UEFA meddelade i fredags att de hade kommit överens med de nio klubbar som anses ha brutit mot deras financial fair play-regler. Den kanske mest uppseendeväckande klubben bland dessa nio är självklart Man City, som också var den klubb som inledningsvis protesterade mest högljutt mot anklagelsen.
Hotet som har pratats om gällande UEFA:s financial fair play har gällt rätten att få delta i Champions League. Det hotet har aldrig varit aktuellt för UEFA att verkställa i det här läget. Istället har de tillämpat en kombination av finansiella och sportsliga sanktioner. I korthet kan Man Citys straff sammanfattas enligt följande:
(a) Man City får maximalt göra en förlust motsvarande £16m för verksamhetsåret 2013-14 och maximalt en förlust motsvarande £8m för verksamhetsåret 2014-15. Detta utgör en finansiell begränsning för Man City i och med att andra klubbar tillåts göra förluster upp till motsvarande £36m.
(b) Man Citys lönekostnader tillåts inte öka för åtminstone det kommande verksamhetsåret. Detta inkluderar både spelare och personal men ska tydligen inte inkludera prestationsbaserade ersättningar, vilket utgör en stor del av den totala lönekostnaden.
(c) Man City får under det kommande transferfönstret inte spendera mer än £48m på nya spelare. Det är oklart om detta avser enbart spelarinköp eller avser klubbens nettoresultat på spelarmarknaden.
(d) Man City har ålagts vite motsvarande £8m på deras Champions League-intäkter från den här säsongen och ytterligare £8m på Champions League-intäkterna för kommande säsong. Om Man City inte följer ovanstående direktiv så kommer ett vidare bötesbelopp om £32m att utdömas.
(e) Man City tillåts bara registrera 21 spelare i sin Champions League-trupp för säsongen 2014-15, av vilka åtminstone åtta av dessa spelare måste vara homegrown enligt UEFA:s riktlinjer, vilket i nuläget bland andra innefattar spelare som Joleon Lescott, Micah Richards, Scott Sinclair, Jack Rodwell och Dedryck Boyata.
:::
Man City sade sig ju vara beredda att överklaga sitt straff. Detta utöver att de har hävdat under en längre tid att de skulle klara UEFA:s financial fair play-regler med luft ned till ribban. Ändå har de alltså bestraffats och ändå väljer de alltså att acceptera UEFA:s beslut.
UEFA är självklart nöjda med detta. De har visat sig handlingskraftiga och villiga att följa upp sitt eget reglemente. Genom att alla klubbar nu har förlikat sig med UEFA:s villkor så undviker UEFA dessutom vidare ifrågasättanden, alla klubbar rättar in sig i ledet och UEFA:s auktoritet är vidmakthållen.
Man City alltså inte längre någon möjlighet att överklaga UEFA:s beslut. Frågan kommer inte kunna tas vidare till vare sig UEFA:s skiljenämnd eller till CAS, Court of Arbitration for Sports. Då kan man så klart fråga sig på vad denna relativa helomvändning beror.
Rent juridiskt tror jag det är en kombination av två saker. Dels att Man City gör bedömningen att utsikterna att driva processen vidare framgångsrikt är svaga givet att det i hög utsträckning är inom UEFA den i så fall måste drivas. Det står också UEFA fritt att självständigt utforma regler för sina egna tävlingar. Dels försvagas Man Citys position och förhandlingsstyrka genom att de i så fall vore den enda klubben som tog striden.
Dessutom gör Man City helt säkert en riskkalkyl. Faran med att motsätta sig UEFA:s villkor är att det resulterar i en ännu tuffare bestraffning, sådan är den byråkratiska maffialogiken. Man City gör helt säkert dessutom bedömningen att straffet så som det är nu inte drabbar dem i någon betydelsefull utsträckning.
Man City menar att resultatkraven för de kommande två säsongerna inte kommer utgöra något problem för klubben vars intäkter beräknas öka dramatiskt tack vare TV-avtal och nya kommersiella avtal. Bötesbeloppet är mest en formalitet och räknas heller inte in i klubbens kommande resultat, och rimligtvis bör Man City kunna gå en sommar utan att spendera mer än £48m på nya spelare.
Därmed återstår kravet att klubbens lönekostnader inte får öka, och det är förmodligen där Man City kommer att få det mest tufft att följa UEFA:s ekonomiska sanktioner.
Även den sportsliga sanktionen menar Man City inte ska utgöra något praktiskt problem. De motiverar detta med att de ändå bara registrerade 23 spelare för den här säsongens Champions League och använde sig bara av 21 spelare. Men ändå måste man se detta som en begränsning i Man Citys utveckling, eller åtminstone ser man det som en ledtråd om vilken typ av spelare som kommer vara särskilt intressanta för Man City att värva denna sommar.
För Man City handlar det säkert också om att inte låta en sådan här process störa klubbens förberedelser inför den kommande säsongen. Om inte kostnaden att ta straffet är helt orimligt så kan det vara bättre att bara svälja pillret, även om det smakar lite beskt.
:::
I ena ringhörnan har vi alltså de som vill se det som en UEFA:s och den finansiella rättvisans triumf mot Man Citys ondskefulla oljebaroner. I den andra ringhörnan har vi ivriga påhejare av Man Citys ägarmodell som snarare vill se det som ett straff utan någon meningsfull betydelse alls.
I själva verket så har båda parterna kanske lika mycket rätt som fel. UEFA har knappast plattat till Man City och fått dem att veta hut, lika lite som Man City helt och hållet kan köra vidare som om ingenting hade hänt. Dock kan båda parter komma ur den här processen och i varje fall inte se sig själva som förlorare.
Sådant brukar ju vara märkligt viktigt i den politiska värld i vilken vi lever. Huruvida någon eller något kan ses som vinnare är dock en helt annan och betydligt mer komplicerad fråga att svara på.
:::
Be Champions!!