Det är en fråga vars närmare innebörd tål att tänkas på. Det är också en fråga som någon kanske borde ha tänkt på att ställa i förändrat format i samband med att Alex Ferguson skulle ersättas som manager. Så här i efterhand är det så klart väldigt svårt att se David Moyes få den frågan i mittcirkeln och med handen på hjärtat svara ja på den frågan.
Om vi istället vandrar ut till mittcirkeln med Louis van Gaal så är det betydligt mer sannolikt att vi får ett positivt svar på den frågan. Snarare är det kanske troligt att vi får ett svar liknande det som Eric Cantona enligt skrönan påstås ha gett till Ferguson: ”Frågan är snarare om det här är en klubb som är stor nog att ha mig som spelare!”
Med Eric Cantona kom startskottet för en ny era i Man Utd, början på en smått otrolig framgångsperiod. Många förväntar sig nu, eller hoppas i alla fall, att Louis van Gaal på samma sätt ska vara startskottet för en ny tid av framgång i klubben efter Alex Ferguson.
:::
En ny tid blir det i alla fall, på fler sätt än ett.
Dels är Louis van Gaal den förste icke-brittiske managern i Man Utd, om vi nu väljer att betrakta den irländske Frank O’Farrell som brittisk åtminstone i den betydelse vi nu här pratar. Dels, som någon klokt formulerade det på twitter igår, så är Louis van Gaal dessutom den förste managern som Glazers tillsätter helt och hållet på egen hand.
Någon valde igår också att göra poängen att det egentligen är först nu som Glazers gör sitt faktiska övertagande av Man Utd. Åtminstone på ett sätt som gör att det kommer att märkas även utåt. Ett något märkligt påstående med tanke på att det trots allt är snart ett decennium sedan de köpte klubben. Men visst kan det ligga någon sanning i att Man Utd utan Alex Ferguson är på god väg att bli till en klubb lik alla andra vad avser i alla fall dess ledning.
Men vad för typ av manager får då Man Utd i Louis van Gaal?
De får en väldigt bestämd och enveten manager. En manager som både har tydliga idéer om hur han vill att laget ska spela och hur klubben ska drivas och som är helt orädd i att stå för dessa idéer. För en klubb som Man Utd, som efter Alex Ferguson må vara en klubb sökandes efter en vision, så kan det anses ligga helt rätt i tid.
De får en manager med en vana och tradition av att bygga sina lag kring en offensiv och attraktiv fotboll, och en manager som bygger på lång sikt och gärna fostrar unga talanger från den egna akademin eller inköpta. Båda dessa egenskaper passar väldigt väl ihop med Man Utds klubbidentitet, och i det avseendet är Louis van Gaal helt säkert ett klokt val.
De får en manager som är både kapabel och villig, möjligen något för villig, att ta de strider och utmana de egon som måste tas och utmanas. I en klubb där samtliga arbetstagare är miljonärer och egna företagare, där de hävdat sina positioner i det maktvacuum som uppstod efter Alex Ferguson, så kan det visa sig vara en helt nödvändig egenskap.
:::
Samtidigt så går också en tid i graven.
Ryan Giggs, som har spelat ligafotboll ända sedan innan jag tog min första tonårsfylla på görbillig fulöl som definitivt inte var köpt på internet eftersom internet då ännu inte existerade i kommersiell mening, som debuterade ungefär samtidigt som MC Hammer och Vanilla Ice hade sina respektive dunderhits, har efter 23 år beslutat sig för att meddela att han slutar.
Nu upphör självklart inte Ryan Giggs koppling till Man Utd för den sakens skull i och med att det samtidigt bekräftas att han blir kvar i klubben som assisterande manager till Louis van Gaal. Vilken ledarstab som van Gaal skulle få med sig till klubben var en av de förhandlingspunkter som gjorde att det tog ett tag att komma överens.
Det är så klart inte orimligt att tänka sig att Louis van Gaal ställde som krav till Ryan Giggs att om han ville bli assisterande manager så var han tvungen att avsluta sin spelarkarriär och visa att han tar uppgiften på fullaste allvar. Att mena att det blir svårt att göra både och är fullt förståeligt. Sådant leder ofta till att båda sakerna sköts halvdant.
Det är också ett sätt att markera en åtskillnad mellan ledarstaben och spelartruppen. Något som helt säkert kan vara nödvändigt för att befästa sin egen auktoritet och undvika ett onödigt stort spelarinflytande, eller ens en uppfattning därom.
:::
Louis van Gaal är på många sätt en rakt motsatt managertyp till David Moyes, hans närmaste företrädare.
Där Moyes sågs som det långsiktiga alternativet så är van Gaal 62 år, har omöjligtvis så väldigt många professionella år kvar i kroppen, och inte har haft någon större benägenhet att stanna länge i sina klubbar, så är van Gaal mer av ett alternativ i tiden och för stunden. Mer av en José Mourinho-tillsättning för att göra jämförelsen med förra sommarens resonemang.
Där Moyes snarare är den hårt arbetande, lugne, stabile och ödmjuke, kanske till och med alltför ödmjuke, managern så beskrivs van Gaal istället som det lätt galna geniet, arrogant och självsäker, dominant och full av självförtroende. En manager som vågar tänka och rita utanför linjerna snarare än att tryggt hålla sig innanför dem.
Man Utd tar naturligtvis en risk när de tillsätter Louis van Gaal. Men klubben befinner sig också i en sådan position att en risk är nödvändig att ta. Van Gaal är en vinnare, men han har också en tendens att göra sig väldigt obekväm längs vägen, något som flera gånger har kommit tillbaka och bitit honom där bak. Han är inte en politiker på riktigt samma sätt som Ferguson var det.
Det som däremot känns mest värdefullt med en manager som Louis van Gaal är att det är en manager som utgår från en viss uppsättning metoder. Han bygger rutiner och lägger grunder. Med Ajax unga lag under 1990-talet skapade han en stycke fotbollshistoria. I Barcelona lotsade han fram spelare som Andres Iniesta, Xavi, Carles Puyol och Leo Messi. I Bayern München kom spelare som Thomas Müller, David Alaba, Toni Kroos och Holger Badstuber fram.
Det är ett mönster i Premier League att de olika storklubbarna hämtar inspiration och influenser från andra länder. Ofta speglar detta managerns härkomst. Fransk fotboll har naturligtvis haft stort inflytande på Arsenal, som nu verkar ha börjat snegla mer mot den tyska fotbollen. Spansk och italiensk fotboll har haft omfattande inflytande på flertalet engelska klubbar, såsom Chelsea, Man City och Liverpool.
Holländsk fotboll har en väldigt stark idétradition. Ändå har den idétraditionen inte riktigt kommit in i engelsk fotboll, annat än möjligen indirekt genom sitt inflytande på Barcelona. Men den holländska fotbollens helhetskoncept, med allt från sin offensivt inriktade fotboll till synen på akademiverksamheten, är en väldigt intressant utgångspunkt för en klubb som Man Utd, som genom historien har haft samma värderingar men kanske i högre utsträckning knutit dessa till personer snarare än metoder.
Vi vet inte hur experimentet kommer att sluta. Vad vi däremot kan vara rätt säkra på är att det kommer bli väldigt spännande att följa, och tråkigt lär det knappast bli, vare sig på eller vid sidan av planen.
:::
Be Champions!!