Det var bara några dagar sedan som jag skrev en blogg om Man City och UEFA:s bestraffning av klubben gällande financial fair play. I den bloggen diskuterade jag vad bestraffningen kunde tänkas ha för betydelse för Man City, samt funderade över hur det kom sig att Man City accepterade UEFA:s förslag till förlikning.
Ett vanligt tema är att beskriva bestraffningen som i huvudsak utan praktisk betydelse för Man City. De ekonomiska sanktionerna ses inte som betungande och den sportsliga sanktionen att bara få registrera ett visst antal spelare till Champions League-truppen anses inte medföra någon avgörande skillnad mot hur Man City har genomfört den nyss avslutade säsongen.
Men kanske väljer man då att bortse från de dynamiska effekterna av UEFA:s bestraffning. Kombinationen av Man Citys begränsade spenderutrymme på transfermarknaden, förbudet att öka sina totala lönekostnader, och restriktionerna på Champions League-truppen, försätter Man City i ett försämrat förhandlingsläge gentemot befintliga spelare i klubben, men även potentiella blivande spelare och deras nuvarande klubbar.
Vi ser redan vissa tecken på detta. James Milner har redan aviserat att han ser sig om efter nya alternativ, detta trots att Manuel Pellegrini har visat visst förtroende för honom. Det är besvärande för Man City som inte har ett överflöd av ”home grown”-spelare. För Milner är det så klart ett utmärkt tillfälle att omförhanda sitt kontrakt.
Mer bisarrt var i så fall Yaya Tourés årliga utspel där han av någon mer eller mindre löskokt anledning anser sig lite felaktigt behandlad av klubben och funderar på att ge sig iväg. Avdelningen idiotiska skäl att fundera över en transfers så var problemet den här gången att Man City tydligen inte tillräckligt uppmärksammat hans födelsedag. Bröd och skådespel naturligtvis, ett medvetet placerande av förhandlingspjäserna.
Det började där och har potentialen att fortsätta på ett liknande sätt. Edin Dzeko, Aleksander Kolarov, Micah Richards och Samir Nasri är andra spelare som närmar sig slutet på sina respektive kontrakt. Samtidigt är Man Citys handlingsutrymme alltså begränsat.
:::
Uppenbart är att Man City har viss brist på ”home grown”-spelare, även om det nu verkar som om de bara behöver registrera fem dylika spelare istället för åtta. En jämkning av UEFA som följer på att de har dragit ned det totala antalet spelare som får registreras, man undviker på så vis en något onödig dubbelbestraffning.
Ett alternativ är så klart då att vända sig till klubbens akademi. Där finns spelare som Marcos Lopes och Karim Rekik, men det är oklart om de spelarna är redo för Champions League på samma sätt som det är oklart om det egentligen är vad som är bäst för dessa spelares utveckling.
Det andra alternativet är så klart att hålla fast vid de sidospelare som redan finns i truppen. Richard Wright, Jack Rodwell, Joleon Lescott, Scott Sinclair, Gareth Barry och som sagt Micah Richards finns ju i truppen och kan självklart fylla ut ett tomrum. Samtidigt är det knappast önskvärt, vare sig för lagmoral eller spelarna själva, att tvingas hålla fast vid spelare man inte ser något egentligt användningsområde för.
Det tredje alternativet är kanske desto mer tilltalande. Nämligen att Man City ger sig ut på spelarmarknaden men då företrädesvis inom Premier League, och köper spelare som är fostrade i England, det vill säga att anse som enligt UEFA:s regler ”home grown”.
Kanske är det således tidig julafton på gång för några av Premier Leagues inhemska kvalitetsspelare. Spelare som Adam Lallana, Ross Barkley och Nathaniel Clyne bör rimligtvis kunna se sig i Man Citys kikarsikte. För dessa spelare kan det vara en chans till payday och en chans till spel i en europeisk toppklubb som kanske inte kommer igen. För övriga klubbar är det så klart en källa till oro att deras bästa spelare kan vara på väg bort.
Å andra sidan så känner dessa klubbar till Man Citys sits med deras restriktioner. Så det ger ju de här klubbarna ett minst sagt gott förhandlingsläge, samtidigt som det också ger dem en möjlighet att spela ut olika bud mot varandra. I och med att det nu finns en tydlig övre gräns för hur mycket Man City kan spendera.
Det är hur som helst ett intressant sommarpussel som Man City och Manuel Pellegrini har att lägga.
:::
Be Champions!!