkarna som Saints nobbade – https://www.fotbolldirekt.se/2014/04/12/championship-kollen-omgang-41-burnley-nasta-lag-upp/
Jag rekommenderar verkligen den om Burnley. Inte själva skrivandet men spelarna är väldigt spännande. Å andra sidan är det som vanligt väldigt stor chans att om ni missar det jag skriver om ett uppflyttat lag kommer ni kunna läsa det hårdare vinklat av journalister om ett halvår när ämnet blivit intressant.
:::
Klara?
Leicester klara för uppflyttning, Burnley inte klara riktigt ännu, Wolves klara, Luton klara(läs vidare här), och Torquay är antagligen klara för nedflyttning till Conference.
Det är dock väldigt jämnt ovanför Torquay där åtta lag ligger inom fem poäng men L2 har bara två nerflyttningsplatser. Även spännande att York utmanar Oxford och Southend om en playoff-plats. Dock har York misslyckats att faktiskt ta chansen och spelat oavgjort tre matcher i rad.
Mycket jämn bottenstrid även i L1 där fyra blir nerflyttade men bara Stevenage och Shrewsbury ligger under strecket på andra grunder än målskillnad och ingen av dem är heller avsågade.
I The Championship jämnades bottenstriden sedan Barnsley slog Charlton på bortaplan. Yeovil ser tyvärr kanske körda ut men Barnsley och Millwall kan mycket väl sluta ovanför Charlton, Blackpool, Doncaster eller Birmingham.
:::
JFT 96
/Peter A Linhem