Förra måndagen publicerade jag en blogg om vilka jag ansåg vara Premier Leagues bästa överraskningar den här säsongen. Samtidigt så halvt hotade jag och halvt lovade jag att återkomma med en blogg om Premier Leagues sämsta överraskningar.
Precis som jag utvecklade förra veckan så är det ju lite klurigt att prata om bra respektive dåliga överraskningar. Bra respektive dåliga för vem? Jag utgår från en objektivistisk definition, det vill säga om någon person eller något lag har gjort något som är sämre än vad man rimligtvis kunde förvänta sig av dem eller det så är det en dålig överraskning. Hur jag eller någon annan känner för den överraskningen hör emellertid inte till diskussionen.
Fiasko är en synonym som ligger nära till hands. Vilka är att betrakta som Premier Leagues fem största fiaskon under 2013-14? Det kan självklart handla både om personer och om lag. Jag har tänkt och kommit fram till följande fem alternativ:
:::
(5) Fulham droppar bollen
Nedflyttade till The Championship. För första gången sedan klubben tog steget upp i början av 2000-talet. Som utav en händelse samma säsong som klubben faktiskt bytte ägare och där det fanns tal om en förhöjd ambitionsnivå. Olyckligt på fler sätt än ett med andra ord. Särskilt som det såg ut som Fulham hade lite matchboll på att kunna hålla sig kvar, sett till det avslutande spelschemat. Men tre managers på en säsong är sällan ett särskilt gott tecken på att allt står rätt till i klubben, och redan tidigt på säsongen kunde man mer än ana att Fulham skulle hamna i trubbel den här säsongen.
(4) Cardiff gräver sin egen grav
Det var väl aldrig på något sätt självklart att Cardiff hade hållt sig kvar i Premier League även om de inte hade sparkat Malky Mackay. Det fanns emellertid ingen som helst anledning sett till resultaten att faktiskt sparka Mackay och om man kan säga något så är det att efter sparkningen av honom så såg det alltmer givet ut att Cardiff skulle åka ur Premier League. Vincent Tan har gjort sig till ett åtlöje inom brittisk fotboll i och med att han lät personlig prestige och interna stridigheter gå ut över klubbens framgång och framtid.
(3) Arsenal marscherar vidare på stället
Det kommer så klart alltid finnas de som menar att en fjärdeplats, det vill säga spel i Champions League, alltid är bra nog och aldrig ett misslyckande. Det finns de som hakar fast vid varje Wengerskt ord om att en fjärdeplats är som att vinna en titel. Men nej, inte jag. Inte för en klubb av Arsenals storlek och med deras resurser. Det var ju den här säsongen det skulle ske, Arsenal skulle återigen utmana om ligatiteln. Förhoppningarna har inte varit större på väldigt länge, därför borde besvikelsen över vårens sammanbrott för vilken gång i ordningen vara desto större.
(2) Ian Holloway sålde skinnet men glömde skjuta björnen
En trafikolycka väntandes att hända. En rejäl anglicism måhända men en målande sådan för Ian Holloway, som bakvägen på något sätt lyckades få upp Crystal Palace till Premier League via playoff. Holloway gjorde sig så klart ett namn med Blackpool när han tog upp dem till Premier League och så när lyckades hålla dem kvar med en total lönebudget mindre än Yaya Tourés. Han framstod också som en charmig personlighet. Med Crystal Palace kändes det mest som han gjorde narr av sig själv. Ett lag som uppenbart måste förstärkas defensivt fyller han med offensiva spelare. När Holloway avgick såg Crystal Palace givna ut för The Championship och det enda som talar till hans fördel är kanske att han insåg det själv och valde att lämna självmant.
(1) Man Utds sammanbrott
Det går dock inte att komma ifrån att säsongens största fiasko har vi bevittnat i Manchester. Från överlägsen ligamästare till avhängd ligasjua. Uppgiften att ersätta Alex Ferguson var kanske en omöjlighet i viss utsträckning, men fullt så omöjligt är det inte rimligt att påstå att det var. Det går att debattera i evighet på exakt vad David Moyes misslyckande beror, och vems eller vilkas fel det egentligen är, bara framtiden kan utvisa om det är något kroniskt eller mer övergående. Man Utds misslyckande den här säsongen är ett misslyckande på alla nivåer. För managern, för spelarna, för klubben som misslyckats med det organisatoriska, och för fansen som snarare gjort sig till en del av problemet än lösningen.
:::
Be Champions!!