Det märks att VM börjar närma sig. Under dagarna har ett flertal länder presenterat sina VM-trupper, bland dem England, och därmed har spekulationerna börjat ta fart på allvar.
Dock har jag reagerat lite på de olika sätt som olika länder faktiskt går tillväga med sina VM-trupper i det här stadiet.
Den ena modellen, som bland annat Brasilien och Tyskland verkar köra med, är att presentera 30 spelare i den här truppen, och från dessa 30 så skall sju spelare därefter plockas bort.
Den andra modellen, som England har tillämpat, är att redan nu precisera sina 23 spelare men sätta upp sju spelare på så kallad standby. Med andra ord, om någon av de 23 ordinarie blir skadad eller av annan anledning otillgänglig så rings någon av de sju spelarna in.
Det där fick så klart mig att fundera över vilken av de båda modellerna som är bäst, och över fördelar och nackdelar med respektive modell.
:::
En teoretisk fördel med att ta ut 30 spelare och vänta med besked i övrigt är att det borde leda till en högre intensitet och konkurrens på träningarna inför VM, då alla spelare bör göra sitt yttersta för att inte vara en av de sju spelarna som måste bort.
Nackdelen enligt samma resonemang skulle kunna vara att träningarna då också präglas av osäkerhet och otrygghet, och möjligen av negativa känslor mellan spelarna.
Den nackdelen finns inte i modellen att ta ut sina 23 spelare direkt. Då vet dessa 23 spelare om att de är uttagna i VM-truppen och behöver inte oroa sig över det. De kan fokusera på uppgiften i en miljö som då kanske bättre stimulerar till lagkänsla och utveckling.
En nackdel är dock uppenbar med 23-modellen. Nämligen att det inte är särskilt attraktivt att vara en standby-spelare, vilket leder till att spelare tenderar tacka nej när de får frågan om de vill stå på standby. Särskilt om det är lite äldre spelare.
Det säger kanske sig självt, det finns mycket prestige inom fotbollen. Få spelare uppskattar att bli ratade eller inbjudna med armbågen. Positionen i spelartruppen blir förmodligen rätt vansklig också.
Kanske finns där humanitära skäl till 23-modellen. Att det vore på något vis taskigt att låta sju spelare träna för VM, missa semester, för att därefter inte få delta. Å andra sidan må det ändå finnas sju spelare som är villiga att ta den chansen.
:::
Jag lutar åt att anse att 30-modellen är att föredra.
Det ökar konkurrensen och tillhandahåller förbundskaptenen med mer information innan det slutliga beslutet måste tas. Det skapar en konstruktiv konkurrens på träningarna inför uttagningen. Osäkerheten tror jag man hinner arbeta bort bland de 23 sista inför VM.
Inte minst slipper man också kontroverserna med spelare som tackar nej till att stå på standby. Sådant skapar alltid negativ publicitet och en dålig atmosfär runt laget. Man slipper också att en spelare på grund av skada uppfattas ha halkat in i truppen på ett bananskal.
England har dock valt 23-modellen. Det finns å andra sidan väldigt mycket som England och FA gör som jag skulle göra annorlunda.
:::
Imorgon blir det bloggbattle.
:::
Mycket diskussion kring Premier League-chefen Richard Scudamores sexistiska mailväxlingar, och en hel del hycklande upprördhet från brittiska journalister i frågan. Själv tycker jag Guardians Marina Hyde kommer närmast att träffa huvudet på spiken:
https://www.theguardian.com/football/blog/2014/may/14/premier-league-richard-scudamore
:::
Dagens Steve Bruce:
![]()
Det måste för övrigt att sägas att Steve Bruce är närmast lika som ett bär med Bill Clinton. Och Arsene Wenger är inte fullständigt olik George W Bush. I alla fall inte till utseendet.
:::
Be Champions!!