Den brända jordens taktik

När Napoleon tog sig för ett av historiens flera misslyckade försök att invadera och erövra Ryssland så föll han samtidigt offer för en noga uttänkt krigslist. De drogs längre och längre in på ryskt territorium samtidigt som de ryska trupperna hela tiden föll bakåt. Napoleon lyckades dock inte erövra något av värde då ryska trupper hela tiden längs vägen brände förråd, material och sädesmarker.

Det var en krigslist som fått namnet den brända jordens taktik, där den invaderande armén tvingas att dras med knappa och snabbt minskande resurser samtidigt som den försvarande armén köper tid och ges möjlighet både att i större utsträckning mobilisera sina egna resurser samtidigt som de kan välja plats för det slag som komma skall.

Man kan tänka sig att detta är en taktik som noga har studerats av José Mourinho, som har gjort det till en konstform både att strypa utrymme och lufttillförsel för sina motståndare och att själv bestämma plats och villkor för hur en match faktiskt ska spelas. Mourinho är särskilt skicklig på att såväl taktiskt som psykologiskt lura in sina motståndare på fientligt territorium och därefter slå igen fällan bakom sina motståndare.

I två matcher i rad har Chelsea visat upp en defensiv disciplin som inte har haft många motsvarigheter på senare år inom europeisk fotboll. Både Atlético och Liverpool fann det omöjligt att tränga igenom Chelseas försvarsmur. Kvällens match är delvis annorlunda främst i det att den faktiskt spelas på Stamford Bridge, vilket sätter andra förväntningar på laget, men även i det att Chelsea trots allt behöver göra minst ett mål.

Det räcker inte med att inte förlora matchen för Chelsea, som knappast vill se en straffläggning med en dylik oviss utgång som sådana alltid har. Övriga oavgjorda resultat innebär att Atlético går vidare på fler gjorda bortamål.

:::

Chelsea går in till den här matchen som favoriter. De kan inte, som har varit fallet både mot Liverpool och i den första matchen mot Atlético på Vicente Calderón, den här gången framställa sig själva som underdogs i en kamp mot världen, utan nu är det upp till dem att faktiskt prestera och motsvara de högt ställda förväntningarna.

Jag tror det är en balansgång som de flesta lag skulle ha svårt att klara av. Men Chelsea med José Mourinho behärskar den så bra som förmodligen är möjligt. Lite säger det om hur skicklig Mourinho faktiskt är på att förmedla en story eller berättelse för spelarna i omklädningsrummet. Det är naturligtvis möjligt att de köper den av Mourinho beskrivna matchbilden, annars skulle de inte kunna utföra sina uppgifter på ett tillräckligt bra sätt.

Kvällens match mot Atlético är en match som Chelsea måste gå in och dominera och sätta sitt omedelbara avtryck på. De måste förmedla att det här är en match de kommer att vinna. Atlético har inte erfarenhet av Champions League-spel på den här nivån, och den bristen på erfarenhet kan och måste Chelsea utnyttja.

På andra sidan väntar en final mot Real Madrid. Självfallet en möjlighet som både Chelsea och Atlético betraktar som djupt önskvärd. För Atlético vore det den klubbens största derby genom tiderna. För Chelsea en bekräftelse på hur långt klubben faktiskt har kommit sedan Roman Abramovich tog över, därtill den tredje säsongen i rad som Chelsea har tagit sig till en europeisk cupfinal.

Jag kan tänka mig att både José Mourinho och Cristiano Ronaldo gärna skulle vilja lyfta Champions League-bucklan just i Lissabon.

:::

Defensivt verkar det som om Chelsea kan räkna med att John Terry återigen kommer till spel. Terry själv har så klart ett bittert facit från Champions League-finaler. Han missade en straff i Chelseas första final, och såg därefter till att bli avstängd till Chelseas andra final. Han vill garanterat få en tredje chans till personlig revansch.

Offensivt sägs det också att Eden Hazard kommer att kunna spela för Chelsea, naturligtvis ett viktigt kreativt tillskott. Anfallsmässigt har Chelsea haft problem mest hela säsongen, och Samuel Eto’os knäskada ger laget färre alternativ i den här matchen. Demba Ba har dock haft en bra period på slutet och avgjort flera viktiga matcher för laget.

Märklig tid det här för Fernando Torres för övrigt, som alltså inom loppet av tio dagar har ställts i tre matcher mot Atlético Madrid och Liverpool, hans båda tidigare klubbar. Han har alltså möjlighet att bidra till att rasera Atléticos europeiska cupdrömmar samtidigt som han har bidragit till att kasta rejält grus i Liverpools titelförhoppningar.

Med Frank Lampard och John Obi Mikel båda avstängda, och Nemanja Matic otillgänglig för spel, så ser Chelseas mittfält något tunt ut, eller i alla fall med en hyfsat offensiv slagsida. Det talar så klart för en medvetet mer offensiv taktik från Chelsea och Mourinho ikväll enligt principen att man leker med de verktyg man har tillgång till.

Willian och David Luiz dras båda för övrigt med risken för avstängning i finalen om de drar på sig ett gult kort ikväll. Något som självfallet kan spela in i deras prestationer på planen.

:::

Det råder för mig ingen tvekan om att en final mellan Chelsea och Real Madrid vore den på förhand klart mest intressanta finalen. Ett riktigt tungviktarmöte utöver att det förmodligen alltid genererar ett bredare intresse med en final mellan lag från två olika ligor.

Bundesliga måste för övrigt drömma mardrömmar om Real Madrid. Schalke, Dortmund och Bayern har blivit utsparkade en efter en. Starkt gjort av Real Madrid och man måste beundra det jobb som Carlo Ancelotti gjort med klubben, och hans förmåga att alltid göra det med både lugn och värdighet.

Om det blir en final mellan Chelsea och Real Madrid så blir det alltså en final mellan två lag vars managers båda har sparkats av Chelsea.

Jag undrar om det fortfarande är att anse som en repris på 2012-finalen att Bayern förlorade mot Real Madrid igår kväll, eller om det var något som bara sades inför matchen. 0-4 är ju lite svårt att snacka bort med att motståndet bara var defensivt och hade tur.

:::

Be Champions!!