Mot slutet av säsongen duggar så klart summerande listor tätt. Det kommer visa sig vara ett återkommande tema under den närmaste tiden, särskilt den här säsongen som så snart övergår från klubblags- och ligafokus till att titta närmare på landslagsfotboll inför det stundande världsmästerskapet i Brasilien senare i sommar.
En säsong blir sällan just precis så som man tänker sig. Få om någon kan någonsin vara så precis så klärvojant att han eller hon förutser precis allt som kan komma att hända och ske. Det uppstår således överraskningar, sådant som avviker från det förväntade. Överraskningar kan vara bra och överraskningar kan vara dåliga. I just den här bloggen fokuserar jag på bra överraskningar, vilket så klart antyder att det riskerar komma en motsvarande blogg mer fokuserad på dåliga överraskningar.
Nu är det så klart trixigt att definiera bra och dåliga överraskningar. Det som är en bra överraskning för en kan ju vara en dålig överraskning för en annan. Att Man Utd har gått så dåligt som de gjort den här säsongen är självklart en otroligt dålig överraskning för mig, men att döma av andras reaktioner så är det snarare det bästa som hänt sedan mellanmjölken infördes. Den enes död är den andres bröd.
Jag väljer därför den objektivistiska definitionen och utgår från att överraskningen ska vara positiv utifrån perspektiven hos den eller det som det faktiskt handlar om. En negativ insats kan således inte vara en bra överraskning, utan enbart en positiv insats, när en spelare eller ett lag har presterat bättre än väntat.
:::
(5) Adam Lallana slår igenom på den engelska scenen
Ett av de mest frustrerande elementen med den engelska landslagsfotbollen har varit att den har stelnat i formerna runt ett fåtal dominerande karaktärer och stora stjärnor. Något nytt blod har inte andats in på länge. För första gången på länge verkar det dock som om en ny spelare kanske inte kommer att få chansen, men i alla fall är väldigt sannolik att ta den. Lallanas prestationer på fotbollsplanen har varit bländande under säsongen, och desto roligare då det visar på värdet att titta bortom de klassiska engelska storlagen efter lämpliga spelare för landslaget.
(4) Hull trotsar oddsen under säsongen
Många tippade Hull tillsammans med övriga uppflyttade klubbar från The Championship för nedflyttning. Nu är det i och för sig inte matematiskt klart, men Hull bör ändå, med två omgångar kvar av ligasäsongen, kunna känna sig tämligen säkra på att klara sig kvar i Premier League. Steve Bruce har gjort ett strålande jobb med att organisera Hull och sätta ihop ett sammansvetsat och hårt kämpande lag. En extra krydda på säsongen är att Hull har tagit sig ända till FA-cupfinal på Wembley, vilket gör att den här säsongen kan bli den mest framgångsrika i Hulls historia.
(3) Everton breddar toppstriden ytterligare
Nu ser det förvisso ut som om Everton sladdar i jakten på Champions League-platserna, med två tunga poängtapp på raken. Att de över huvud taget har blandat sig i den jakten är dock imponerande i sig med tanke på även det är en klubb som genomfört ett byte av manager efter en lång tid med en och samma person vid rodret. Roberto Martinez metoder har dock varit framgångsrika i ett i grunden redan starkt lag. Vi får se om Everton lyckas bygga vidare på dessa framgångar, men den här säsongen har de i alla fall bidragit till att bredda Premier Leagues toppstrid.
(2) Tony Pulis utför ett mirakel med Crystal Palace
Utsparkad från Stoke efter att resultaten inte längre förmådde motivera det som allmänt sett betraktades som stenåldersmetoder. Ändamålet kan sägas helga medlen, men det är en slak lina att vandra. Tony Pulis fick lämna Stoke som en i grova drag utskälld person, närmast baktalad i vissa kretsar för sitt cyniska sätt att spela fotboll. Något cyniskt är dock svårt att se i Crystal Palaces bragdbetonade vårsäsong, snarare är det fråga om en av den engelska fotbollens största sannsagor på senare år. Pulis har arbetat underverk med en demoraliserad spelartrupp, tragiskt felbalanserad efter Ian Holloways märkliga transferturer under sommaren.
(1) Liverpool är titelkandidater igen efter ett kvarts sekel
Nu kommer säkert några att muttra om att Liverpool minsann har utmanat om ligan tidigare under de senaste fem-tio åren. Men nej, inte på riktigt – inte när man ligger tio poäng back en bra bit in på vårsäsongen. Men den här säsongen har det verkligen varit på riktigt, och är det fortfarande på riktigt. Det är kul på många sätt. Dels gör det så klart Premier League ännu mer svårförutsägbar och konkurrenskraftig. Dels finns det en nostalgisk romantism i att en anrik och traditionstyngd storklubb återuppstår som närmast ur intet. Vi får se om Liverpool förmår upprepa bedriften under kommande säsonger, men just här och nu, under säsongen 2013-14, så har Liverpool varit den här säsongens kanske bästa överraskning.
:::
Be Champions!!