Leicester City är redan klara. Under dagen kan ett annat klassiskt lag även de bli klara för nästa säsongs Premier League. Burnley ligger tvåa i The Championship, åtta poäng före Derby County och tio poäng före Queens Park Rangers, med fyra matcher kvar att spela.
Det betyder att om Burnley vinner ikväll borta mot Blackpool, som kämpar i botten av tabellen för att undvika nedflyttning, samtidigt som Derby tappar poäng borta i den sena kvällsmatchen borta mot Doncaster, så spelar Burnley i Premier League igen. De var ju där senast där för första och hittills enda gången 2009-10 när de trots en stark inledning av säsongen ändå till sist åkte ned i The Championship igen.
Det mesta var egentligen upplagt för uppflyttning redan förra helgen, i deras hemmamatch mot Middlesbrough. Det var en match där det i princip var spel mot ett mål, Burnley manglade Middlesbrough hemma på Turf Moor. Men det var Middlesbrough som gjorde matchens enda mål, och vann med 0-1. Festen fick vänta.
Frustrationen var ljudlig på Turf Moor under den matchen. Kanske kände spelarna själva av nerverna under matchen och möjligen låste sig det i den sista delen av planen av det skälet. Det kan alltid vara svårt att knyta ihop säcken när så mycket står på spel.
Burnleys poängförsprång ned till Derby och QPR är ändå så stort att det ska till ett smärre underverk för att de ska misslyckas med att nå automatisk uppflyttning till Premier League. Återstående hemmamatcher mot Wigan och Ipswich, innan en bortamatch mot Reading i sista omgången, ger Burnley flera chanser att smasha in matchbollen.
Tuffa matcher i och för sig, i och med att samtliga tre av de lagen befinner sig i full jakt på playoff-platserna.
Burnleys fans kanske oroar sig över alla tänkbara möjligheter som återstoden av ligasäsongen möjligen kan erbjuda. Supportrar oroar sig, det är inget nytt och inget unikt för The Championship, det sker på alla nivåer. Lycka och glädje är relativa fenomen. Ändå kan Burnleys fans tänka tillbaka till början av säsongen, när många tippade dem i botten av tabellen, och betänka att det hade kunnat vara betydligt värre.
Sean Dyche, Burnleys manager, har dock gjort ett stort jobb. Ett jobb som till stor del har grundats i en förhållandevis stark defensiv. Burnley är det lag som släppt in lägst antal mål i hela The Championship. Deras 35 insläppta mål på 42 matcher betyder att de släpper in 0,83 mål per match.
De är samtidigt det lag av de tre högst upp i tabellen som gör klart minst mål, endast 66 mål på 42 matcher. Burnley tappade inför den här säsongen de två senaste säsongernas främste målskytt i Charlie Austin, som till sist såldes till QPR.
Burnley kan lätt framstå som ett tämligen klassiskt brittiskt lag, med i stort sett enbart brittiska och irländska spelare i truppen. De bygger mycket av sitt spel på en snabb offensiv längs kanterna, och de söker ofta avslut och tar sig in i straffområdet genom krossbollar. En viktig spelare i sammanhanget är den väldigt spännande högerbacken Kieran Trippier, 23 år gammal och ett framtida landslagsämne.
Spelaren som bryter av mönstret enligt mig är den offensive mittfältaren Danny Ings, som från sin position mellan mittfält och anfall den här säsongen har gjort 20 mål, närmare en tredjedel av Burnleys hela målskörd. En spelare som tvingar motståndarna att ta hänsyn till fler faktorer än endast Sam Vokes farlighet inne i boxen.
Långfredagen anses av hävd vara årets längsta dag, även om vi så klart vet att så inte är fallet. Till stor del är det väl vi själva som samhälle som får dagen att kännas lång, i och med att det finns en tradition att butiker, biografer, teatrar, barer och så vidare har stängt under dagen. Så värst mycket mer än att begrunda och reflektera är det tydligen inte tänkt att vi ska göra en sådan här dag.
Det riskerar alltså bli en väldigt lång fredag även för Burnley. Inte minst riskerar den att kännas väldigt lång. Å andra sidan finns det goda chanser att Burnley när långfredagen närmar sig sitt slut kan fira klubbens återuppståndelse som Premier League-klubb.
:::
Be Champions!!