West Hams säsong är präglad av konflikten mellan funktionalism och estetik, och klubben har stagnerat i mellanlandet. West Ham lever fortfarande med perspektivet att de ska ta sig tillbaka till och etablera sig i Premier League, med klubben i behov av ett mer framåtblickande perspektiv.
”Fat Sam Out”. Så stod det skrivet på en banderoll på Upton Park i samband med en förlust hemma mot West Brom i april. West Ham hade släppt in 0-1 i 11:e minuten och lyckades under resten av matchen endast åstadkomma tre skott på mål. Både banderollen och West Hams prestation under den matchen beskriver West Hams säsong som helhet.
Sam Allardyce själv skulle utan några större åthävor motivera West Hams svaga insats den här säsongen med skador, och inte utan anledning. Samtidigt ska inte heller en mödosam skadesituation behöva leda till att West Ham under lång tid av säsongen befinner sig i botten av tabellen i uppenbar risk för nedflyttning.
Konflikten mellan Allardyces fotbollsmetoder och West Hams tradition av en offensiv fotboll har funnits där hela tiden. Fansen har tolererat dessa metoder så länge som de producerade resultat. Men den här säsongen har inte klubben gått framåt utan snarare stagnerat.
West Ham har tagit färre poäng, vunnit färre matcher och gjort färre mål än vad de gjorde förra säsongen. Och inte minst på hemmaplan har facit varit svagt, där de mäktade med blott 25 mål under hela säsongen att jämföra med förra säsongens 34 mål. West Ham förlorade nio av 19 matcher på Upton Park. Sammantaget kan det knappast anses godkänt för en klubb som under sommaren spenderade £20m på nya spelare.
Det fanns dock höjdpunkter under säsongen. 3-0 borta mot Tottenham var en av dessa. Dessutom tog sig West Ham på ett imponerande sätt till semifinal i Ligacupen. En semifinal i vilken de dock förlorade med 0-6 borta mot Man City. Detta efter att Allardyce förnedrat klubben genom att i FA-cupmatchen några tidigare vila i princip hela laget mot Nottingham Forest, en match de förlorade med 0-5.
West Hams klubbledning må skåda framåt i Premier League. Om några år kommer de ha en ny arena med betydligt större kapacitet. Även om Sam Allardyce har levererat de nödvändiga resultaten för West Ham sedan klubben senast åkte ur Premier League, så vore det inte onaturligt för klubbledningen att se sig om efter alternativ för framtiden.
:::
![]()
Grafen ger en tydlig bild av West Hams spel den här säsongen. De är ett av ligans defensivt sett mest effektiva lag. Det fordras mer än 13 målchanser för motståndarna att få hål på West Ham, något som gör att bara ett lag i hela ligan är svårare att få hål på.
Offensivt ligger West Ham emellertid under ligans genomsnitt och det är då rimligtvis här vi hittar det taktiska skälet till West Hams slutliga 13:e-plats i tabellen. Gräver vi djupare i säsongens statistik så hittar vi skäl till detta som definitivt hänvisar till Sam Allardyces fotbollsmetod.
West Ham är det lag i ligan som svarat för näst mest inlägg per match. Lustigt nog är det bara Man Utd som svarat för fler. West Ham är också det lag som efter Crystal Palace har det lägsta genomsnittliga antalet korta passningar per match. Långa bollar och inlägg är således att beskriva som West Hams huvudsakliga taktiska upplägg den här säsongen.
Något speglar det så klart en benägenhet att vilja använda kanterna som anfallsvapen snarare än det centrala mittfältet. Det finns även andra sätt att se på West Hams centrala mittfält som en svaghet. Det kan ses som en form av cirkelbevis att påstå att West Ham är ett av de lag som skapar lägst antal chanser genom sitt mittfält. Det blir så att säga naturligt om anfallsspelet i huvudsak går via kanterna.
Mer besvärande är i så fall att West Ham samtidigt är ett av de lag som genom sitt centrala mittfält släpper till flest målchanser. Bara Fulham och Cardiff släpper till ungefär lika många, och båda de lagen åkte ur Premier League. Nu har West Ham bevisligen en starkare backlinje, men att utveckla lagets mittfält är helt nödvändigt om West Ham ska kunna gå framåt.
:::
Säsongens spelare: Adrián. Har inte minst gjort sig allmänt bekant genom sitt uppträdande under matcherna. Vildsint firandes det egna lagets mål och skamlöst maskandes när West Ham leder. Sex hållna nollor efter nyår, när han tog förstatröjan från Jussi Jääskeläinen, är även det imponerande, och en viktig anledning till att West Ham tog sig ut ur nedflyttningsstriden.
:::
Sommarfokus:
(1) Anställ David Moyes. Var manager har sin tid. Sam Allardyce har gjort ett bra jobb under sina år i klubben men väldigt lite talar för att han kommer kunna eller vilja lyfta klubben framåt under kommande år. Moyes har väl dokumenterad erfarenhet av att framgångsrikt driva en klubb med liknande resurser upp på tabellens övre halva, och han har en spelidé som är mer konstruktiv än Allardyces, utan att för den sakens skull vara helt och hållet väsensskild.
(2) Ta hem Rio Ferdinand. Ferdinand är en av många unga talanger som har passerat West Hams produktionslinjen. Ferdinand har knappast längre de individuella egenskaper han hade som yngre spelare, men ledarkvaliteter har han i överflöd. En symbolvärvning som visar ambition och som kan utgöra en grundsten för ett mer framåtriktat lagbygge.
(3) Rekonstruera det centrala mittfältet. West Hams mittfält är ett problemområde. I Mohamed Diame har West Ham en av ligans bästa defensiva mittfältare, men Diame har visat både svag attityd och låg motivation under säsongen, vilket så klart är oacceptabelt. Mark Noble är i nuläget den spelaren som West Ham måste bygga sitt mittfält runt, understödd av en till åren kommande Kevin Nolan.
Likt många lag, inte minst nedanför de engelska topplagen, så brottas West Ham med balansen mellan funktionalism och estetik. En viss funktionalism kan vara nödvändig för att hålla sig kvar i Premier League, otaliga är exemplen på lag som oönskat offrat sin Premier League-plats på grund av någon idé om att spela vackert. Men för de klubbar som har ambition att klättra uppåt i tabellen så fordras också en form av estetik.
Motsättningen är i själva verket falsk. Det kan finnas estetiska värden också i funktionalismen och en konstruktiv anfallsfotboll, som i huvudsak avses när man pratar om estetik, kan också vara i högsta grad funktionell.
Det framstår dock som uppenbart att West Ham har hamnat något snett i den här balansgången. För att komma tillrätta med detta, och återfinna balansen mellan klubbens materiella förutsättningar och framtida ambitioner, så kan ett ledarbyte visa sig vara nödvändigt. Sam Allardyce är och har flera gånger tidigare visat sig vara, likt Harry Redknapp, lite för intresserad av att hålla förväntningarna låga så att han själv ska få lättare att uppfylla dem.
Det kan vara smart politik, men det är knappast något som motiverar och driver en klubb framåt. I en riktigt framgångsrik klubb måste det finnas utrymme för drömmar. Sam Allardyces fotbollsmetoder har hittills bara gett upphov till mardrömmar på Upton Park.
:::
Betyg: Godkänd (++)
West Ham är kvar i Premier League vilket i sig får betraktas som åtminstone godkänt. Laget har dessutom varit skadedrabbat vilket får anses ligga till deras försvar. West Ham har emellertid förutsättningarna och prestera bättre men samtidigt en manager som saknar den rätta ambitionen. Prioriteringarna i cupspelet är förnedrande för klubben och demoraliserande för laget. En svag tvåa.
:::
Be Champions!!